mellan himmel och jord

nu ljuger jag inte lika mycket,
nästan en hel A4 har skrivits på tentan.
fett gött, nu är det bara ca 5 kvar.
i´m half way there... beroende på hur man ser på saken.
är glaset halvtomt eller halvfullt?
beror helt på innehållet....

far i stugan ringde förut. han blev ju lite grinig
när vi pratade sist så jag var snabb på att ringa
upp honom i o m att jag missade samtalet.
men dra på trissor, nu hade inte han tid att prata.
bet mig hårt i tungan för att inte säga:
o ändå ringer du?!
jag tänkte det o de är ju nästa lika kul.
sweet revenge. men jag är inte småaktig jag inte.
bara lite smått.

glömde ju plånboken hos syster i helgen
så D har fått det ärofyllda uppdraget att hämta hem den.
åker ju till hummrarna imorrn o då vill jag allt ha den.
det är annars en helt legitim ursäkt för att slippa
betala nåt på hela helgen ju... får klura på det där.

mina hälsokostprodukter anlände idag som utlovat.
de känns sådär. illaluktande naturpiller är inte
så roligt. känner jag mig själv rätt kommer de hamna
i nåt skåp o ligga där tills de löses upp av sig själva.
så brukar det gå för mina "nyttiga produkter".
det dröjer nog innan det beställs igen.

ärligt talat, jag ljuger.
jag sitter här i köket och ljuger
för mig själv.
jag intalar mig att jag faktiskt håller på med tentan
fast jag i ärlighetens namn tillbringat 1,5 timme framför
datorn och sysslat med allt annat.
ändå känns det som jag pluggar.
jag har boken brevid mig.
tentan ligger mitt i blickfånget
word-dokumentet är öppnat men nerklickat.
jag tror att jag pluggar
men jag får ingenting gjort.
ergo: JAG LJUGER FÖR MIG SJÄLV.
det är typ som när man tänker:
nej men jag va inte så full igår
(sanning: minns inte...)
eller:
nej men så mycket godis åt jag ju inte, vi delade
(sanning: D tog 2-3 bitar av 1/2-kilospåsen)
eller klassikern:
telefonen ringer.
sover du?
nej nej, absolut inte.
(sanning: klubbad säl).

ibland kanske man behöver ljuga lite för sig själv.
det kanske inte är så farligt med en vit lögn här o var.
men i det här fallet, när inlämningsdagen närmar sig med
stormsteg och jag inte kommit nån vart är det idiotiskt.
plötsligt kommer jag stå där utan nåt att lämna in.
då hjälper det föga att jag TROR att jag gjort den.
crap...

sista exempel-lögnen tycker jag är lite intressant.
det är en klassisk grej som i princip alla ljuger om.
varför? är det fult att sova?
är det ohyfsat att säga att man faktiskt gör det?
i do not know.

sant eller inte, nu ska skrivas tenta.

ps. finland, ni borde skärpt era vapenlagar redan förra
året. en sån här katastrof borde inte behöva ske 2 gånger
för att makthavare ska inse fakta. så jävla hemskt.

sverige har egenskaper och traditioner. vissa mer märkliga än andra.
äta rutten fisk med finare(?) namnet surströmming till exempel.
fixeringen vid vädret, det går att prata om i tid och otid.
att vara lagom, inte sticka ut, heja jante.
lite lätt likgiltighet inför i princip allt
saker som gör sverige sverige men som säkerligen väcker skräckblandad förtjusning hos omvärlden.
en konstig men ack så kär en är midsommar.
år efter år där man traditionsenligt skall klä en fallosymbol i blomster och gröna blad,
äta rå fisk, färskpotatis, dricka snapsar etc etc.
är man extrem fantast av denna dag åker nationaldräkten på och får vem som helst som tar på sig detta schbrak att se ut som teskedsgumman och hennes små vänner med fula hattar
som om inte detta vore nog "ska" man även leta reda på sju olika sorters blommor och lägga under sin kudde.
låt mig formulera min fundering:
varför?
tänkte först ge mig in i en klurig frågeställning men i slutändan bygger hela grejen runt just ordet varför?
vem vill vakna med 7 geggiga halvruttna döda blommor under sin kudde? och kanske ha drömt en dröm om sin pappa, kusin, katt eller hund?
är det då mannen i ens liv?
om så är fallet, vill man verkligen veta det?
och varför sju? tänk miljövänligt, nöj dig med tre... (eller har jag hjärntvättats av reklamen med samma melodi som rubriken på detta inlägg?!)
dagen ska även firas med att skutta runt den trädklädda penis-wanna be:n och låtsas vara en groda.
hur skoj är det på en skala? blir vad man gör det till som allt annat i guess.
sen sitter sverige och funderar över varför inget annat land firar midsommar!?
ööhm... jag tror jag fattar varför.
så det enda jag kan svara på min fråga är följande:
varför?
därför.

och så snapsen såklart, den utgör ett starkt argument för detta spektakel.
midsommar är annars en helg som jag faktiskt gillar om vi bortser eller åtminstone kisar från ovan nämnda.
vad finns då kvar?
en (förhoppningsvis) trevlig sommarkväll med vänner och familj.
alkohol underlättar och komplicerar det hela på ett charmant vis, ett svenskt vis a la:
nu sjunger vi att vi är små humlor bzz bzz, super skallen i bitar, tänker att det minsann alltid var fint väder förr om åren men inte numera, och i värsta fall vaknar på midsommardagen brevid någon helt annan än den vi drömmer om, och spenderar midsommardagen med ågren, kallsvett och huvudvärk som ger sig lagom till kräftskivan i augusti då ett liknande scenario utspelar sig.
som jag ser fram emot detta, år efter år... gör det mig till en sjuk människa?
eller gör det mig bara till svensk?

det mesta skulle kunna bli tradition i sverige bara snapsen, ölen, alkoholen över lag var en given ingrediens (förlåt bosse). kanske låter lite cyniskt, missförstå mig rätt, jag gillar midsommar mm.

george michael gripen... på en toalett...
denna gång pga droginnehav men ändå..
history repeats...
om jag var george skulle jag nog inte använda
mig av offentliga toaletter... det verkar inte fungera
så bra i hans fall...
man skulle på ett rikitgt töntigt sätt kunna säga:
"spola drogerna" men det känns för äppelkäckt,
även för mig...

läser på en del random bloggar.
vissa är inte min smak för att uttrycka det milt,
andra passar mig som handen i handsken.
vissa, som skrivs av någon man känner igen,
kommer från samma stad som etc kan vara
roliga att kika på för att se om ev igenkännande ska
ske. på dessa, lite mindre bloggar (mindre i förhållande
till blonda bellor och gigantiska i förhållande till min)
skriver ofta typ:
"oj, 180 besökare.. undrar vilka det är".
mitt rekord när jag kollade nu är 8 besökare på en dag.
det var 7 igår! tangerade nästan rekordet...
det du!
vi har alla lite olika perspektiv här i världen...
o tur är väl det.
precis som fula personer säger att skönhet kommer inifrån
säger jag att en blogg inte behöver läsas för att va bra..
det är självinsikt på en ny nivå!

övrigt? klockan är runt 13, jag vaknade efter nattens jobb för
nån knapp timme sen. jag har inte mage att ligga o sova
när det är sånt här väder... ändå orkar jag inte gå ut... moment 22?
vaknade dels av värmen, dels av att leia hoppade upp och gick
o la sig i solen på vardagsrumsgolvet... min hund tror att hon är
en orm!?! bör man söka för det?

sökte recept på internet, negerbollar.
det är visst fler än jag som kämpar för det
ordets överlevnad, skönt att se.
en sak jag förvånades över, eller egentligen inte
men ändå tycker är värd att uppmärksamma var
en kommentar ang detta recept.
ett helt vanligt enkelt recept på negerbollar
kan väcka starka känslor hos omvärlden.
jag rippar den rakt av från orginalsidan "matbiten"

2008 09 17
Ja det här vart ju jävligt bra, världens jävla sämsta recept din jävla pajas,
skiten gick ju för i helvete inte att äta. Det smakade bara socker och jag tycker du är värdelös.
Fan va trött jag blir
(http://www.matbiten.net/index.php?sub=show.php&recipe_no=72 om nån vill se med egna ögon).

visst är det härligt att sverige börjar anpassa sig till övriga europa
och uttrycker sina känslor? det är inte bra att hålla inne med det,
vräk ur dig allt på nån säkerligen illamenande person som skrivit
sitt recept på nätet...  låt henne höra bara, kom igen!

sjuuuukt kul! så nu vet alla, lägg inte ut era recept hur som helst!

i övrigt har D o jag just ätit middag, jag åt min special bestående av
havregrynsgröt, russin, banan och yoghurt o D mackor o fil. till efterrätt
blev de just negerbollar... egentligen inte då jag inte orkade rulla ut dem
men degen är lika god. D tycker att det borde kallas negerdeg men där
går min gräns. det känns för långt ifrån politiskt korrekt för mig.
vi skulle kunna vara på bild på kostcirkeln..
kan du inte vara gott föredöme kan du åtminstone vara varnande exempel..

hua, nu fes leia brevid mig här på soffan så nu ger jag mig.
auf wiedersehen.

jag är menlösheten personifierad.
inte alltid men ibland.
när jag skriver ett inlägg som det förra och
det inte står nåt vettigt på så många rader kan
jag känna det.
menlösheten personifierad.
men är jag ledsen för det?
nope, jag har funnit min plats.
nu ska jag göra nåt åt det.
eller... kanske inte just nu... men nån gång.
min far brukar ringa o säga grattis den 28 december eller
vad det nu är, menlösa barnens dag.
idag förstår jag varför.

btw, gubben som hälsar när jag har glasögon på mig
hälsade även igår när jag inte hade dem.
det gjorde mig nöjd tills jag kom på...
jag har ju grått hår nu...
jag är fortfarande en av dom...
hua...

(va skönt det känns att det här inte blev ett
menlöst inlägg så jag kan andas ut...)

jaha... D skötte parkeringen igår och resultatet var en bot på... 1000 spänn.
det är nästan en bedrift att få en sån bot på en gratisparkering...
bra jobbat D, keep up the good work.
trodde vi skulle slippa böter sen vi flyttat ifrån centrala smeten en bit
men icke... det finns giriga jävlar på norr också... satan...
hatar böter, sån onödig utgift...
hur kul kan det vara på en skala att dela ut parkeringsböter?
det lär ju suga hårt, världens sämsta jobb. gå runt o frysa,
dela ut böter o varenda person man möter avskyr en... snacka sjukskrivning
varje dag... jag skulle inte bli en bra parkeringsvakt... inte alls.
skulle pengarna gå till typ unicef eller barncancerfonden, då skulle jag
inte ha några problem med det hela men nu... waist of time and money.
hmm, har suttit vid datorn hela dan o tenta 1 är klar... nej det är den inte men
om jag lyckas lura mig själv att tro det skulle det underlätta livet här och nu.
det sägs ju att man ska leva i nuet så de borde ju funka?!

glömde min plånbok hos syster igår. dumt dumt. har inte tid/ork att åka 8-9 mil
för att hämta den... har inga pengar på kortet så helt nödvändigt känns det inte
men jag gillar inte att inte ha den... jag ser ju så ung ut (inte alls men gillar att tro det)
så jag behöver den ju för att visa leg om jag köper snus eller 2,8:or... (jag får visa
leg typ 4 gånger per år men ändå... hold on to the dream).

tentaskrivande funkar inge bra i kombination med internet och alla
shoppingmöjigheter det medför... nu hittade jag inga kläder som jag vill ha som
jag inte redan beställt så då va jag ju tvungen att hitta nåt annat...
inom de närmsta veckorna kommer ett antal hälsokost-produkter trilla ner i min
brevlåda... viktigt? inte alls men roligare än tenta...
t o m hälsokost är roligare än tentan... då är det illa... gaaah, måste få tentorna gjorda.

i helgen blir det westcoast o hummerfiske... jävlar va humrar jag ska fånga.
intressant fakta (eller inte)!:
det tar 6-8 år för en hummer att bli könsmogen... horny lobsters ska jag fånga.
fett gött! förra årets skörd bestod enbart av skitäckliga spindelkrabbor som for
rakt ner i djupet igen. satan va vidriga de är.
apropå hummer, jag vill ha en hummertruck också. fatta respekt att glida runt i den.
det finns en låt-text med eminem där de sjunger (eller vad de nu gör) om hummertruck.
den skulle jag ha på högsta volum om jag gled runt i min sån... life is so unfair...
visst finns de folk som svälter men jag... jag har ingen hummertruck... 
(nu måste jag skänka pengar för att döva mitt samvete pga det uttalandet.)

btw: by the way... glömmer att inte alla är lika nördiga som jag...
ogillade såna förkortningar skarpt tidigare men effektivist som jag är
(finns det ett sånt ord? effektivist... det borde det göra...) så har jag
motvilligt anammat dessa... btw är nog den jag använder mest frekvent.

jaha nähä, nu vill leia ut o pinka. promenad, sen lite mer tenta, mat o sen jobb.
i love my life.

barnvaktningen är över för idag.
det är sååå mysigt att vara med systers tre killar.
dom är världsbäst.
idag har vi pruttat med ballonger, tittat på byggare bob
samt diskuterat huruvida jag bestämmer eller inte.
mellankillen, A 4 år, menar att jag minsann inte bestämmer
över dom. jag menar annorlunda. jag bestämmer när mamma o
pappa inte är hemma. we agree to disagree.
väl hemma har vi mumsat negerbollar och kärleksmums.
negerbollar, ja så heter det. det är inte rasistiskt. som jag
debatterat för i nåt tidigare inlägg om jag inte minns fel,
döp gärna nåt till vit-bulle, inte ens white-trash-boll skulle få
mig att reagera på "smygrasism"...
kärleksmums, ja det är ett larvigt namn men gott.
vi fick godsakerna av systra mi och hennes man. mumma! tack =)
D hjälpte till med tekniska problem, pappan i systerfamijlen, O,
hade lite problem med att det inte gick att ha ps, boxer och dvd-spelare
inkopplat samtidigt. det visade sig att han kopplat in scarten mellan
tv:n och tv-bänken... jag är inte så teknisk men jag gissar att det var
problemet och att D löste det nu.
(O, jag vet att vi svor på att aldrig prata om det igen men jag kan inte låta bli...
tekniskt sätt så pratar jag ju inte... )
D ser alltid lika stolt ut när vi är där och han får fixa o dona med tekniken där
hemma. det är bra för hans självförtroende men jag håller honom
kvar på jorden genom att trycka till honom lite extra när vi kommer hem.
det är så ltie så D, no need to thank me! eller jo lite... =)

det är två herrar på D´s jobb som inte pratar med varann pga olika religioner.
den ena är livets ord:are och den andra nån muslimsk variant, baja eller så.
(låter bli att driva om namnet av respekt för ev anhängare men det är sjuuukt svårt).
iaf, de här två har inte pratat med varann på 30 år och livets ord:aren ser baja:ren som
djävulen. o så undrar folk varför det finns krig på jorden...
enligt D så var en känd muck-grupp ute efter baja:ren för en tid sedan...
då jag vill undvika ovälkommet besök så skriver jag av säkerthetsskäl inte ut namnet
på gruppen men ledaren klär sig som di leva och har
väldigt väldigt riklig hårväxt i ansiktet o namnet på gruppen uttalas all kajda...
jag har mkt svårt att ta detta allvar... att gå från rejäla galenskaper till att rikta in sig på
en 60-årig gammel-gubbe känns...
orimligt... surrealistiskt... de var beredda att fly till fruns familj i kanada... vore inte det
egentligen att underlätta för all kajda-snubbarna om de samlas på samma ställe allihopa?
äh... kanske inte nåt att skoja om men lite komiskt är det...

viktigt! grattis elgiganten som fyller 14 år btw. hoppas firandet blir lika lyckat
som förra årets när reklamen firade 13... grattis än en gång!

samtal med min far nyss.
jag blev distraherad av tankar och han blev sur.
han: så dåligt, farfars granne har köpt sjöboden för
ett oskäligt pris.
jag: usch va dåligt.
han: verkligen. jag ska försöka prata med honom...
jag: mmm..
han: ja. o farmor mår bra, hon ser så dåligt...
jag: ja...
han: jag lagade middag till dem idag också.
jag: jaha...
han: mmm, jaaa, hmm, jaha...
jag: förlåt, jag vet inte vad jag ska säga.
han: nej o ändå ringer du...
jag: ja...

så kan det vara med ett snurrigt huvud.
till mitt försvar kan jag säga att tankarna gällde
farfar... men det visste ju inte far... det vet han fortfarande inte.
men det är en annan historia...

sov i min forna hemstad natten till idag.
normalt när jag är tillbaka vid den "brottsplatsen"
går jag ut, träffar gamla vänner/bekanta och
dricker mig tillbaka till medeltiden, precis som man bör
och gör i den staden men icke denna gång.
ny upplevelse, bättre upplevelse.
jag och D var hemma hos H igår, sååå fina barn.
o sååå mysigt hus. sååå mysiga vänner. sååå bra
bara helt enkelt. måste börja åka dit mer. det är så dumt,
5 mil skiljer det mellan mitt och H´s hem, ändå
är det så svårt att få till det. det borde det inte vara!

sen hem till syster J, vi åt räkor o drack folköl (!) o sen
tittade vi på tv. J är lite speciell, inte alls som alla andra.
storbilds-tv o massa kanaler är inget som intresserar henne,
natur och en bra bok föredras för henne vilket föranledde denna konversation:
D: men du, vi kanske inte kan kolla på filmen ikväll...
jag: jo, de är klart vi kan, why?
D: jo... men har hon 2:an?
jag: jaaa, de är klart hon har...
och när vi väl anlände fortsatte det:
D: men du.. hon har ju ingen tv...
jag: jo då... uppe i sitt rum.
D: vaddå? i sitt sovrum?
jag: ja... vaddårå?
D: men jag kan ju inte ligga i hennes säng o kolla på tv...
jag: jo då... det är ju därför J har gjort sig fin till ikväll...
givetvis var det inte därför J hade duschat och ansat + brun utan solat
men det var grymt kul att se D´s lite smått nervösa ansiktsuttryck i denna stund.
D: jaha, men jag går väl upp o lägger mig då...
det gick alla tiders, vi låg där, tre vuxna personer i en 120-säng och kollade på lilja
4-ever en lördagkväll i den forna hemstaden. konstigt mysigt.

imorse grattade vi J som fyllde 31 (37) med scones som J bakat, hur gott som helst.
i sann familje-anda kom J på att hon inte hade nåt margarin, 5 minuter innan allt egentligen
skulle vara klart... det löste sig...
syster nummer 2 och hennes famlij kom också dit.
jag kom att tänka på syster P´s yngsta sons sommarnöje när jag såg hur han med blandade
känslor hälsade och hälsades på av leia. de gillar varann dom två.
lilla söta O sprang runt naken och jagade leia. varje gång han kom ifatt henne
så ställde han sig och putade fram underkroppen och liksom tryckte sig lite mot leia.
när leia rörde sig, vickade på svansen o så så killade det till på O´s lilla petternicklas
vilket resulterade i ett skratt-tjut. leia blev lite skraj av ljudet och gick iväg och O jagade vidare.
så var liksom cirkeln sluten och de båda hade underhållning en stund.
LOVELY.
 
helgen närmar sig sitt slut, D o jag ska barnvakta ikväll när P och maken spelar tennis.
mysigare söndagskvällar får man leta efter.
tentorna ligger fortfarande ogjorda och känner jag mig själv rätt kommer jag att drabbas
av panikattack ungefär imorgon vid den här tiden. då kommer jag enligt tradition slita mitt
hår, skrika, blunda, fundera på att hoppa av plugget och förbanna mig själv för att jag alltid
väntar till sista stund.
känner jag mig själv helt rätt kommer tentorna vara klara på fredag/lördag nånstans och
magvärken kommer hålla i sig fram tills jag fått tillbaka dem. samma visa varje gång.

same procedure as last year james... same as always..

hur definierar man en stor familj? jag har tre syskon, vi är alltså fyra stycken med samma föräldrar. skulle det kvalificera in som stor famlij? jag vet inte... medelsvensson har väl 2,3 barn? tur att vi blev 4, jag hade inte velat vara
0,3-barnet vilket rimligtvis borde varit min lott som nummer tre i skalan och dessutom hade jag inte
haft min guldklimp till lillebror. 4,0 rules. 2,3 sucks.
anyway, 50% av denna syskonskara har mer eller mindre dyslexi, det skapar många skratt emellanåt och här kommer ett exempel:
jag kan inte låta bli att småskratta (okej, asflabba) när jag tänker på mailkedjan jag hade med mina tre syskon förra sommaren. vår farfar skulle fylla 90 och vi ville överaska honom med en tripp ut till en ö med sjöräddningens båt och besättning då han varit en stolt medlem där sedan förra seklet typ.
min lillebror P1 inledde det hela med att skriva att vi borde tacka sjöräddningen, förslagsvis med något i bakvägen.
smygsnuskig som jag är kunde jag inte låta bli att påpeka att det här med bakvägen fick han sköta.
storasyster P2 hängde snabbt med på skämtet och skrev något i stil med att hon är gift så därför hade hon automatiskt frikort från alla former av utomäktenskapliga bakvägar.
lillebror greppar inte snuskanspelningarna på en gång och skriver sitt förslag ännu en gång men lite annorlunda:
jag menar ju att vi fixar en kaka men klanka på min stavning ni, vi tackar dom backvägen menar jag.
som om inte det vore nog avslutar han sitt mail med att ge en liten klapp på axeln till P2 som löd:
ps. P2, vi ska hålla ihop du och jag, dyslektikerna i familjen så kasta inte sten i glasshus.
behöver jag förtydliga hur kul det var med dessa mail? trodde inte det.

det härliga är att inför varje storhelg under året inträffar dessa mailbombningar och jag lär mig aldrig.
varje gång loggar jag in på mailen och konstaterar: huh, 23 nya mail på ett dygn, nu har jag fått spam på den här mailen också.
efter ett snabbt tryck på inkorgen och när jag lika fort ögnat igenom avsändarlistan konstaterar jag att det har dragit igång. även denna storhelg, i år igen. det kan handla om födelsedag, jul, påsk, midsommar osv osv osv.
mina syskon in action.m a o behöver jag ingen almanacka eftersom jag kan gå efter inkorgen om jag vill veta om det är dags för jul, nyår mm.
i love it! i love them! (nästan jämt)

imorse på väg hem från jobbet mötte jag en polisbil.
i vanliga fall blir jag vettskrämd men inte längre.
förvånades över mig själv då jag istället för att handsvettas,
skaka och prata nervöst med mig själv i lugnande syfte helt
enkelt tittade på bilen, suckade och körde vidare.
anledning: trött och van.
jag var trött, jag är trött.
jag är van numera vid att polisen stirrar sig tårögda på
den krockade baxarbilen...
saab 9000, ahaa, den är snodd, verkar de tänka varje gång
så att polisen tittar skrämmer mig inte längre.
har aldrig haft anledning till att bli skrämd men blivit det ändå
men nu så, icke längre!! fett nice.

en intressant grej är hur olika olika personer reagerar på saker.
då tänker jag i synnerhet på stora, livsförändrande grejer men även annat.
under andra världskriget t ex då oerhört många människor orättvist
placerades i koncentrationsläger var det en grupp som gav upp och
mer eller mindre la sig ner och dog och en annan grupp som starkt kände att
"i helvete heller, jag ska komma härifrån levande".
överlevare eller tröstlös...
jag vet att jag är en överlevare, det har jag bevisat för mig själv genom
livet mer än en gång. ibland har det skett av mer eller mindre slumpmässiga
skäl och ibland av min vilja. men överlevt, det har jag gjort.
i vardagen använder jag detta på ett ganska fult sätt. när D och jag tjafsar
så är det en taktik jag har för att verkligen make my point, att dra upp denna tanke.
ponera att läget ligger såhär:
vi ska göra nåt, vad som helst och D orkar inte. han är trött, frusen, hängig, sjuk
you name it, han är det. vi dividerar om det där en stund och jag manar på (läs
tjatar). kom igen nu, upp och hoppa, sluta känn efter, vissa saker måste man
göra oavsett om man orkar eller ej osv osv osv.
sen surnar jag till och drar det ett steg längre:
sluta sjåpa dig, kom igen nu... va f*n, ge dig nu. nu går vi!
om han ändå inte kommer tar jag till mitt ess i rockärmen:
men åååh, du är en sån där som skulle lägga dig ner och dö om läget var
hopplöst för en stund, jag skulle bli stark och kämpa på. jag går själv.
o så, i 99 % av fallen pallrar sig sjuklingen/trötter/segis upp o off we go.
jag vet att mitt rockärms-ess är taget ur sitt sammanhang big time, att det
kan vara så att det kanske inte alls går att applicera här men ändå.
det funkar, det är bra, det duger...
varför laga något som inte är trasigt?

visst är det en förälders uppgift att stötta sina barn?
visst tycker föräldrar att egna barnet är bäst på allt?
och sötast?
och duktigast?
osv...
men... är det inte även en förälders uppgift att se till
att barnen får självinsikt, verklighetsuppfattning
och distans till sig själva?
ursäkta, men vart var alla idolsökandes föräldrar
när detta skulle ske?
men snälla... jag vet inte om jag ska skratta eller gråta
vissa är så dåliga att jag skrattar
andra är lika dåliga men så tragiska att jag nästan gråter.
jag blev full på min coca cola... är det bara jag som tänker:
jo men lilla vän, du har nog värre problem än så...
syskonen idag: en hel bunt, tre stycken... men hjärtana,
ni kan inte sjunga... GÅ HEM...
sluta sök till idol om ni inte kan sjunga...
herregud, JAG sjunger bättre än de flesta och jag suger
på att sjunga. jag är sämst men ändå bättre än er...
eller föresten, sluta inte att söka för då skulle programmet
va askasst, hur kul är det att se endast kanonbra människor?
trodde nya juryn skulle få problem men
herr bagge är ju hur skön som helst. han är den bästa jury-
medlemmen genom svensk idol-historia... kanske inte säger
så mycket eftersom det bara finns sju kandidater som tävlar om
titeln men ändock... that´s a fact!
o fru bagge va lite kul idag när hon desperat försökte hålla sig för
skratt när en pubertetskille som tog sig själv på alldeles för mycket allvar
försökte sig på nån whale-opera a la mörk... bite the dust and shut up...

e-type by the way rasar mot max för att de använder hans låt...
snälla herr e-type, dina låtar har aldrig varit så bra som de är
i max-versionen. lev och låt leva... max 4-ever!

ett litet ps. vissa människor, såna som man tar för givet alltid ska finnas i ens
liv gör inte det. det är dumt att ta för givet, även om det inte är personen utan
deras närvaro man litar på ska vara för alltid. det är så tråkigt när man
inser att de är borta. borta för alltid eller borta för nu spelar ingen roll för det
kan man inte veta och det känns i vilket fall.  

läste nån random blogg idag som visade sig vara
en riktigt fjortisblogg a la: den o den är så snygg,
han o hon skulle passa sååå bra ihop, han vill
jag pussa mm. mm. mm. (inte riktigt så illa med
lite den stilen).
anyway, det ledde mina tankar oavkortat in på
gamla minnen från då jag själv var fjortis.
det känns som 100 år sen och sett till livserfarenhet
så är det nog motsvarande den tiden...
men... jag minns då sånt snack var det enda man
ägnade sig åt... roligast att tänka på i efterhand är det
hypotetiska pratet,  
vad man skulle kunna tänka sig att göra och inte göra.
exempel:
men han då! skulle du kunna tänka dig att ligga med honom?
(frågan följdes av överdrivet fnitter...)
näää såklart inte... meh, tror du de eller?
följdfråga:
inte ens om han var den sista personen i världen?
kanske... eller näää...
osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv
två tankar om detta:
1. vilken jävla diss, inte ens som sista person i världen skulle
killen ha en chans, då är det illa. värsta dissen! första frågan är lätt nej
och andra gången med lite värre omständigheter så övervägs det men
blir ändå nej... stackars kille...
2. om jag skulle vara ensam kvar i världen tillsammans med nån
stackare till grabb så är väl ligga det sista man tänker på? eller?
människosläktet är i princip utrotat och världens undergång väntar;
om man tänker på att ligga där och då kan vi snacka nymfoman-varning...
(vissa andra tankar finns också, som t ex varför man ens för en sådan
konversation men det är sååå kul... )
liknande grej finns ju kvar på ett sätt idag, trots att fjortistiden är passerad..
leken: välj mellan sjuk grej 1 och sjuk grej 2.
riktigt låg humor men ack så kul a la;
vad skulle du välja om du var tvungen att äta bajs; korv eller diarré?
det är dessvärre min typ av humor i vissa lägen (läs alla).
ju snuskigare desto bättre... då är jag i mitt esse... på gott och ont.
(tänk att detta inlägg började med att fjortisar är omogna och slutar med detta??!!)

föresten fanns det en sak till man roade sig med "förr"(vilket fattigt liv jag verkar
ha haft, förhoppningsvis hade jag nån mer sak som roade...) .
säg "isak min bror" på engelska...
jättekul... på något oförklarligt vis..
detta "skämt" tog mig flera år att förstå
isak min bror (i suck my brother... )
den snuskiga delen av min hjärna (ca 90% av den)
hade inte vaknat till liv ännu men satan
vad jag har tagit igen det på senare år...
en annan grej man kan roa sig åt som går i samma stil
är att på engelska säga:
SNÖ
ÄRTA
STOL
TIO
om man säger dem på rad i rätt följd på engelska
men lyssnar vad det låter som på svenska får man
en mycket (läs inte alls) rolig mening...
eller att säga ungkarl många gånger fort...

friskt vågat hälften vunnet...

vissa människor förundrar mig.
de jag syftar på nu på ett inte allt för positivt sätt.
rättare sagt, på ett jävligt negativt sätt...
säkerligen har alla någon gång stött på denna sort.
typen som inte har några gränser, som inte vet vad
integritet är och som inte alls har nån känsla för vad man
berättar för främmande/ytligt bekanta.
igår hände det mig, big time!
jag var med som hårmodell och en tjej där utmärkte sig som nyligen nämnd sort.
första frågan:
hon: pluggar du?
jag: ja de gör jag, du med?
hon: ja, men jag får inte ta mer csn för jag har pluggat så mkt så jobbar också.
so far so good men...
jag: jaha, ja det är jobbigt att både jobba o plugga.
hon: jo, mitt ex tryckte ner mig så psykiskt så skolan gick inge bra... alltså hennes pappa
(o så nickade hon mot sitt barn på ca 7 år).
öööhhh.. jaha... vad ska jag säga? jag känner inte människan...
jag: mhmm, va trist. jag måste nog gå ut o ta lite luft nu.. vi ses sen...
o så stack jag... o försökte undvika henne men det fanns allt för lite utrymme och
allt för många tillfällen att prata så såhär fortsatte hela dan.
jag vet nog mer om hennes jobbiga förflutna och henne i allmänhet än jag vet om mig själv.
hennes dotter avslöjade en hel del också, hon pratade om att det var
onödigt att gifta sig, att dyra saker är sämre än billiga och att hennes mamma behöver
nån som tar hand om henne osv osv osv.
huh, gillar inte denna typ av människor.
hon berättade även för samtliga inblandade i denna hår-ensemble och scenansvariga att
dottern nu var ledsen för att pappan inte ville komma och hämta den stackars 7-åringen.
från 9 på morgonen till halv 10 på kvällen var denna stackars tjej backstage. hennes dag
bestod av att titta på film och äta, äta, äta.
jag är inte rätt person att döma men kanske inte den bästa lösningen?!
konstiga människor.
en liknande typ är de som frågar om... ALLT och som inte bromsar sig det minsta.
träffade på en sådan för ett tag sen som dessutom var från stan jag bodde i förut så med
hemsk dialekt och nyfiken attityd körde det igång:
har du kille? va hetör han då? va jöbber han mä? jasså, o hans mamme o pappe dåh?
jöbber di i stan ällör? jasså, o va heter di dåh? jasså duh, o di bor där ällör? jaha du,
ja kanske vet vikke di är om en säger, va heter di i efternamn? osv osv osv...
i all oändlighet... eller, tills jag inte orkade utan hiitade på nån urkass ursäkt o lämnade kvinnan
och frågorna... orka...

en taskig tanke jag tänker ibland men nästan aldrig pratar om och som är allt annat än politiskt
korrekt är att det finns förvånansvärt många fula människor. alltså, jag menar de chockfula.
de som man möter på gatan och som man av tvångsmässigt beteende vänder sig om efter
av förvåning. de med så fett hår att de skulle kunna polera hela globens utsida,
så mycket övervikt att motsvarande mängd mat skulle kunna stoppa världssvälten,
de med så stor och porig näsa att hela världens sorkar skulle kunna gömma sig osv osv osv.
det är taskigt att tänka så men ändå håller sig tanken kvar i mitt huvud.
det är insidan som räknas, för all del men...
har ni tänkt på att de som säger det oftast inte har haft allt för stor tur i det genetiska lotteriet?!

hårmodellandet by the way: jag har nu inte bara glasögon, jag har även silverfärgat hår med
inslag av lila/ultraviolett... låter nog värre än det ser ut... hoppas innerligt det iaf.
känns rätt okej, ser ut som trollmor alt. att jag har transplanterat en 100-årings hår på mitt huvud.
glasögon + hår får mig att tro att jag ser ut lite som en arkitekt eller liknande.
(sanningen ligger nog närmar trollmor än arkitekt men jag mår bra av att lura mig själv).
laugh now, cry later...

läste om rättegången mot tito beltran.. vissa säger si, andra säger så.
en kändis har sagt att han har svårt att tänka sig tito som en våld-
täktsman... är det nån som någonsin trott att man kan se på en person om
den är våldtäktsman eller inte? om det vore så skulle det väl knappast finnas
olösta fall.. är inte det en av sakerna som gör det så grymt otäckt, att det kan vara
vem som helst, att de som begår såna brott ser ut som vem som helst?
kan tänka sig... utan att nämna namn undrar jag hur detta pianospelande
hårsvall tänker när han yttrar sig på så vis... en annan konstig grej är att ingen
riktigt minns... om någon pratat med en om en eventuell våldtäkt så minns man
väl det? eller är det något man nämner i förbifarten och som inte läggs på minnet?
tar man inte lite väl lätt på det hela då? nu är han fälld och det är bra!

listor skickas runt via mail om att piratebay ska ta bort obduktionsbilderna på barnen.
kanske är det viktigt för att markera men det förändrar ju inte faktumet att de finns där.
en lista för ändrad lag vore kanske bättre, bilderna finns ju redan där i cyberwebben...
(vill gärna få lite dr Phil-känsla över det här... o som alla vet så säger han cyberwebben
när det gäller allvarliga grejer..)
o ändrad lag föresten, hade advokaten yrkat på sekretess hade väl det här inte hänt
så lagen finns väl redan om jag fattat rätt...?! jag kan ha fel men sannolikheten
talar emot något sådant... jag är sååå ödmjuk by the way, det riktigt lyser
igenom nu känner jag... en nypa salt eller två kan behövas för att läsa detta...

ibland slår det mig hur olika två lika personer kan reagera på en och samma sak.
det kan vara allt från små till stora saker. min syster J och jag till exempel.
vi är ganska lika, nu när jag fått brillor är vi än mer lika varann uteseendemässigt.
även personlighetsmässigt är vi ganska lika, hur vi tänker, resonerar osv.
men det är vissa saker som skiljer sig grymt mycket. syster J ser det mesta med
positiva ögon medans jag är mer realistiskt tråkig. hon är också realistiskt, men på
ett betydligt mer entusiastiskt sätt...
ett exempel på min systers och min olika reaktion var när jag läste i tidningen för nån
vecka sedan om att man kan få cykla på nya E18.
jag hann inte mer än tänka:
vem fan vill göra nåt sånt? väg som väg, cykel som cykel... hur kul kan det vara?
innan syster ringer och är på gränsen till lyrisk:
åh, har du sett? man kan cykla på E18, jag tänkte ta mina rullskidor och åka dit. ska
vi ses där?
eehm... hmm... njae alltså... eller... kanske... nej föresten... eller jo...ääh jag vet inte.
ska ringa J i denna stund och se om hon rullar på E18... det skulle inte förvåna mig om
hon är det... själv sitter jag nyvaken efter nattens jobb. tärningen är rullad, inte kastad!

jahaja, nu ska jag o leia fara iväg till E18 och kolla när syster rullskidar fram där...
mitt prio är att hälsa på hunden hon är vakt åt denna helg, en likadan som lilla
leia... mysigt... naaajsss! syster kan rulla på medans jag tittar på rumpnosning!
prioriteringar... =)

när jag är ute o går med leia slår det mig ibland vilka
märkliga människor det finns.
eftersom leia har varit slö på sistone går det inte så fort
när vi promenerar och hon stannar och vägrar titt som tätt.
jag, som har sett mästaren cesar på tv4+, rycker till lite i kopplet och
fortsätter gå för det är minsann jag som är flockledaren.
då i alla fall kommer en tjockistant och säger:
men du, hon verkar inte vilja gå stackarn... min vovve är likadan...
jag svarar, med all resekt för äldre och artigheten personifierad:
hihi, nej, hon verkar visst inte det...
samtidigt som jag tänker:
men du fettis, om din hund är hälften så fet som du är det ju inte så konstigt..
och vaddå stackarn? om leia inte är så sugen på att gå men vi ändå gör det
och hon gillar det bara hon kommer igång är hon väl ingen stackare? kanske
är det din hund som är stackare som får välltra runt med dig?
(snacka om att hon träffade en öm tå... brukar inte va riktigt så passive agressive...)
andra konstiga personer är de som tycker att det är helt självklart att hundarna ska
hälsa alt. står helt tafatta när deras hundar tuggar fradga och är helt galna för att de
så gärna vill sniffa leia i baken...
de som bara släpper fram sina hundar har jag kommit på ett knep för att slippa en
andra gång... tricket? aaah, jo just när deras hundar slänger sig fram och matte/husse
står där o ser allmänt puckade ut vet jag att leia kommer visa tänderna och morra.
så säger husse/matte: oj vilket humör, o så söööööt.
jo, svarar jag, hon har blivit lite personlighetsförändrad sen hon blev sjuk...
visste inte att det smittade så lätt...
vill man bli av med hundägare fort är det ett sätt som garanterat lyckas.
taskigt kanske men effektivt som bara den.
första gången man möter en hund som blir helt psyko av längtan efter att
morsa på leias bakdel och husse/matte står som frågetecken och ler lite förläget
o inte alls vet vad de ska ta sig till tänker jag ofta: köpet va genomtänkt eller?
men ger dem ändå en medmänsklig tanke a la; kanske är de hundvakt och
inte känner hunden utan och innan... ovana.. vad vet jag...
men sen möter man dem dag efter dag, gång efter gång och till slut uppkommer
endast en tanke:
men för fan, gå en kurs, gör nåt, är du dum i hela huvudet eller?
körkort för hund kanske inte är en så dum idé...

apropå hundkörkort; vilken skillnad på krav som ställs när det gäller
adoptionsföräldrar resp. biologiska föräldrar.
adopterande får minsann under x antal år gå kurser och bevisa bortom allt tvivel att de är
lämpliga. kan du av egen maskin få barn finns inga som helst (okej, vissa men inte många
i jämförelse) krav om inte soc mot förmodan får upp ögonen för dig... knepigt...
lämplighetsprövning borde kanske alla få genomgå eller? äh jag vet inte, verkar orimligt
bara att det är sån enorm skillnad i kraven som ställs. du får inte adoptera om du passerat
en viss ålder, typ 45 eller vad det nu är
men kan du själv, ja då pluppar vi gärna in ägg i en 65-årig rynkig buk... det är sjukt.
tänk att få en mamma som är pensionär redan när du föds? känns de ball? njae...
det finns mormödrar som är i 40-årsåldern... kontra det med en förstföderska som är 25 år äldre...
all utveckling är inte bra utveckling.

tentan ligger lika oskriven som den var i början
av veckan. jag har sovit i en vecka typ. vecka 37 var veckan
jag gick i ide... idag måste jag dock kliva ur mitt ide eftersom
det är jobb som gäller tre nätter i rad. apatiskt trött är vad jag är.

4-årskalaset var helmysigt. A öppnade sina paket och efter att ha
rivit bort ett litet hörn på ett fyrkantigt paket så pirat-innehållet
blottades lite lite grann ropade han:
åh pappa pappa, jag har fått nånting jättefint.
innan han ens sett vad det var. det är så ljuvligt med sån
ren entusiasm över både små och stora saker. mer sånt!!
önskemiddagen bestod av fattiga riddare och tårta. det är grejer det!

suck... ibland får jag känslan av att jag gör allt hemma.
detta är naturligtvis inte sant men då och då
får jag utbrott som gränsar till dramaqueen-aktiga
och konstaterar att jag aldrig mer kommer att göra
nåt här hemma utan att det får stå och förfalla framför
ögonen på mig, D och leia. jag skiter i vilket.
det är ju heller inte sant.
det svåra här är inte att få D att göra saker utan att
acceptera att han inte gör dem på samma sätt som jag
gör. när D hugger i och tar fram dammsugaren t ex, är jag nöjd då?
nej då, bitterfittan sitter i vardagsrummet och hojtar om både det ena
och det andra som vore bäst att göra först... inte så nice.
jag lagar alltid all mat till exempel.
till saken hör ju att D äter kött och inte jag vilket auto innebär att två
olika rätter ska lagas varje middag...
när jag suckar och klagar och bestämmer mig för att
aldrig mer göra mat så säger han att han kan göra det.
och visst, jättesnällt men...
till saken hör att jag är lite av ett kontrollfreak när det gäller
just min mat och därför helst äter det jag själv lagat... men ändå.
en annan grej som talar emot D´s matlagning är den gången
han gjorde mat och hans tallrik bestod av mikrade korvar och
makaroner och på min tallrik låg ett gäng grönsaker som jag inte
vet om de var stekta eller kokta... omöjligt att säga...
tack love men jag kan laga maten...

ibland blir det inte helt bra... :
Dom vill ge oss en tredjedel av intäkterna, men vi sa att vi ska ha minst en fjärdedel.

aftonbladet ska öppna en ny sajt... för kvinnor.
är det jämställdhet?
när vi delar upp kvinnor och män i två fack...
är det inte lika villkor för alla vi vill åt?
eller vill vi bara dela upp könen, separera dem och
anpassa världen till de två facken med allt vad det innebär?
killarnas aftonblad innehåller nyheter och bilar,
kvinnornas? bantning och mode är väl en inte allt för vågad
gissning?! fack it...
den nya kvinnosajten, wendela, ska vara som en tjejmiddag
som aldrig tar slut... är det så kvinnor vill läsa nyheter?
hur man får barnen i säng och hur man säljer in sig själv på dejting-
marknaden? behöver inte män veta hur ungarna ska läggas?
är sånt här ett steg i rätt riktning? egentligen?
"Välkommen till Wendela – tjejmiddagen som aldrig tar slut.
Här pratar vi om allt från dildos till döden. Och du är bjuden."
är det ett dålgit skämt eller?
dåligt självförtroende på jobbet, dejting, dildos och barntips...
är det vad kvinnors liv handlar om? är det allt livet går ut på?
är resten av aftonbladet som handlar om vad som faktiskt händer
i världen männens sajt?
vi behöver inte bry våra små kvinnohjärnor om så svåra saker?
bara vi hittar rätt dildo, boostar oss själv på jobbet och får ungarna
i säng så är vi nöjda och glada...
ska jag behöva läsa "riktiga" aftonbladet i smyg nu? är den plötsligt
off-limit för mig eftersom jag är hänvisad till tjejmiddagen?
jag vill inte läsa om dildos, jag vill läsa nyheter...
är det okej ändå eller är jag en outsider som inte fattat nåt ?
då är jag gärna det i så fall...