mellan himmel och jord

när jag är ute o går med leia slår det mig ibland vilka
märkliga människor det finns.
eftersom leia har varit slö på sistone går det inte så fort
när vi promenerar och hon stannar och vägrar titt som tätt.
jag, som har sett mästaren cesar på tv4+, rycker till lite i kopplet och
fortsätter gå för det är minsann jag som är flockledaren.
då i alla fall kommer en tjockistant och säger:
men du, hon verkar inte vilja gå stackarn... min vovve är likadan...
jag svarar, med all resekt för äldre och artigheten personifierad:
hihi, nej, hon verkar visst inte det...
samtidigt som jag tänker:
men du fettis, om din hund är hälften så fet som du är det ju inte så konstigt..
och vaddå stackarn? om leia inte är så sugen på att gå men vi ändå gör det
och hon gillar det bara hon kommer igång är hon väl ingen stackare? kanske
är det din hund som är stackare som får välltra runt med dig?
(snacka om att hon träffade en öm tå... brukar inte va riktigt så passive agressive...)
andra konstiga personer är de som tycker att det är helt självklart att hundarna ska
hälsa alt. står helt tafatta när deras hundar tuggar fradga och är helt galna för att de
så gärna vill sniffa leia i baken...
de som bara släpper fram sina hundar har jag kommit på ett knep för att slippa en
andra gång... tricket? aaah, jo just när deras hundar slänger sig fram och matte/husse
står där o ser allmänt puckade ut vet jag att leia kommer visa tänderna och morra.
så säger husse/matte: oj vilket humör, o så söööööt.
jo, svarar jag, hon har blivit lite personlighetsförändrad sen hon blev sjuk...
visste inte att det smittade så lätt...
vill man bli av med hundägare fort är det ett sätt som garanterat lyckas.
taskigt kanske men effektivt som bara den.
första gången man möter en hund som blir helt psyko av längtan efter att
morsa på leias bakdel och husse/matte står som frågetecken och ler lite förläget
o inte alls vet vad de ska ta sig till tänker jag ofta: köpet va genomtänkt eller?
men ger dem ändå en medmänsklig tanke a la; kanske är de hundvakt och
inte känner hunden utan och innan... ovana.. vad vet jag...
men sen möter man dem dag efter dag, gång efter gång och till slut uppkommer
endast en tanke:
men för fan, gå en kurs, gör nåt, är du dum i hela huvudet eller?
körkort för hund kanske inte är en så dum idé...

apropå hundkörkort; vilken skillnad på krav som ställs när det gäller
adoptionsföräldrar resp. biologiska föräldrar.
adopterande får minsann under x antal år gå kurser och bevisa bortom allt tvivel att de är
lämpliga. kan du av egen maskin få barn finns inga som helst (okej, vissa men inte många
i jämförelse) krav om inte soc mot förmodan får upp ögonen för dig... knepigt...
lämplighetsprövning borde kanske alla få genomgå eller? äh jag vet inte, verkar orimligt
bara att det är sån enorm skillnad i kraven som ställs. du får inte adoptera om du passerat
en viss ålder, typ 45 eller vad det nu är
men kan du själv, ja då pluppar vi gärna in ägg i en 65-årig rynkig buk... det är sjukt.
tänk att få en mamma som är pensionär redan när du föds? känns de ball? njae...
det finns mormödrar som är i 40-årsåldern... kontra det med en förstföderska som är 25 år äldre...
all utveckling är inte bra utveckling.