vaddå herregud?
hur ett bra liv ska se ut varierar åsiktsmässigt hur mycket som helst.
det finns en relativt stor grupp som väljer ett... hmm... vad ska jag säga...
rent liv (?!) absolutist javisst men jag tänker i synnerhet på en annan
grupp. grupp kanske är fel att säga men det får duga i brist på annat.
jag har en person i min klass t ex (säkert flera...) som är kristen. denna person
har i och med det (är i o f s inte säker på att det är därför men ja, jag har fördomar...)
valt att inte dricka, inte ligga runt, inte svära osv osv osv.
det är säkert bra, det är imponerande, inspirerande, beundransvärt...
eller?
är det verkligen det?
är det inte ett lika aktivt val att faktiskt partaja på helgen, ligga lite här och var,
och säga satan istället för herregud... ?
egentligen...
vem säger att ett sätt är bättre än ett annat?
och hur kul är det?
visst, jag menar ju inte att livet går ut på att kröka och ligga, givetvis inte.
men... om jag väljer att helt avstå så är jag ju låst.
om jag håller sinnet öppet borde jag ju rimligen vara friare i min existens?
är jag helt ute och cyklar här eller har jag korn på något?
okej, min systerdotter t ex som är 12, skulle hon komma på att hon vill
leva sitt liv utan alkohol och intimkontakt skulle jag jubla.
åtminstone de närmsta 8 åren (hmm, kanske 20 år framåt...) men sen...
äh, jag vet inte men det är en tanke jag fick...
allt är bra i lagom mått... (allt inom lagens ramar...)
sverige = lagom... är det inte så?
är inte svenska det enda eller åtminstone ett av få språk som ens har ordet lagom?
vad vet jag... egentligen?!
