mellan himmel och jord

läste om rättegången mot tito beltran.. vissa säger si, andra säger så.
en kändis har sagt att han har svårt att tänka sig tito som en våld-
täktsman... är det nån som någonsin trott att man kan se på en person om
den är våldtäktsman eller inte? om det vore så skulle det väl knappast finnas
olösta fall.. är inte det en av sakerna som gör det så grymt otäckt, att det kan vara
vem som helst, att de som begår såna brott ser ut som vem som helst?
kan tänka sig... utan att nämna namn undrar jag hur detta pianospelande
hårsvall tänker när han yttrar sig på så vis... en annan konstig grej är att ingen
riktigt minns... om någon pratat med en om en eventuell våldtäkt så minns man
väl det? eller är det något man nämner i förbifarten och som inte läggs på minnet?
tar man inte lite väl lätt på det hela då? nu är han fälld och det är bra!

listor skickas runt via mail om att piratebay ska ta bort obduktionsbilderna på barnen.
kanske är det viktigt för att markera men det förändrar ju inte faktumet att de finns där.
en lista för ändrad lag vore kanske bättre, bilderna finns ju redan där i cyberwebben...
(vill gärna få lite dr Phil-känsla över det här... o som alla vet så säger han cyberwebben
när det gäller allvarliga grejer..)
o ändrad lag föresten, hade advokaten yrkat på sekretess hade väl det här inte hänt
så lagen finns väl redan om jag fattat rätt...?! jag kan ha fel men sannolikheten
talar emot något sådant... jag är sååå ödmjuk by the way, det riktigt lyser
igenom nu känner jag... en nypa salt eller två kan behövas för att läsa detta...

ibland slår det mig hur olika två lika personer kan reagera på en och samma sak.
det kan vara allt från små till stora saker. min syster J och jag till exempel.
vi är ganska lika, nu när jag fått brillor är vi än mer lika varann uteseendemässigt.
även personlighetsmässigt är vi ganska lika, hur vi tänker, resonerar osv.
men det är vissa saker som skiljer sig grymt mycket. syster J ser det mesta med
positiva ögon medans jag är mer realistiskt tråkig. hon är också realistiskt, men på
ett betydligt mer entusiastiskt sätt...
ett exempel på min systers och min olika reaktion var när jag läste i tidningen för nån
vecka sedan om att man kan få cykla på nya E18.
jag hann inte mer än tänka:
vem fan vill göra nåt sånt? väg som väg, cykel som cykel... hur kul kan det vara?
innan syster ringer och är på gränsen till lyrisk:
åh, har du sett? man kan cykla på E18, jag tänkte ta mina rullskidor och åka dit. ska
vi ses där?
eehm... hmm... njae alltså... eller... kanske... nej föresten... eller jo...ääh jag vet inte.
ska ringa J i denna stund och se om hon rullar på E18... det skulle inte förvåna mig om
hon är det... själv sitter jag nyvaken efter nattens jobb. tärningen är rullad, inte kastad!

jahaja, nu ska jag o leia fara iväg till E18 och kolla när syster rullskidar fram där...
mitt prio är att hälsa på hunden hon är vakt åt denna helg, en likadan som lilla
leia... mysigt... naaajsss! syster kan rulla på medans jag tittar på rumpnosning!
prioriteringar... =)