waiting for delivery...
inväntar paket...
så heter det när utlämningsstället väntar
på mitt paket från hm...
tro mig, de väntar inte lika intensivt som jag gör.
det gör ingen.
believe you me!!!
det här med internethandling är kanon.
utan att röra sig en milimeter kan jag köpa det
jag vill... utan att trängas med andra klädbehövande,
utan att knuffas med ivriga shoppare kan jag
få det jag vill ha smidigt hemskickat.
kan det bli bättre?!
jag behöver varken träffa någon eller
röra mig. helt perfa.
eller?
det är ganska tråkigt på så vis. som tur
är sker ju inte all handling på så vis och ännu mer lyckosamt
är ju att jag har andra sätt att socialisera på.
läste lite om det här med obduktionsbilderna på nätet.
hur sjukt är det inte? varför ska de vara tillgängliga för alla?
och vem, vem i hela världen vill se dem?
va är det för sjuka människor som laddar hem dem?
vad gör man med dem? alltså, vad är syftet med att ladda hem dem?
är man så nyfiken eller vad det nu är som driver vissa, att man vill
ladda ner obduktionsbilder på små barn så har man nog allvarliga problem.
stackars föräldrar att behöva veta att dessa bilder ligger på nätet,
fria för vem som helst att ladda ner.
snuskgubbar, människor med sjuka fantasier, puckon, nyfikna
idioter... vem laddar ner dem? i don´t get it.
visst visst, förundersökningen, dvs. offentliga handlingar är en sak men bilderna?
måste sådant verkligen offentiggöras?
måste allt bli offentligt?
nu ska jag iväg o spela badminton, eller beddington som vissa verkar
vilja döpa om det till.. återigen, gör om, gör rätt...
B-A-D-M-I-N-T-O-N
det och inget annat ska jag spela. sen: presentköp i leksaksaffär! lovely!!!
så heter det när utlämningsstället väntar
på mitt paket från hm...
tro mig, de väntar inte lika intensivt som jag gör.
det gör ingen.
believe you me!!!
det här med internethandling är kanon.
utan att röra sig en milimeter kan jag köpa det
jag vill... utan att trängas med andra klädbehövande,
utan att knuffas med ivriga shoppare kan jag
få det jag vill ha smidigt hemskickat.
kan det bli bättre?!
jag behöver varken träffa någon eller
röra mig. helt perfa.
eller?
det är ganska tråkigt på så vis. som tur
är sker ju inte all handling på så vis och ännu mer lyckosamt
är ju att jag har andra sätt att socialisera på.
läste lite om det här med obduktionsbilderna på nätet.
hur sjukt är det inte? varför ska de vara tillgängliga för alla?
och vem, vem i hela världen vill se dem?
va är det för sjuka människor som laddar hem dem?
vad gör man med dem? alltså, vad är syftet med att ladda hem dem?
är man så nyfiken eller vad det nu är som driver vissa, att man vill
ladda ner obduktionsbilder på små barn så har man nog allvarliga problem.
stackars föräldrar att behöva veta att dessa bilder ligger på nätet,
fria för vem som helst att ladda ner.
snuskgubbar, människor med sjuka fantasier, puckon, nyfikna
idioter... vem laddar ner dem? i don´t get it.
visst visst, förundersökningen, dvs. offentliga handlingar är en sak men bilderna?
måste sådant verkligen offentiggöras?
måste allt bli offentligt?
nu ska jag iväg o spela badminton, eller beddington som vissa verkar
vilja döpa om det till.. återigen, gör om, gör rätt...
B-A-D-M-I-N-T-O-N
det och inget annat ska jag spela. sen: presentköp i leksaksaffär! lovely!!!
jantevirus...
viruset på min dator ska enligt D vara borta.
jag hatar virus, cyberwebbens egna fästingar typ.
meningslösa och vidriga... inget gott med dem.
har påbörjat arbetet med tentan men det är så
lätt att distraheras. aldrig förr har diskning verkar
så rolig som den gör när jag har en tenta att skriva.
likadant med tvättning, dammsugning osv. det verkar
som rena rama liseberg i förhållande till tentan...
imorgon fyller min söta systerson 4 år. tänk att känna sån
glädje för att fylla år som barn gör. det var x antal år sedan
jag vaknade på en födelsedag med den ivern som en 4-åring gör.
kanske är det ett friskhetstecken men ändå. i och för sig vet jag
en dag för inte så hemskt länge sedan som det hände...
mogenheten själv fyllde 20 och stod och ryckte i systembolagets
portar 5 minuter innan klockan slog 10. då var jag ivrig...
räknas det?!
efter man fyllt 20 så tappar det lite charm, det här med att fylla år.
vad finns kvar att se fram emot med just ett årtal? vilka möjilgheter öppnas
för att man når en viss ålder? vilka stora livsförändrande år finns kvar att fylla?
65 och pension? man måste ju inte ens gå i pension vid 65 längre...
i år sa jag att jag inte ville fira min födelsedag, 26... är det nåt att fira?
jag gjorde ingen tårta och låtsades som ingenting.
gissa om planen baktände när presenterna uteblev?!
den aspekten hade jag liksom glömt att räkna in då jag beslöt mig för
att ignorera datumet. jag tänkte mer som så att om jag inte låtsas om något
kanske min födelsedag liksom hoppas över och jag förblir 25. men nej,
jag blev 26, slungades in i kategorin 25-30 och var utan presenter.
nästa år ska jag fira utav helv*te. oj va grejer jag ska få.
det finns vissa människor som står över jantelagen,
de som, trots att de vet eller kanske är helt omedvetna om den,
glatt och faschinerat talar om sig själva och sina kunskaper. de som
liksom tycker att de är så sjuuukt bra på ditten och datten.
ibland funkar det och ibland inte (idoluttagningarna är ett bra exempel).
jag har en vän som är sån. hon talar länge och väl om hur bra hon
är på diverse saker, sant eller inte lämnar jag osagt.
jag lyssnar och håller med, på ett sätt är jag väldigt glad för den här
personens skull att hon vågar, att hon tycker så bra saker om sig själv.
på samma gång provocerar det min medfödda eller inlärda jantekänsla.
egentligen borde det kanske vara ett föredöme, tänk om alla tyckte så bra
om sig själv men jag kan inte hindra tanken:
men vem tror du att du är då?
visst skrattar jag lite lätt åt det hela men tanken finns ändå där.
auto, när någon framhåller sig själv som bra/bättre/bäst så dyker den upp.
oj oj oj, här har vi en sån... en kaxig en... riktig diva utan självinsikt...
men det kanske är så att den personen är så bra?!
eller att det är så bra att den tycker det?! men nej, då har den auto varken
självinsikt eller självdistans... är det avundsjuka? missunsamhet?
eller bara hederlig jante? dumt är det i varje fall.
jag hatar virus, cyberwebbens egna fästingar typ.
meningslösa och vidriga... inget gott med dem.
har påbörjat arbetet med tentan men det är så
lätt att distraheras. aldrig förr har diskning verkar
så rolig som den gör när jag har en tenta att skriva.
likadant med tvättning, dammsugning osv. det verkar
som rena rama liseberg i förhållande till tentan...
imorgon fyller min söta systerson 4 år. tänk att känna sån
glädje för att fylla år som barn gör. det var x antal år sedan
jag vaknade på en födelsedag med den ivern som en 4-åring gör.
kanske är det ett friskhetstecken men ändå. i och för sig vet jag
en dag för inte så hemskt länge sedan som det hände...
mogenheten själv fyllde 20 och stod och ryckte i systembolagets
portar 5 minuter innan klockan slog 10. då var jag ivrig...
räknas det?!
efter man fyllt 20 så tappar det lite charm, det här med att fylla år.
vad finns kvar att se fram emot med just ett årtal? vilka möjilgheter öppnas
för att man når en viss ålder? vilka stora livsförändrande år finns kvar att fylla?
65 och pension? man måste ju inte ens gå i pension vid 65 längre...
i år sa jag att jag inte ville fira min födelsedag, 26... är det nåt att fira?
jag gjorde ingen tårta och låtsades som ingenting.
gissa om planen baktände när presenterna uteblev?!
den aspekten hade jag liksom glömt att räkna in då jag beslöt mig för
att ignorera datumet. jag tänkte mer som så att om jag inte låtsas om något
kanske min födelsedag liksom hoppas över och jag förblir 25. men nej,
jag blev 26, slungades in i kategorin 25-30 och var utan presenter.
nästa år ska jag fira utav helv*te. oj va grejer jag ska få.
det finns vissa människor som står över jantelagen,
de som, trots att de vet eller kanske är helt omedvetna om den,
glatt och faschinerat talar om sig själva och sina kunskaper. de som
liksom tycker att de är så sjuuukt bra på ditten och datten.
ibland funkar det och ibland inte (idoluttagningarna är ett bra exempel).
jag har en vän som är sån. hon talar länge och väl om hur bra hon
är på diverse saker, sant eller inte lämnar jag osagt.
jag lyssnar och håller med, på ett sätt är jag väldigt glad för den här
personens skull att hon vågar, att hon tycker så bra saker om sig själv.
på samma gång provocerar det min medfödda eller inlärda jantekänsla.
egentligen borde det kanske vara ett föredöme, tänk om alla tyckte så bra
om sig själv men jag kan inte hindra tanken:
men vem tror du att du är då?
visst skrattar jag lite lätt åt det hela men tanken finns ändå där.
auto, när någon framhåller sig själv som bra/bättre/bäst så dyker den upp.
oj oj oj, här har vi en sån... en kaxig en... riktig diva utan självinsikt...
men det kanske är så att den personen är så bra?!
eller att det är så bra att den tycker det?! men nej, då har den auto varken
självinsikt eller självdistans... är det avundsjuka? missunsamhet?
eller bara hederlig jante? dumt är det i varje fall.
beddington anyone?
har megavirus på min dator så jag lånar D´s.
hatar virus, vad är de bra för?
givetvis D´s fel att det är som det är... vad annars?
(han satt faktiskt vid datorn, åtminstone då det bröt ut)
D har suttit och dreglat framför datorn idag... och igår...
porrsurfat? skenet bedrar, han har kollat på nikes hemsida.
om de har porr där eller inte lämnar jag osagt men anyway.
under sommaren och fram tills nu har han upptäckt en ny form av nöje,
springning... har hängt med en gång so far och visst, det är skoj
men ändå inte... hatar allt jag inte är bäst på och springa är jag
definitvit inite bäst på... do the math...
springning kan ju anses som en mycket billig sport... men inte när man
heter D. han har hittat massa gadgets som han bara måste ha.
hur viktiga prylarna är enligt mig lämnar jag osagt men jag tror att det går att
läsa det mellan raderna. skor som man kan designa helt själv när det
kommer till färg samt en egen slogan på plösen är en av dessa livsviktiga
föremål... en grej man ska ha i skorna som mäter pulsen och sträckan är en
annan... min tanke är att om man inte vet hur långt man har sprungti i en
märkt bana kanske man inte ska springa? men vad vet jag...
viktigt är det i alla fall...
D, my running man!
sitter och skriver på min hemtenta hela dagarna. fast nu far jag med osanning
för jag har inte skrivit ett ord ännu men jag har tänkt göra det och det sägs ju
alltid att det är tanken som räknas... eller?
idag var en vän, K, här med sin son och fikade. det var nice. hon har världens
sötaste son, L och en till på väg. ultraljudet visade klart och tydligt kön på bebisen
så det gick inte att undgå.. de ville egentligen inte veta innan men jag tror att
fadern mer än gärna berättar nu och det med stolthet i rösten...
manliga egon... =)
imorrn blir det badminton igen... har sagt till D att jag inte kommer att svara när
han frågar om vi ska köra det innan han lärt sig uttala det rätt...
han säger beddington. vet inte varför, behöver inte veta varför men...
gör om, gör rätt! så det så.
det är tough love det!
nu har blogg-adressen offentligjorts...
eller inte helt, har gett ut den till ett par familjemedlemmar.
ska bli intressant att se om någon av dem orkar/vill läsa mitt ordbajsande
eller om det helt enkelt är så att de får så att de blir över de gånger vi ses...
hatar virus, vad är de bra för?
givetvis D´s fel att det är som det är... vad annars?
(han satt faktiskt vid datorn, åtminstone då det bröt ut)
D har suttit och dreglat framför datorn idag... och igår...
porrsurfat? skenet bedrar, han har kollat på nikes hemsida.
om de har porr där eller inte lämnar jag osagt men anyway.
under sommaren och fram tills nu har han upptäckt en ny form av nöje,
springning... har hängt med en gång so far och visst, det är skoj
men ändå inte... hatar allt jag inte är bäst på och springa är jag
definitvit inite bäst på... do the math...
springning kan ju anses som en mycket billig sport... men inte när man
heter D. han har hittat massa gadgets som han bara måste ha.
hur viktiga prylarna är enligt mig lämnar jag osagt men jag tror att det går att
läsa det mellan raderna. skor som man kan designa helt själv när det
kommer till färg samt en egen slogan på plösen är en av dessa livsviktiga
föremål... en grej man ska ha i skorna som mäter pulsen och sträckan är en
annan... min tanke är att om man inte vet hur långt man har sprungti i en
märkt bana kanske man inte ska springa? men vad vet jag...
viktigt är det i alla fall...
D, my running man!
sitter och skriver på min hemtenta hela dagarna. fast nu far jag med osanning
för jag har inte skrivit ett ord ännu men jag har tänkt göra det och det sägs ju
alltid att det är tanken som räknas... eller?
idag var en vän, K, här med sin son och fikade. det var nice. hon har världens
sötaste son, L och en till på väg. ultraljudet visade klart och tydligt kön på bebisen
så det gick inte att undgå.. de ville egentligen inte veta innan men jag tror att
fadern mer än gärna berättar nu och det med stolthet i rösten...
manliga egon... =)
imorrn blir det badminton igen... har sagt till D att jag inte kommer att svara när
han frågar om vi ska köra det innan han lärt sig uttala det rätt...
han säger beddington. vet inte varför, behöver inte veta varför men...
gör om, gör rätt! så det så.
det är tough love det!
nu har blogg-adressen offentligjorts...
eller inte helt, har gett ut den till ett par familjemedlemmar.
ska bli intressant att se om någon av dem orkar/vill läsa mitt ordbajsande
eller om det helt enkelt är så att de får så att de blir över de gånger vi ses...
strumplesten eller blåst?
idag gjorde vi klassikern.
alltså, inte klassikern som är många
hurtgas dröm utan klassikern a la lurad.
vi va på filipstadsmarken och blev
blåsta på ett klassiskt vis. första ståndet:
aha, billigt, 10 par strumpor 100 spänn, det tar vi!
20 meter senare:
huh, 15 par strumpor för 100 spänn...
vi köpte det med för att kompensera...eller känna oss
mindre blåsta.. vet inte riktigt hur resonemanget gick.
efter ytterligare 30 meter såldes inte 10, inte 15 utan 20 (!!!)
par strumpor för 100 spänn. vi vände bort blicken och
kände oss nöjda med de 25 par vi redan inhandlat.
sen köptes klassiska marknadsvaror, panpizza, grillad majs-
kolv, godis, brända mandlar (fick för mig att jag gillade detta
rosa underliga tilltugg men ack vad jag bedrog mig) samt
några halsband. det är dyrt att gå på marknad. 500 spänn försvinner
innan man ens hunnit reflektera över att det är samma sak överallt.
vi träffade släkt och fikade hos både D´s mormor och farmor. nice!
var ute o tog några glas vin med en vän igår. ett blev fyra, som vanligt.
undrar hur det skulle bli om man bestämmer sig för att ta 3 glas vin,
blir det gånger 4 som det blir om man bestämt 1? blir 3 glas 12?
lika bra att hålla sig till ett eftersom tolv glas är för många.
vi pratade om allt, som vanligt. en rolig sak som hon berättat är om en vän
till henne, en tjej som jobbade på ett fik då det en dag kom in en kille hon
kände igen och som hon inte kunde placera... dialogen? såhär:
hon: men gud va jag känner igen dig. vi måste ha setts förut?
han: hmm, mjo... det kan man kanske säga. o så vred han lite besvärat
på sig och hans polare kring bordet blev mer och mer nyfikna och samtidigt
irriterade på denna jobbiga servitris...
hon: men alltså, har vi setts nån gång förut?
han: jo, vi låg med varann för en månad sen...
vad svarar man på en sån grej? finns det nåt bra svar? hur räddar man sitt
ansikte i detta läge? tycker att det är hysteriskt kul.
den här lördagen har inneburit minimalt med fysisk aktivitet och maximalt
med ätande. min magsäck har verkligen hårdtränat idag och den är så
uttänjd i denna stund som den kan vara utan att spricka. helt sjukt.
väntar på att lite ska sjunka undan så jag kan fortsätta med mina popcorn.
nu blir det alkoläsk och pirates of the carribean. läsken mest (enbart) för att minska
vuxenpoängen efter marknad, släkt och en lördag hemma och filmen mest för att...
för att den går på tv just nu o jag har ingen lust att se european dance contest...
geek-D har suttit o räknat mina suckar och
tydligen har jag hunnit med 13 stycken på 1,5 timmar.
man skulle ju kunna reagera på att det är många suckar men själv känner
jag mig mest konfunderad över att han räknat dem.... är inte det lite skumt?
han är skum min lilla tomte.
alltså, inte klassikern som är många
hurtgas dröm utan klassikern a la lurad.
vi va på filipstadsmarken och blev
blåsta på ett klassiskt vis. första ståndet:
aha, billigt, 10 par strumpor 100 spänn, det tar vi!
20 meter senare:
huh, 15 par strumpor för 100 spänn...
vi köpte det med för att kompensera...eller känna oss
mindre blåsta.. vet inte riktigt hur resonemanget gick.
efter ytterligare 30 meter såldes inte 10, inte 15 utan 20 (!!!)
par strumpor för 100 spänn. vi vände bort blicken och
kände oss nöjda med de 25 par vi redan inhandlat.
sen köptes klassiska marknadsvaror, panpizza, grillad majs-
kolv, godis, brända mandlar (fick för mig att jag gillade detta
rosa underliga tilltugg men ack vad jag bedrog mig) samt
några halsband. det är dyrt att gå på marknad. 500 spänn försvinner
innan man ens hunnit reflektera över att det är samma sak överallt.
vi träffade släkt och fikade hos både D´s mormor och farmor. nice!
var ute o tog några glas vin med en vän igår. ett blev fyra, som vanligt.
undrar hur det skulle bli om man bestämmer sig för att ta 3 glas vin,
blir det gånger 4 som det blir om man bestämt 1? blir 3 glas 12?
lika bra att hålla sig till ett eftersom tolv glas är för många.
vi pratade om allt, som vanligt. en rolig sak som hon berättat är om en vän
till henne, en tjej som jobbade på ett fik då det en dag kom in en kille hon
kände igen och som hon inte kunde placera... dialogen? såhär:
hon: men gud va jag känner igen dig. vi måste ha setts förut?
han: hmm, mjo... det kan man kanske säga. o så vred han lite besvärat
på sig och hans polare kring bordet blev mer och mer nyfikna och samtidigt
irriterade på denna jobbiga servitris...
hon: men alltså, har vi setts nån gång förut?
han: jo, vi låg med varann för en månad sen...
vad svarar man på en sån grej? finns det nåt bra svar? hur räddar man sitt
ansikte i detta läge? tycker att det är hysteriskt kul.
den här lördagen har inneburit minimalt med fysisk aktivitet och maximalt
med ätande. min magsäck har verkligen hårdtränat idag och den är så
uttänjd i denna stund som den kan vara utan att spricka. helt sjukt.
väntar på att lite ska sjunka undan så jag kan fortsätta med mina popcorn.
nu blir det alkoläsk och pirates of the carribean. läsken mest (enbart) för att minska
vuxenpoängen efter marknad, släkt och en lördag hemma och filmen mest för att...
för att den går på tv just nu o jag har ingen lust att se european dance contest...
geek-D har suttit o räknat mina suckar och
tydligen har jag hunnit med 13 stycken på 1,5 timmar.
man skulle ju kunna reagera på att det är många suckar men själv känner
jag mig mest konfunderad över att han räknat dem.... är inte det lite skumt?
han är skum min lilla tomte.
sk(r)ev verklighet...
såg juno igår.
vilken ljuvlig film. världens coolaste tjej den där juno.
sjukt kul.
sån syn på livet vill/önskar/hoppas jag att jag har.
juno tar saker o ting med klackspark, layedback och avslappnat...
hon har korta stunder av eftertänksamhet men på det stora hela
är hon cool med det mesta. toknice approach på livet. bra tjej!
jag har blivit kallad bra tjej men det var länge sen nu... svårt att veta hur
jag känna inför det... =)
upptäckte just att leia har yoghurt på hela huvudet...
förklaring? aha, jo det var som så att jag skulle vara jävligt
rolig i vanlig ordning o låtsas sopa till D med en oöppnad yoghurt
(sånt är väl grymt kul? inte? nej... svårt att se vart detta kommer att leda va?!)
anyway, han skulle parera (kanske ville han också vara rolig??!!)
han böjde upp sin arm exakt i samma stund som jag slungade iväg
yoghurten och det slutade med en krock, en splasch och yoghurt överallt.
den letade sig verkligen in överallt, i alla vinklar och vrår, under och ovanpå
allt som gick, inklusive mina mysbrallor jag just hittat efter veckors sökande.
egentligen onödigt att tillägga men självklart var det D´s fel.
det är det alltid när nåt inte går som planerat. verkar inte det rimligt?
jo, det tycker jag med att det är.
i ren protest över att han försört mina byxor gick jag o handlade iförd dessa.
vid närmare eftertanke är det svårt att se hur det skulle vara en hämd mot honom
då det bara ledde till att jag fick skämmas... det verkade som vanligt bättre i teorin.
en tjej i min klass har lyckats med en riktig prestation under sommaren.
hon hamnade i fyllecell.. visst, för rutinerade fyllon kanske inte detta verkar
som nån större bedrift men...
fyllecell i kristinehamn (!!!) och inte för att hon var sjukligt packad utan för att
hon försökte få kontakt med en annan tjej inne på en konsert efter att vakten
nekat henne inträde. då hon pressade sig framåt för att kunna ropa till sin vän
kom plötligt en vakt o överumplade henne med polisgrepp och vred alltså
armen bakom ryggen på henne. i ren panik greppar hon tag i första bästa del
på vakten. japp, hon grep tag i hans skrev...
det räckte för att hamna i fyllecell, sitta i förhör gällande våld mot tjänsteman...
i kristinehamn...
hon kommer från stockholm, tror inte hon uppskattar sveriges idylliska landsbygd
efter detta. (finns det ens en sådan längre?)
det var i alla fall en sjukt rolig händelse att höra om.
känns nästan som nåt jag skulle kunna ha gjort, på den nivån är det.
nu blir det lite mer tentaplugg (för jag är verkligen engagerad i pluggandet just nu,
detta är bara mitt femtielfte inlägg denna morgon... är det morgon längre?)
o sen bär det iväg till badminton-spel. rätt kul, en sport där det inte märks så väl
om man suger eller inte. jag är kung på badminton... såklart...
(ingen märker i alla fall att jag inte är det... )
vilken ljuvlig film. världens coolaste tjej den där juno.
sjukt kul.
sån syn på livet vill/önskar/hoppas jag att jag har.
juno tar saker o ting med klackspark, layedback och avslappnat...
hon har korta stunder av eftertänksamhet men på det stora hela
är hon cool med det mesta. toknice approach på livet. bra tjej!
jag har blivit kallad bra tjej men det var länge sen nu... svårt att veta hur
jag känna inför det... =)
upptäckte just att leia har yoghurt på hela huvudet...
förklaring? aha, jo det var som så att jag skulle vara jävligt
rolig i vanlig ordning o låtsas sopa till D med en oöppnad yoghurt
(sånt är väl grymt kul? inte? nej... svårt att se vart detta kommer att leda va?!)
anyway, han skulle parera (kanske ville han också vara rolig??!!)
han böjde upp sin arm exakt i samma stund som jag slungade iväg
yoghurten och det slutade med en krock, en splasch och yoghurt överallt.
den letade sig verkligen in överallt, i alla vinklar och vrår, under och ovanpå
allt som gick, inklusive mina mysbrallor jag just hittat efter veckors sökande.
egentligen onödigt att tillägga men självklart var det D´s fel.
det är det alltid när nåt inte går som planerat. verkar inte det rimligt?
jo, det tycker jag med att det är.
i ren protest över att han försört mina byxor gick jag o handlade iförd dessa.
vid närmare eftertanke är det svårt att se hur det skulle vara en hämd mot honom
då det bara ledde till att jag fick skämmas... det verkade som vanligt bättre i teorin.
en tjej i min klass har lyckats med en riktig prestation under sommaren.
hon hamnade i fyllecell.. visst, för rutinerade fyllon kanske inte detta verkar
som nån större bedrift men...
fyllecell i kristinehamn (!!!) och inte för att hon var sjukligt packad utan för att
hon försökte få kontakt med en annan tjej inne på en konsert efter att vakten
nekat henne inträde. då hon pressade sig framåt för att kunna ropa till sin vän
kom plötligt en vakt o överumplade henne med polisgrepp och vred alltså
armen bakom ryggen på henne. i ren panik greppar hon tag i första bästa del
på vakten. japp, hon grep tag i hans skrev...
det räckte för att hamna i fyllecell, sitta i förhör gällande våld mot tjänsteman...
i kristinehamn...
hon kommer från stockholm, tror inte hon uppskattar sveriges idylliska landsbygd
efter detta. (finns det ens en sådan längre?)
det var i alla fall en sjukt rolig händelse att höra om.
känns nästan som nåt jag skulle kunna ha gjort, på den nivån är det.
nu blir det lite mer tentaplugg (för jag är verkligen engagerad i pluggandet just nu,
detta är bara mitt femtielfte inlägg denna morgon... är det morgon längre?)
o sen bär det iväg till badminton-spel. rätt kul, en sport där det inte märks så väl
om man suger eller inte. jag är kung på badminton... såklart...
(ingen märker i alla fall att jag inte är det... )
maxat genialiskt
jag gillar max.
eller nej, jag älskar max.
inte för att deras mat är så oförskämt god,
jag äter inte där... inte maten i alla fall, nån glass på sin höjd
men i love max.
deras reklam är en av de roligaste jag sett och jag
vet inte om de ens fattar hur rolig den är.
en tjej står med sin burgare när en apa kommer förbi
på moppe o snor den... sen sjunger en röst på dålig
e-type-iska om burgaren i fråga.
det är så sjukt kul på ett underfundigt sätt.
vilken genialisk idé.
en fråga jag har är hur man kommer på nåt sånt
men den kanske största och mest intressanta frågan
jag har är nog ändå:
exakt hur mycket knark får pr-folket hos max?
o var får man tag i sånt?
om nån mot all förmodan missat detta guldinslag finns den här:
http://www.max.se/campaigns.aspx?page=reklamfilmer&filmid=11
me love that "movie".
ibland är liksom saker och ting så dåliga att det blir bra
så fult att det blir snyggt
så töntigt att det blir coolt
det når liksom botten på nåt vis och kan inte sjunka lägre på skalan och
hamnar auto högst upp...
likadant med dr alban, så töntig att det blir coolt med en touch av patetiskt
så fel att det blir rätt med inslag av desperation...
fredag idag, imorgon blir de filipstadsmarken för mig eller oxhäljamarken eller vad
nu urinvånarna där kallar det. urinvånare är också lite kul ord om man tänker på
hur särskrivare skulle dela upp det... bara en tanke...
ps. lillkillen som försvann uppe i norr är återfunnen. så bra!! vilken kille,
han åt myror och blåbär för att maten skulle räcka längre. 10 bast o klokare än mig.
jag hade nog tryckt i mig allt på en gång utan eftertanke... myror? jag är ju vegetarian...
eller nej, jag älskar max.
inte för att deras mat är så oförskämt god,
jag äter inte där... inte maten i alla fall, nån glass på sin höjd
men i love max.
deras reklam är en av de roligaste jag sett och jag
vet inte om de ens fattar hur rolig den är.
en tjej står med sin burgare när en apa kommer förbi
på moppe o snor den... sen sjunger en röst på dålig
e-type-iska om burgaren i fråga.
det är så sjukt kul på ett underfundigt sätt.
vilken genialisk idé.
en fråga jag har är hur man kommer på nåt sånt
men den kanske största och mest intressanta frågan
jag har är nog ändå:
exakt hur mycket knark får pr-folket hos max?
o var får man tag i sånt?
om nån mot all förmodan missat detta guldinslag finns den här:
http://www.max.se/campaigns.aspx?page=reklamfilmer&filmid=11
me love that "movie".
ibland är liksom saker och ting så dåliga att det blir bra
så fult att det blir snyggt
så töntigt att det blir coolt
det når liksom botten på nåt vis och kan inte sjunka lägre på skalan och
hamnar auto högst upp...
likadant med dr alban, så töntig att det blir coolt med en touch av patetiskt
så fel att det blir rätt med inslag av desperation...
fredag idag, imorgon blir de filipstadsmarken för mig eller oxhäljamarken eller vad
nu urinvånarna där kallar det. urinvånare är också lite kul ord om man tänker på
hur särskrivare skulle dela upp det... bara en tanke...
ps. lillkillen som försvann uppe i norr är återfunnen. så bra!! vilken kille,
han åt myror och blåbär för att maten skulle räcka längre. 10 bast o klokare än mig.
jag hade nog tryckt i mig allt på en gång utan eftertanke... myror? jag är ju vegetarian...
the power of glasses...
vill sova ut
behöver sova ut
gör jag det? nej men det är inte mitt fel.
min kropp vaknar tidigt och vill gå upp medans
hjärnan väntar ytterligare nån timma innan den vaknar
totalt osynkat men de funkar.
klockan är lite efter 10 och jag har redan ätit frukost,
gått med leia, läst tidningen, dammsugit, skurat golv och
lagt in tvätt. lite väl överambitiöst kan tyckas och det med all rätt.
det bara passar in i mitt nya liv som tönt.
när jag gick med leia idag hände samma sak som igår.
en gammal man stod och sopade vid seniorboendet jag går förbi
varje morgon (varför variera sig när man kan se samma sak varje dag?)
de första veckorna jag gick förbi där blängdes det lite smått från seniorernas håll
och man kunde riktigt se hur de tänkte:
"titta där, hon kommer garanterat inte plocka upp efter sin hund, vart är dagens ungdom på väg?"
men nu så, två dagar i rad har han hälsat relativt glatt, så glatt som en herre kan förmå sig
när han står i regn o slask och borstar uppfarter...
skillnad? jag har haft glasögon på mig de senaste två dagarna...
bara för att vi är fyrögda båda två har vi plötsligt nåt gemensamt, we´re like this!
han och jag, jag och han. han är gammal, jag är tönt, vi hälsar.
plötsligt är jag inte främmande för honom längre utan ser tydligen tillräckligt gammal
och respektabel ut för att hälsas på.
det kan ju ses som ett steg i rätt riktning men så är inte fallet.
hade han hälsat på mig utan brillor hade jag glatt hälsat tillbaka.
nu tror han att jag är nån prydlig och ordningssam person och därför hälsar.
jag får lust att slita av mig brillorna och ropa:
du gubbe, jag är inte den du tror. jag kan supa som en sjöman, jag lever
i synd och har utomäktenskapligt förhållande, jag spottar och svär, kör bil alldeles för
fort och det händer att jag INTE plockar upp efter min hund. (visserligen bara om vi är ute
i skogen eller så och ingen någonsin kommer att se det men ändå... det behöver ju inte han veta)
skulle han hälsa på mig då? förmodligen inte eftersom jag just skrikit åt honom men ändå.
han hälsar, jag hälsar, det är kanske lika bra att nöja sig så. det är ju trevligt med nya vänner.
kanske säger det nån gång när vår relation nått en högre nivå...
en fundering som kvarstår är dock varför han borstar uppfarten varje dag?
är seniorer så skitiga att det är nödvändigt?
apropå dammsugningen idag.. jag dammsög även förra veckan och då utan munstycke.
det hade inte kommit fram efter flytten än då, det tog tid men gick okej.
har en vit matta, ett köp jag verkligen är nöjd med... inte.
en vit matta och en höst-skitig låghund med lång päls är ingen bra kombo.
men anyway, jag har den och då får man stå sitt kast.
jag stod på alla fyra och dammsög den här saken utan munstycke.
jag var sur, svettig och trött på ljudet av dammsugaren, D satt och kollade på tv.
då säger han: det är ju bättre om du har munstycket.
VA? men ursäkta? sitta där o slöa och tala om för mig hur det är bäst att göra?
det är en sak att tro att man vet bättre men om man sitter på sin lata röv är man liksom
inte i position att prata över huvud taget, allra minst om vad som är bäst.
resultat: jag slutade dammsuga och lämnade mattan åt sitt öde.
D som visste så bra har inte idgat visa sina kunskaper i praktiken så idag åtgärdade
jag saken innan D kommit hem från jobbet.
mattan är ren och den rengjordes utan munstycke trots att det sedan några dagar är återfunnet.
han kan tro att han vet bäst, jag vet att jag vet bäst.
(fy fan, jag har verkligen blivit tönt, ett halvt inlägg om dammsugning... tror inte att jag någonsin
har skrivit ordet dammsuga förut och nu har jag gjort det fler gånger än en människa normalt gör
under en hel livstid... )
pga av töntfaktorn i detta tror jag att jag måste supa skallen i bitar för det är coolt.
det är riktigt coolt och omoget. that´s what i need to do.
behöver sova ut
gör jag det? nej men det är inte mitt fel.
min kropp vaknar tidigt och vill gå upp medans
hjärnan väntar ytterligare nån timma innan den vaknar
totalt osynkat men de funkar.
klockan är lite efter 10 och jag har redan ätit frukost,
gått med leia, läst tidningen, dammsugit, skurat golv och
lagt in tvätt. lite väl överambitiöst kan tyckas och det med all rätt.
det bara passar in i mitt nya liv som tönt.
när jag gick med leia idag hände samma sak som igår.
en gammal man stod och sopade vid seniorboendet jag går förbi
varje morgon (varför variera sig när man kan se samma sak varje dag?)
de första veckorna jag gick förbi där blängdes det lite smått från seniorernas håll
och man kunde riktigt se hur de tänkte:
"titta där, hon kommer garanterat inte plocka upp efter sin hund, vart är dagens ungdom på väg?"
men nu så, två dagar i rad har han hälsat relativt glatt, så glatt som en herre kan förmå sig
när han står i regn o slask och borstar uppfarter...
skillnad? jag har haft glasögon på mig de senaste två dagarna...
bara för att vi är fyrögda båda två har vi plötsligt nåt gemensamt, we´re like this!
han och jag, jag och han. han är gammal, jag är tönt, vi hälsar.
plötsligt är jag inte främmande för honom längre utan ser tydligen tillräckligt gammal
och respektabel ut för att hälsas på.
det kan ju ses som ett steg i rätt riktning men så är inte fallet.
hade han hälsat på mig utan brillor hade jag glatt hälsat tillbaka.
nu tror han att jag är nån prydlig och ordningssam person och därför hälsar.
jag får lust att slita av mig brillorna och ropa:
du gubbe, jag är inte den du tror. jag kan supa som en sjöman, jag lever
i synd och har utomäktenskapligt förhållande, jag spottar och svär, kör bil alldeles för
fort och det händer att jag INTE plockar upp efter min hund. (visserligen bara om vi är ute
i skogen eller så och ingen någonsin kommer att se det men ändå... det behöver ju inte han veta)
skulle han hälsa på mig då? förmodligen inte eftersom jag just skrikit åt honom men ändå.
han hälsar, jag hälsar, det är kanske lika bra att nöja sig så. det är ju trevligt med nya vänner.
kanske säger det nån gång när vår relation nått en högre nivå...
en fundering som kvarstår är dock varför han borstar uppfarten varje dag?
är seniorer så skitiga att det är nödvändigt?
apropå dammsugningen idag.. jag dammsög även förra veckan och då utan munstycke.
det hade inte kommit fram efter flytten än då, det tog tid men gick okej.
har en vit matta, ett köp jag verkligen är nöjd med... inte.
en vit matta och en höst-skitig låghund med lång päls är ingen bra kombo.
men anyway, jag har den och då får man stå sitt kast.
jag stod på alla fyra och dammsög den här saken utan munstycke.
jag var sur, svettig och trött på ljudet av dammsugaren, D satt och kollade på tv.
då säger han: det är ju bättre om du har munstycket.
VA? men ursäkta? sitta där o slöa och tala om för mig hur det är bäst att göra?
det är en sak att tro att man vet bättre men om man sitter på sin lata röv är man liksom
inte i position att prata över huvud taget, allra minst om vad som är bäst.
resultat: jag slutade dammsuga och lämnade mattan åt sitt öde.
D som visste så bra har inte idgat visa sina kunskaper i praktiken så idag åtgärdade
jag saken innan D kommit hem från jobbet.
mattan är ren och den rengjordes utan munstycke trots att det sedan några dagar är återfunnet.
han kan tro att han vet bäst, jag vet att jag vet bäst.
(fy fan, jag har verkligen blivit tönt, ett halvt inlägg om dammsugning... tror inte att jag någonsin
har skrivit ordet dammsuga förut och nu har jag gjort det fler gånger än en människa normalt gör
under en hel livstid... )
pga av töntfaktorn i detta tror jag att jag måste supa skallen i bitar för det är coolt.
det är riktigt coolt och omoget. that´s what i need to do.
vem är tönten?
sitter o bläddrar i Hem och hyra.
anledningen till att denna tidning ligger i mitt hem är inte jag.
det är tönt-D som är medlem i hyresgästföreningen.
är det nån mer än jag som förstår hur nördigt det är?
när jag ställde på honom om detta sa han:
men, det är ju som att han en försäkring...
men nej, säger jag, nej det är det inte. att vara
medlem i hyresgästföreningen har säkert sina fördelar men det
är sååå töntigt. verkligen. D inte bara gillar töntar, han är en.
uppenbarligen gillar alltså jag också töntar...
anyway, i den här tidningen presenteras en undersökning som nyligen gjorts.
"dessa grannar vill vi helst slippa"
på första plats ligger, föga förvånande till en början men desto mer när man hör de
andra kandidaterna, narkomaner med hela 49%.
(fast i undersökningen kallas de inte narkomaner utan knarkare, är inte det
på gränsen till ledande med ett negatvit laddat ord? inte för att narkomaner är positvit
laddat men det är en gradskillnad, som alkoholmissbrukare vs alkis... )
det som gör mig fundersam är resterande platser...
2:a plats: kriminella personer 21 %
fråga: vad är anledningen till att knarkare är värre? är det inte just
potentiella kriminaliteten som skrämmer?
3:e plats: ungdomar som för väsen
denna kandidat kanske verkar rimlig nu men vänta...
4:e plats alkoholister
min undran: varför? är inte de ganska harmlösa + att de säkerligen
inte klagar för mycket...
5:e plats MC-gäng
hm, okej... 5:e plats? högre på listan för mig
6:e plats pensionärer som gnäller om allt
förståeligt...
7:e plats delas av barnfamiljer som för oväsen och...
fönstertittare... (same shit different name eller??!!)
så slutsatsen blir alltså:
+ungdomar som väsnas är värre än MC-gäng
+hellre en pervo-granne som tittar in i ditt fönster än
en harmlös alkoholist som aldrig lämnar hemmet
+knarkare är värre än kriminella... samtidigt som MC-gäng är mindre illa...
om det inte var kriminalitet som skrämde med MC-gäng, vad är det då
för farligt med vanliga knuttar? för jag utgår från att det inte är
ett gäng gubbar på veteran-hojar man syftar till...
och så resonemang till min slutgiltiga slutsats:
vilken skitundersökning.
vilket skräp
vilken töntig tidning
vilken tönt D är som får den
vilken tönt D är som är medlem i
hyresgästföreningen.
summa sumarum: jag gillar töntar...
(kan det månne vara glasögonens fel???)
anledningen till att denna tidning ligger i mitt hem är inte jag.
det är tönt-D som är medlem i hyresgästföreningen.
är det nån mer än jag som förstår hur nördigt det är?
när jag ställde på honom om detta sa han:
men, det är ju som att han en försäkring...
men nej, säger jag, nej det är det inte. att vara
medlem i hyresgästföreningen har säkert sina fördelar men det
är sååå töntigt. verkligen. D inte bara gillar töntar, han är en.
uppenbarligen gillar alltså jag också töntar...
anyway, i den här tidningen presenteras en undersökning som nyligen gjorts.
"dessa grannar vill vi helst slippa"
på första plats ligger, föga förvånande till en början men desto mer när man hör de
andra kandidaterna, narkomaner med hela 49%.
(fast i undersökningen kallas de inte narkomaner utan knarkare, är inte det
på gränsen till ledande med ett negatvit laddat ord? inte för att narkomaner är positvit
laddat men det är en gradskillnad, som alkoholmissbrukare vs alkis... )
det som gör mig fundersam är resterande platser...
2:a plats: kriminella personer 21 %
fråga: vad är anledningen till att knarkare är värre? är det inte just
potentiella kriminaliteten som skrämmer?
3:e plats: ungdomar som för väsen
denna kandidat kanske verkar rimlig nu men vänta...
4:e plats alkoholister
min undran: varför? är inte de ganska harmlösa + att de säkerligen
inte klagar för mycket...
5:e plats MC-gäng
hm, okej... 5:e plats? högre på listan för mig
6:e plats pensionärer som gnäller om allt
förståeligt...
7:e plats delas av barnfamiljer som för oväsen och...
fönstertittare... (same shit different name eller??!!)
så slutsatsen blir alltså:
+ungdomar som väsnas är värre än MC-gäng
+hellre en pervo-granne som tittar in i ditt fönster än
en harmlös alkoholist som aldrig lämnar hemmet
+knarkare är värre än kriminella... samtidigt som MC-gäng är mindre illa...
om det inte var kriminalitet som skrämde med MC-gäng, vad är det då
för farligt med vanliga knuttar? för jag utgår från att det inte är
ett gäng gubbar på veteran-hojar man syftar till...
och så resonemang till min slutgiltiga slutsats:
vilken skitundersökning.
vilket skräp
vilken töntig tidning
vilken tönt D är som får den
vilken tönt D är som är medlem i
hyresgästföreningen.
summa sumarum: jag gillar töntar...
(kan det månne vara glasögonens fel???)
tröttsamma funderingar...
händelserik dag idag.
egentligen inte men ändå.
jag är übertrött, totalt f*cking übertrött.
så när jag säger händelserik dag ska det tas med en nypa salt.
en sanning med modifikation (gillar det uttrycket... "nej nej, jag ljuger inte, jag modifierar sanningen...")
anyway, efter nattens jobb var det dags för 3 timmars föreläsning.
jag upptäckte hur omoget jag tänker när jag är såhär trött
(med det inte sagt att jag inte gör det annars men jag uppmärksammade det idag)
föreläsaren sa vagnshjul, jag hörde bajshjul och flinade gott för mig själv.
han pratade om filosofer, om hur franske foucault var bisexuell med allt vad det innebar
vilket visade sig vara läderbyxor, piskor och en vit porsche...
han fick det att låta som att bisexualitet och de attributen gick hand i hand.
det lät himla kul i mina öron just då.
sen började det pratas om analyser.
mina tankar handlade inte riktigt om det han pratade om,
jag fastnade på ordet analyser...
tyst och koncentrerat satt jag och tittade på ordet jag just skrivit.
tänk om, tänkte jag, tänk om en dyslektisk reporter ska göra en artikel om
bosse ringholms ekonomiska analyser och så stavar han fel och
skriver bosse ringholms anallyser. precis när han antecknat det
blir han förkyld eller liknande och lämnar över sitt arbete till en kollega,
en kollega som särskriver.
i mitt huvud såg jag då löpsedeln framför mig.
BOSSES ANAL LYSER.
i skrivande stund verkar det bara barnsligt men ack va kul det var då.
för övrigt har jag kommit på mitt nya move efter att mitt förra ratats brutalt av D.
jag hämtade ut mina brillor idag och det räckte tydligen att sätta på sig dom.
gillar när nya upptäckter görs utan ansträngning.
själv känner jag mig som en riktig nörd.
alltså 100 % nördig, jag skäms när jag ser mig själv men det är nog övergående.
undrande slutsats: gillar D nördar?
en trött och förmodligen flummig kväll väntar.
en trött och flummig kväll hemma.
ljuvligt!
egentligen inte men ändå.
jag är übertrött, totalt f*cking übertrött.
så när jag säger händelserik dag ska det tas med en nypa salt.
en sanning med modifikation (gillar det uttrycket... "nej nej, jag ljuger inte, jag modifierar sanningen...")
anyway, efter nattens jobb var det dags för 3 timmars föreläsning.
jag upptäckte hur omoget jag tänker när jag är såhär trött
(med det inte sagt att jag inte gör det annars men jag uppmärksammade det idag)
föreläsaren sa vagnshjul, jag hörde bajshjul och flinade gott för mig själv.
han pratade om filosofer, om hur franske foucault var bisexuell med allt vad det innebar
vilket visade sig vara läderbyxor, piskor och en vit porsche...
han fick det att låta som att bisexualitet och de attributen gick hand i hand.
det lät himla kul i mina öron just då.
sen började det pratas om analyser.
mina tankar handlade inte riktigt om det han pratade om,
jag fastnade på ordet analyser...
tyst och koncentrerat satt jag och tittade på ordet jag just skrivit.
tänk om, tänkte jag, tänk om en dyslektisk reporter ska göra en artikel om
bosse ringholms ekonomiska analyser och så stavar han fel och
skriver bosse ringholms anallyser. precis när han antecknat det
blir han förkyld eller liknande och lämnar över sitt arbete till en kollega,
en kollega som särskriver.
i mitt huvud såg jag då löpsedeln framför mig.
BOSSES ANAL LYSER.
i skrivande stund verkar det bara barnsligt men ack va kul det var då.
för övrigt har jag kommit på mitt nya move efter att mitt förra ratats brutalt av D.
jag hämtade ut mina brillor idag och det räckte tydligen att sätta på sig dom.
gillar när nya upptäckter görs utan ansträngning.
själv känner jag mig som en riktig nörd.
alltså 100 % nördig, jag skäms när jag ser mig själv men det är nog övergående.
undrande slutsats: gillar D nördar?
en trött och förmodligen flummig kväll väntar.
en trött och flummig kväll hemma.
ljuvligt!
first day but not the first time
första dan i skolan efter sommaren...
hårdstart med toklång föreläsning vilket i kombination med
min sömnbrist som börjar bli rätt allvarlig inte var någon hit.
jag kunde inte alls sålla ut vad som var viktigt eller inte så jag skrev allt.
orkade inte skriva allt så jag skrev det mesta
kom inte ihåg det mesta så jag skrev hälften...
vet inte vad jag har skrivit, det är svårt att tolka halvfärdiga
meningar och ord...
berättade för en tjej i klassen att jag skaffat brillor
hennes respons:
oj då, nu går det utför med dig...
och det ligger nog nåt i det, tyngkraften och år bär skulden för det...
de var kul att träffa alla igen, konstigt nog så var det precis som vanligt
trots tre månader utan kontakt med de flesta, sånt är nice.
D hade bilen innan jag skulle iväg till jobbet.
jag var helt uppstressad för jag hatar att komma för sent men han verkade vara i tid...
tills han ringde och sa att bakdäcket exploderat...
jaha, skitbil, reservdäcket åkte på och jag fick köra snigelsakta hela vägen...
mitt snitt på 110 halverades... minst... och jag kom 20 minuter för sent.
men men, inte mycket att göra.
hade kunnat sälja bilen mycket mycket billigt i det läget.
ang kommentaren om kommentarer; det ligger till så att jag bara lämnat ut
bloggadressen på H´s sida och nämnt den lite tyst och kort till syskonen.
ni är de enda som jag vet läser, syskonen får nog av mitt dravel annars... =)
i like it that way so far! jag uppskattar dina kommentarer, det är superkul!
vad var det jag skulle göra nu då... aaah, jobba...
hårdstart med toklång föreläsning vilket i kombination med
min sömnbrist som börjar bli rätt allvarlig inte var någon hit.
jag kunde inte alls sålla ut vad som var viktigt eller inte så jag skrev allt.
orkade inte skriva allt så jag skrev det mesta
kom inte ihåg det mesta så jag skrev hälften...
vet inte vad jag har skrivit, det är svårt att tolka halvfärdiga
meningar och ord...
berättade för en tjej i klassen att jag skaffat brillor
hennes respons:
oj då, nu går det utför med dig...
och det ligger nog nåt i det, tyngkraften och år bär skulden för det...
de var kul att träffa alla igen, konstigt nog så var det precis som vanligt
trots tre månader utan kontakt med de flesta, sånt är nice.
D hade bilen innan jag skulle iväg till jobbet.
jag var helt uppstressad för jag hatar att komma för sent men han verkade vara i tid...
tills han ringde och sa att bakdäcket exploderat...
jaha, skitbil, reservdäcket åkte på och jag fick köra snigelsakta hela vägen...
mitt snitt på 110 halverades... minst... och jag kom 20 minuter för sent.
men men, inte mycket att göra.
hade kunnat sälja bilen mycket mycket billigt i det läget.
ang kommentaren om kommentarer; det ligger till så att jag bara lämnat ut
bloggadressen på H´s sida och nämnt den lite tyst och kort till syskonen.
ni är de enda som jag vet läser, syskonen får nog av mitt dravel annars... =)
i like it that way so far! jag uppskattar dina kommentarer, det är superkul!
vad var det jag skulle göra nu då... aaah, jobba...
tröttsamt puckat...
gissa vad jag har sysslat med under natten??!!
kan ingenting om hemsidor, koder etc så allt tog grymt med tid.
(för det syns väl skillnad??!!)
borde egentligen inte erkänna att det tog tid med tanke på resultatet
bästa för mitt ego vore att säga att jag slängde ihop det på nolltid...
men nolltid i det här fallet var en timme o jag ljuger så dåligt så det är liksom ingen idé...
jag är ett pucko när det gäller internet-sidor... hur de skapas osv...
äldre brukar skoja om att de är så dåliga på datorer o internet och jag skrattar alltid med (åt) dom.
men nu... det är ju jag som är dålig nu...
usch då, en skam för min generation... nåväl, jag har andra kunskaper...
att jag ljuger dåligt är allmänt känt tror jag...
jag har gjort mina tappra försök om och om igen men det håller inte.
jag flinar, blir röd i ansiktet, fladdrar med blicken, svettas...
allt som brukar känneteckna lögnare stämmer på mig.
i suck på att ljuga... big time...
men det är okej, det gör ingenting.
det är inte ofta man behöver ljuga och mina nära och kära vet om detta när de frågar nåt.
ergo: fråga inte sånt du inte vill veta.
om du vet att du av nån anledning ser tjock ut i nån tröja och vill höra att du inte gör det så är jag fel person att fråga.
that´s it, på gott och ont.
jag försökte ljuga för D för lite mer än ett år sedan... jag rökte inte när vi träffades, är en riktig periodare när det gäller cigg.
anyway, första månaden rökte jag inte alls, sedan började jag smygröka.
verkligen smygröka alltså, 25 år gammal.. är det moget?
jag rökte när han var på jobbet och det hände till och med att jag smög ut efter att han somnat och blossade.
(hmm, D, det visste nog inte du... du har ju inte frågat så jag har ju inte försökt ljuga om det i alla fall...)
D kom hem typ 15:40 alla dagar han jobbade förmiddag o en sån vecka så stod jag i godan ro vid fläkten
när klockan var 15:20, lagom för att hinna röka innan han kom hem...
plötsligt hör jag nyckeln i dörren och får panik... typ som när jag var 14 och min far kom på mig med cigg i näven...
samma reaktion men 11 år senare och en annan person...
i alla fall, med paniken och röken i lungorna blåste jag ut allt jag orkade, fumlade med ciggen i vasken
och suttade in resterna i ett skåp... (mkt intelligent att dölja en pyrande cigg i ett skåp btw)
D kommer in, jag mosar munnen full med tuggummi o allt annat jag kunde hitta, sprejar massa luftfräschare och går fram till honom, ger honom en snabb puss och tittar bort.
jag kan inte titta på människor som jag försöker dölja/ljuga för...
fan va de luktar rök... har du rökt? frågade han.
nej, herregud, jag röker ju inte... (knallröd i ansiktet o svettklibbig)
skumt... det luktar som satan..
huh, ja jag vet inte... det kanske är nån fimp nånstans sen i helgen om du rökte då
(bra strategi att skylla på D... eller kanske inte...)
hur som helst var jag ju tvungen att plocka ut ciggen ur skåpet innan den orsakat skada
och fick i och med det krypa till korset... så grymt puckat...
idag är det föresten 10 dagar sedan jag rökte sist... D föll dit i lördags men tog bara ett bloss...
jag sa tröstsamt till honom att det inte räknas men innerst inne (hån)ler jag stort eftersom jag vet
att jag leder nu... hahahahahaaaa....i´m the winner... aaah... lovely.
nu, lite jobb o skola imorgon... gaaah, i´m so tired.
ser du stjärnan i det blå?
just ja, idag föll domen...
hos optikern fick jag min rädsla bekräftad.
rädslan för att det är dags att dra nåt gammalt över sig...
gjorde syntest.
hon kollade högra ögat först, vilken barnlek tänkte jag. gött mos.
men nej, moset var inte så gött när hon gick över till vänster öga.
hon: kan du läsa bokstäverna på översta raden?
jag: vilka bokstäver?
hon: ser du inte bokstäverna?
jag: skojar du eller?
hon: nu då?
jag: va?
hon: oj då...
det är aldrig bra att höra orden "oj då" under en undersökning...
oavsett vad undersökningen gäller, tänk själv:
hos gynekologen, du sitter med benen i luften och hör; oj då
eller hos läkaren som ska räkna ut bmi, fettprocent osv: oj då...
eller om du visar dina utslag på skinkan: oj då...
det passar aldrig helt enkelt...
i alla fall, åter till min check-up.
hon testade x antal bilder och bokstäver och satte på mig världens
fulaste prov-glasögon. D vred sig av skratt och jag hade gråten i halsen.
jag: är jag blind? (det borde jag ju ha vetat svaret på men...)
hon: nej... men om jag säger såhär, hade du sett såhär dåligt på båda ögonen
så hade du inte fått köra bil...
jag: men nu ser jag ju jättebra...
hon: jo, men nu då? o så tog hon bort ena glaset, på vänster sida givetvis.
min värld försvann.
jag såg inte längre D:s misslyckade försök att hålla sig för skratt.
jag såg inte längre någonting...
jaha... glasögon... jag? gillar över lag inte glasögon på blonda,
ser ut som ett försök att se smart (-are) ut.
vet att det är korkat att ha fördomar mot sin egen "sort" men sån är jag.
blonda med brillor vill antingen se klyftiga eller skolfröken-sexiga ut.
jag vill inte försöka se ut som nåt, jag vill bara se ut...
oh well, nästa vecka får jag hämta min nya förbannelse.
enda positiva saken är väl att jag har utökat mina shoppingmöjligheter.
det finns visst linser o glasögon att beställa på nätet har jag hört...
om jag inte har på mig glasögonen nästa gång det sjungs snappsvisor
a la "ser du stjärnan i det blå" kommer jag få svara nej... känns det kul?
svaret är nej även där...
inget ont som inte har nåt gott med sig?!
hos optikern fick jag min rädsla bekräftad.
rädslan för att det är dags att dra nåt gammalt över sig...
gjorde syntest.
hon kollade högra ögat först, vilken barnlek tänkte jag. gött mos.
men nej, moset var inte så gött när hon gick över till vänster öga.
hon: kan du läsa bokstäverna på översta raden?
jag: vilka bokstäver?
hon: ser du inte bokstäverna?
jag: skojar du eller?
hon: nu då?
jag: va?
hon: oj då...
det är aldrig bra att höra orden "oj då" under en undersökning...
oavsett vad undersökningen gäller, tänk själv:
hos gynekologen, du sitter med benen i luften och hör; oj då
eller hos läkaren som ska räkna ut bmi, fettprocent osv: oj då...
eller om du visar dina utslag på skinkan: oj då...
det passar aldrig helt enkelt...
i alla fall, åter till min check-up.
hon testade x antal bilder och bokstäver och satte på mig världens
fulaste prov-glasögon. D vred sig av skratt och jag hade gråten i halsen.
jag: är jag blind? (det borde jag ju ha vetat svaret på men...)
hon: nej... men om jag säger såhär, hade du sett såhär dåligt på båda ögonen
så hade du inte fått köra bil...
jag: men nu ser jag ju jättebra...
hon: jo, men nu då? o så tog hon bort ena glaset, på vänster sida givetvis.
min värld försvann.
jag såg inte längre D:s misslyckade försök att hålla sig för skratt.
jag såg inte längre någonting...
jaha... glasögon... jag? gillar över lag inte glasögon på blonda,
ser ut som ett försök att se smart (-are) ut.
vet att det är korkat att ha fördomar mot sin egen "sort" men sån är jag.
blonda med brillor vill antingen se klyftiga eller skolfröken-sexiga ut.
jag vill inte försöka se ut som nåt, jag vill bara se ut...
oh well, nästa vecka får jag hämta min nya förbannelse.
enda positiva saken är väl att jag har utökat mina shoppingmöjligheter.
det finns visst linser o glasögon att beställa på nätet har jag hört...
om jag inte har på mig glasögonen nästa gång det sjungs snappsvisor
a la "ser du stjärnan i det blå" kommer jag få svara nej... känns det kul?
svaret är nej även där...
inget ont som inte har nåt gott med sig?!
röd-gul, inte blå-vit...
ibland dyker "saker" upp på så fel ställen att jag blir tokig.
jag har haft turen att inte ha så mycket finnar i normala fall.
visst, porer o grejer här o var men porer har väl ingen dött av? (eller är det det?)
i alla fall, min hud är normalt sett befriad från sådant men
några gånger per år händer det och då händer det big-time.
finnen är enormt stor och sitter på ett svåråtkomligt puckat ställe.
den här gången är inget undantag,
för tillfället tror jag att hela helsingfors flyttat in i mitt öra.
fy fan, jag hatar finnar. (inte de blå-vita utan de röd-gula).
i mitt öra sitter en så stor och öm en att jag varken kan ha headset på mig
eller ligga på den sidan när jag sover.
jag känner mig verkligen fräsch o på topp nu.
lätt att komma åt en finne som placerar sig på trumhinnan typ...
är det någon slags hämnd för allt ont jag kan tänkas ha gjort i mitt liv?
i så fall måste jag ha varit riktigt hemsk...
nåväl, pilla, riva, trycka brukar göra susen och jag håller tummarna.
clearasil help me!
nu vet jag... "vill du ha hjälp? ring"... aaah, jag ska ringa poolia...
(uuh vilket gammalt skämt.. inte ens kul längre... var det någonsin kul?)
moster är korkad?!
vid 16-tiden senare idag, alltså lördag är det en vecka sedan jag tog sista ciggen.
kan inte säga att det är för alltid, klarar inte tanken på att aldrig mer få röka men
kan heller inte säga att jag vill återgå till ett paket om dagen.
bara att säga sista ciggen känns tungt, alltså rökte sist... inte sista gången.
om jag skulle säga att jag slutat skulle jag få sån abstinens att jag skulle dö.
jag måste veta att det finns där inom räckhåll, av den anledningen ligger ciggpaketet
alltid framför ögonen på mig hemma...
saken är mest den att jag inte gillar att göra saker jag inte kan stå för, eller rättare sagt
argumentera för, förklara...
när mina syskonbarn frågar varför jag röker, om dom får röka osv. känns det riktigt jävla dumt
att svara:
nej det får du inte... varför jag gör det? hmm, jo jag är dum i huvudet...
för vad ska man annars svara? är jag inte det när det gäller rökning? jo.
och det känns ju inte så lämpligt att säga att jag gör det för att jag är så cool eller annat positivt.
jag vill ju inte få dem att vilja röka...
moster är dum i huvudet och därför röker hon... hur ball känns det att svara så?
nåväl, snart en vecka... D gav upp vanan en dag innan och leder därför...
det känns... sugigt. riktigt illa... jag vill ju vinna (allt).
men han ska ut imorgon och då kommer han att torska... eller?
jag både vill och inte vill att han ska trilla dit,
vill för den fjantiga önskan om att leda, vara bäst och inte vill för hans skull.
i slutänden vill jag nog inte att han ska faila men tanken finns där.
missa inte den spännande fortsättningen på mitt liv, hur tragiskt det än må låta...
i en härlig värld skulle jag få gå och lägga mig för natten nu.
men... icke. jag ska jobba 7 timmar till innan jag får fara hemåt.
lovely.
hårt men rättvist, så vill vi ha det!
guldmoss?!
föresten, en kortis... kate moss ska bli skulptur. i guld. alltså; hon är värd sin vikt i guld. fyndigt.
men... undrar varför dom valde just henne att göra i guld... varför? vilka hedersvärda insatser har hon gjort? värd sin vikt i guld... det kan inte vara så mycket så varför just hon då?
kanske av just det skälet...
budgetskäl?
någon kommer på att han vill göra en skulptur i guld, givetvis måste det då vara av en liten speta som inte besitter någon nämnvärd vikt... tänk om de skulle gjort churchill i guld... eller han i gröna milen... då snackar vi exklusiv skulptur...
att vara värd sin vikt i guld när man har bmi 15 är inte så smickrande vid närmare eftertanke... eller?
men... undrar varför dom valde just henne att göra i guld... varför? vilka hedersvärda insatser har hon gjort? värd sin vikt i guld... det kan inte vara så mycket så varför just hon då?
kanske av just det skälet...
budgetskäl?
någon kommer på att han vill göra en skulptur i guld, givetvis måste det då vara av en liten speta som inte besitter någon nämnvärd vikt... tänk om de skulle gjort churchill i guld... eller han i gröna milen... då snackar vi exklusiv skulptur...
att vara värd sin vikt i guld när man har bmi 15 är inte så smickrande vid närmare eftertanke... eller?
step by step
sakta men säkert, eller snarare i ruskigt fort tempo för tilfället rusar jag mot vuxenlivet.
poängen staplas på hög och jag hinner inte riktigt med... måste ta en stund, suga in allt nytt...
nytt och nytt, sambolivet har ju pågått i ett års tid men nu är det lite mer på riktigt. det är inte en liten etta mitt i centrum nära uteställen o affärer, det är en tvåa med gräs utanför, en liten rutten å som rinner nedanför balkongen, det är avbetalningsplaner på ikea, åkes audio video och det är två namn på hyreskontraktet. det är lite mera på riktigt.
ännu fler poäng får jag i och med mina nya dryckesvanor. på festen i onsdags drack jag en 2,8:a och blev pikad för detta. (kompenserade med två glas vin och en starköl bara för att visa, mest för mig själv, att jag still got it... )
jag skriver insändare till tidningen om saker som jag upplever fel, orättvist osv, bara idag har det blivit 2 stycken.
jag löser korsord, ligger på soffan och vilar eftermiddag osv.
idag slår jag rekord, i eftermiddag ska jag till optikern och eventuellt skaffa glasögon...
vart har min ungdom tagit vägen?
min naivitet och de yppiga brösten är som bortblåsta och kvar finns cyniska taxöron...
rikigt så illa är det kanske inte men det känns inte sååå långt bort som det gjort tidigare.
det dumma försäkringsbolaget bedömer mig (ja ni läste rätt, MIG) som icke trovärdig.
jag... icke trovärdig... om de kände mig skulle jag kanske kunna förstå dem men nu dömer de mig ohörd...
puckon... vi får inte ut nån ersättning... idioter... jag ska ta den krockade bilen och ramma hela deras personalparkering.
haha ska jag säga. haha kommer dom säga när polisen sätter handklovar på mig...
gillar inte folksam, bara det blev en insändare. hoppas den kommer med... eller inte...
det brukar annars funka bra att skriva insändare. har fått med 2 stycken i tidningen (av 2 inskickade), en om hur fel det är att ätstörningsenheter har semesterstängt eftersom jag aldrig hört talas om en ätstörning som semestrar och en om hur inkompentent personal det var på mitt förra gym som inte kunde anteckna min uppsägning av medlemskap.
jag gillar att väcka debatt elleråtminsone reaktion.
det är inte som min mormors vän som hon hade, en gammal gubbe som sa emot allt som någon annan sa för att kunna argumentera. riktigt så ivrig är jag inte, han var extrem. om någon sa att svenska flaggan är gul och blå så sa han att den inte var det. om någon sa att det är dumt att säga emot uppenbara fakta så höll han givetvis inte med.
han är död nu men jag tar vid där han slutade... men lite mindre hetsigt...
steg för steg ska jag nu vandra the walk of shame på ett helt annat sätt än vad som brukar avses med denna marsch.
jag ska försöka att med hedern i behåll vandra in på synsam och testa synen och med största sannolikhet prova ut ett par brillor.
hur håller man hedern i behåll när man tänker på sig själv som en glasögonorm? ingen annan gör det men jag kommer att göra det... hur ska jag kunna hålla huvudet högt då? bäst att köpa med ett sånt där snöre så att inte glasen pajar om jag tappar huvudet... aaarrrggh, i´m a geek...
avslutningsvis: har ni sett reklamen för nya "ensam mamma söker"? det beskrivs vad de längtar efter, söker och vill ha:
annette vill gifta sig, nina längtar efter fler barn och johanna... johanna vill ha en man som är ren och fräsch.
det gäller att inte ha för högt ställda krav här i världen... men ren OCH fräsch?! är inte det lite mycket begärt?
dessutom vill johanna inte att han ska dundra fram och ta henne, hon ska välja honom...
kräsen tjej...
poängen staplas på hög och jag hinner inte riktigt med... måste ta en stund, suga in allt nytt...
nytt och nytt, sambolivet har ju pågått i ett års tid men nu är det lite mer på riktigt. det är inte en liten etta mitt i centrum nära uteställen o affärer, det är en tvåa med gräs utanför, en liten rutten å som rinner nedanför balkongen, det är avbetalningsplaner på ikea, åkes audio video och det är två namn på hyreskontraktet. det är lite mera på riktigt.
ännu fler poäng får jag i och med mina nya dryckesvanor. på festen i onsdags drack jag en 2,8:a och blev pikad för detta. (kompenserade med två glas vin och en starköl bara för att visa, mest för mig själv, att jag still got it... )
jag skriver insändare till tidningen om saker som jag upplever fel, orättvist osv, bara idag har det blivit 2 stycken.
jag löser korsord, ligger på soffan och vilar eftermiddag osv.
idag slår jag rekord, i eftermiddag ska jag till optikern och eventuellt skaffa glasögon...
vart har min ungdom tagit vägen?
min naivitet och de yppiga brösten är som bortblåsta och kvar finns cyniska taxöron...
rikigt så illa är det kanske inte men det känns inte sååå långt bort som det gjort tidigare.
det dumma försäkringsbolaget bedömer mig (ja ni läste rätt, MIG) som icke trovärdig.
jag... icke trovärdig... om de kände mig skulle jag kanske kunna förstå dem men nu dömer de mig ohörd...
puckon... vi får inte ut nån ersättning... idioter... jag ska ta den krockade bilen och ramma hela deras personalparkering.
haha ska jag säga. haha kommer dom säga när polisen sätter handklovar på mig...
gillar inte folksam, bara det blev en insändare. hoppas den kommer med... eller inte...
det brukar annars funka bra att skriva insändare. har fått med 2 stycken i tidningen (av 2 inskickade), en om hur fel det är att ätstörningsenheter har semesterstängt eftersom jag aldrig hört talas om en ätstörning som semestrar och en om hur inkompentent personal det var på mitt förra gym som inte kunde anteckna min uppsägning av medlemskap.
jag gillar att väcka debatt elleråtminsone reaktion.
det är inte som min mormors vän som hon hade, en gammal gubbe som sa emot allt som någon annan sa för att kunna argumentera. riktigt så ivrig är jag inte, han var extrem. om någon sa att svenska flaggan är gul och blå så sa han att den inte var det. om någon sa att det är dumt att säga emot uppenbara fakta så höll han givetvis inte med.
han är död nu men jag tar vid där han slutade... men lite mindre hetsigt...
steg för steg ska jag nu vandra the walk of shame på ett helt annat sätt än vad som brukar avses med denna marsch.
jag ska försöka att med hedern i behåll vandra in på synsam och testa synen och med största sannolikhet prova ut ett par brillor.
hur håller man hedern i behåll när man tänker på sig själv som en glasögonorm? ingen annan gör det men jag kommer att göra det... hur ska jag kunna hålla huvudet högt då? bäst att köpa med ett sånt där snöre så att inte glasen pajar om jag tappar huvudet... aaarrrggh, i´m a geek...
avslutningsvis: har ni sett reklamen för nya "ensam mamma söker"? det beskrivs vad de längtar efter, söker och vill ha:
annette vill gifta sig, nina längtar efter fler barn och johanna... johanna vill ha en man som är ren och fräsch.
det gäller att inte ha för högt ställda krav här i världen... men ren OCH fräsch?! är inte det lite mycket begärt?
dessutom vill johanna inte att han ska dundra fram och ta henne, hon ska välja honom...
kräsen tjej...
postorderidé?!
ibland får jag för mig roliga saker som jag inte är så säker på att de uppskattas av alla.
leia är nog inte alltid överförtjust i mina idéer men snäll som hon är säger hon ingenting.
efteråt, när exempelvis korten är tagna och jag ser dem kan jag dock se att hon säger väldigt mycket.
några exempel:
hon var inte överlycklig när jag ville ta ett roligt grattiskort som jag kunde mms:a till en vän på bild 1.
hon var llångt ifrån glad när jag köpte en snygg(??) jacka åt henne som på bild 2.
varken den rosa klänningen och jackan har använts igen efter dessa fototillfällen.
mest för att hon vägrar röra sig i nån av dem men även för att det ser ut som plagg som nån svetlana skulle ha på sig på sin profilbild på en sida som säljer postorderfruar eller vid gatkanten i väntan på en torsk...
lärdom: mammas roliga grattiskort och fina kläder är inte alltid så bra idéer... är de nånsin det?
avslutningsvis ett bevis på att det inte (alltid) är kvinnliga förare som stoppar upp trafiken. grabbar vid ratten är inte heller en hit alla gånger...
det är inte lätt när det är svårt men det är skönt när det går
leia är nog inte alltid överförtjust i mina idéer men snäll som hon är säger hon ingenting.
efteråt, när exempelvis korten är tagna och jag ser dem kan jag dock se att hon säger väldigt mycket.
några exempel:
hon var inte överlycklig när jag ville ta ett roligt grattiskort som jag kunde mms:a till en vän på bild 1.
hon var llångt ifrån glad när jag köpte en snygg(??) jacka åt henne som på bild 2.
varken den rosa klänningen och jackan har använts igen efter dessa fototillfällen.
mest för att hon vägrar röra sig i nån av dem men även för att det ser ut som plagg som nån svetlana skulle ha på sig på sin profilbild på en sida som säljer postorderfruar eller vid gatkanten i väntan på en torsk...
lärdom: mammas roliga grattiskort och fina kläder är inte alltid så bra idéer... är de nånsin det?
avslutningsvis ett bevis på att det inte (alltid) är kvinnliga förare som stoppar upp trafiken. grabbar vid ratten är inte heller en hit alla gånger...
det är inte lätt när det är svårt men det är skönt när det går
trodde du ja?!
i ett helt år har jag bott granne med ett stort bygge.
när det äntligen var klart och jag äntligen skulle slippa alla jobbiga väckarklocks-ljud
så flyttade jag...
till en ny lägenhet med ett nytt bygge på andra sidan vägen.
nu till frågan, gillar jag byggarbetsplatser?
gillar jag att vakna till hamrande och slamrande ljud?
nej, inte speciellt bara slump...
dessa vecka som jag varit ledig har jag hamnat på soffan och halvslumrat framför oprah
nästan varje dag. varje dag är det en lyftkran som svänger förbi just utanför fönstret.
jag berättade denna stora grej för D som ryckte på axlarna och undrade vad det var med det.
jag: jo men... han vill ju kanske ligga med mig.. varför skulle han annars svänga förbi med kranen här?
D: kanske för att bygget ligger precis utanför?
jag: hmm... kanske...
igår skulle D och jag på fest hos en kompis som fyllt år.
hon bor typ 5 minuters promenad från vår nya lya.
för att vara på den säkra sidan provgick jag dit för att vara säker på att hitta och inte komma för sent..
(inte hela sanningen, jag va ute o gick med leia och tänkte att jag lika gärna kunde spatsera förbi där men lite sant är det då tanken slog mig...riktigt töntig grej att göra... provgå till någon som bor så nära...)
när klockan var 18:50 och festen skulle börja 19:00 var det dags att gå.
det är lugnt, jag hittar, sa jag lika självsäkert till D som jag var när jag sa till underbara H när jag 5 år gammal stängde in oss i garaget övertygad om att jag kunde öppna.
lika fel som jag hade om att jag kunde öppna garageporten hade jag om att jag hittade.
promenaden tog 25 minuter och vi såg hela norra delen av stan, största skillnaden denna gång var att min försöksperson suckade och stönade om att det var långt och inte var en 5-årig bästa vän som var ledsen och rädd. (största skillnaden var alltså åldern på medmänniskan för jag tror att jag såg en tår i D:s öga... kanske var det regn)
H, förlåt för att jag låste in dig (och mig) i garaget. jag trodde att jag kunde öppna...
D, sorry för omvägen, jag trodde att jag hittade...
dagens lärdom: när jag tror att jag kan nåt är det ibland inte helt rätt...
men... §1 jag har alltid rätt och §2 om jag nån gång har fel så gäller §1.
när det äntligen var klart och jag äntligen skulle slippa alla jobbiga väckarklocks-ljud
så flyttade jag...
till en ny lägenhet med ett nytt bygge på andra sidan vägen.
nu till frågan, gillar jag byggarbetsplatser?
gillar jag att vakna till hamrande och slamrande ljud?
nej, inte speciellt bara slump...
dessa vecka som jag varit ledig har jag hamnat på soffan och halvslumrat framför oprah
nästan varje dag. varje dag är det en lyftkran som svänger förbi just utanför fönstret.
jag berättade denna stora grej för D som ryckte på axlarna och undrade vad det var med det.
jag: jo men... han vill ju kanske ligga med mig.. varför skulle han annars svänga förbi med kranen här?
D: kanske för att bygget ligger precis utanför?
jag: hmm... kanske...
igår skulle D och jag på fest hos en kompis som fyllt år.
hon bor typ 5 minuters promenad från vår nya lya.
för att vara på den säkra sidan provgick jag dit för att vara säker på att hitta och inte komma för sent..
(inte hela sanningen, jag va ute o gick med leia och tänkte att jag lika gärna kunde spatsera förbi där men lite sant är det då tanken slog mig...riktigt töntig grej att göra... provgå till någon som bor så nära...)
när klockan var 18:50 och festen skulle börja 19:00 var det dags att gå.
det är lugnt, jag hittar, sa jag lika självsäkert till D som jag var när jag sa till underbara H när jag 5 år gammal stängde in oss i garaget övertygad om att jag kunde öppna.
lika fel som jag hade om att jag kunde öppna garageporten hade jag om att jag hittade.
promenaden tog 25 minuter och vi såg hela norra delen av stan, största skillnaden denna gång var att min försöksperson suckade och stönade om att det var långt och inte var en 5-årig bästa vän som var ledsen och rädd. (största skillnaden var alltså åldern på medmänniskan för jag tror att jag såg en tår i D:s öga... kanske var det regn)
H, förlåt för att jag låste in dig (och mig) i garaget. jag trodde att jag kunde öppna...
D, sorry för omvägen, jag trodde att jag hittade...
dagens lärdom: när jag tror att jag kan nåt är det ibland inte helt rätt...
men... §1 jag har alltid rätt och §2 om jag nån gång har fel så gäller §1.
the vet.dream... ?!
det är en sak jag reagerat på, egentligen är det många saker men en speciell sak jag tänker på just nu.
varje morgon, eftermiddag och kväll rastar jag min lilla jycke.
hon har alltid älskat promenader men senaste veckan/veckorna har hon segat, rikgit bönat och bett om att slippa.
hypernojjiga curlingmamman tog genast sitt knytte o for till veterinären.
jag är alla veterinärers dröm, jag vill kolla allt
fästingar har ju varit rejält tända på min lilla tjej i sommar så det blev blodprov o tillhörande analys.
inga sjukdomar här inte; skönt!!!
så vad då? hon segar ju fortfarande... ingen känd anledning ännu.
nu till saken jag tänkt på.
varje promenad vi tar så är det ett mycket konstigt beteende som slår mig.
mitt eget.
stackars liten sitter där utelämnad och gör sina mest privata behov och jag... jag observerar varje steg i processen.
nu till frågan:
varför står jag och tittar på när min hund bajsar?
jag märker ju direkt när hon är klar och går därifrån
jag är inte senil så till den grad att jag hinner glömma att hon bajsat eller var hon gjort det
svar:
jag har ingen aning.
jag tittar på henne och observerar tecknen på att det är dags och när hon sätter sig fint på huk
så riktigt tokstirrar jag på händelseförloppet.
jag följer hela grejen, från the exit-place tills det landar på marken.
sen tar jag upp det och låtsas som ingenting.
det är inte intressant, inte kul, inte nåt... bara en (skit-)sak jag uppmärksammat.
nu är det torsdag, imorgon börjar mitt jobbpass...
fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag natt.
skolan börjar måndag.
slutsats: jag kommer att dö.
levande död är vad jag kommer att vara på onsdag där det är över.
tips från coachen:
D och alla andra som kan tänkas beröras av detta:
håll er undan. ifrågasätt ingenting i min närhet dessa dagar.
stryk mig medhårs dessa dagar.
varje morgon, eftermiddag och kväll rastar jag min lilla jycke.
hon har alltid älskat promenader men senaste veckan/veckorna har hon segat, rikgit bönat och bett om att slippa.
hypernojjiga curlingmamman tog genast sitt knytte o for till veterinären.
jag är alla veterinärers dröm, jag vill kolla allt
fästingar har ju varit rejält tända på min lilla tjej i sommar så det blev blodprov o tillhörande analys.
inga sjukdomar här inte; skönt!!!
så vad då? hon segar ju fortfarande... ingen känd anledning ännu.
nu till saken jag tänkt på.
varje promenad vi tar så är det ett mycket konstigt beteende som slår mig.
mitt eget.
stackars liten sitter där utelämnad och gör sina mest privata behov och jag... jag observerar varje steg i processen.
nu till frågan:
varför står jag och tittar på när min hund bajsar?
jag märker ju direkt när hon är klar och går därifrån
jag är inte senil så till den grad att jag hinner glömma att hon bajsat eller var hon gjort det
svar:
jag har ingen aning.
jag tittar på henne och observerar tecknen på att det är dags och när hon sätter sig fint på huk
så riktigt tokstirrar jag på händelseförloppet.
jag följer hela grejen, från the exit-place tills det landar på marken.
sen tar jag upp det och låtsas som ingenting.
det är inte intressant, inte kul, inte nåt... bara en (skit-)sak jag uppmärksammat.
nu är det torsdag, imorgon börjar mitt jobbpass...
fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag natt.
skolan börjar måndag.
slutsats: jag kommer att dö.
levande död är vad jag kommer att vara på onsdag där det är över.
tips från coachen:
D och alla andra som kan tänkas beröras av detta:
håll er undan. ifrågasätt ingenting i min närhet dessa dagar.
stryk mig medhårs dessa dagar.
flowerpowersoffa med leg...
min mailadress... jag har haft samma sen 1996 ungefär (det där lät inge föråldrat... fanns det ens datorer då?)
i alla fall, har ju beställt lite grejer på internet och minns inte vad det var.
ringde upp företaget i fråga och bad dem skicka en orderbekräftelse.
hon: jajemen, det fixar vi. vad har du för mailadress?
jag: jo... hmm... flowerpower... sen hann jag inte längre innan telefonisten började skratta.
jag igen: eeeh, jo alltså, jag har haft den jättelänge o så... (varför måste jag förklara mig för henne egentligen?)
hon: jaja, det är helt okej, det är bra, svarade hon med skrattet i strupen. (vilken tur att jag fick hennes godkännande, vad hade jag annars gjort?)
jag måste byta... måste växa upp lite... men det är så smidigt att ha den som alla jag känner vet om...
jag har andra, jag har en så seriös jobbmail man kan ha men... känns inte som jag vill använda kommunens mail-adresser till privata grejer... eller? inte för att jag snuskmailar eller så men ändå... man vet ju aldrig...
i fredags när jag cyklade hemåt från min syster stannade jag till för att köpa lite folköl.
tog första bästa kiosk som ligger närmast nya hemmet, en sån där liten utländsk affär med allt mellan himmel och jord.
hade inte min plånbok men väl D:s så jag hoppade in där.
mannen i kassan var väldigt hjälpsam och trevlig.
sen när jag skulle betala säger han:
du har väl leg med dig?
öööh, hmm, nej det har jag inte... men alltså, jag är 26...
han ser bekymrat på mig och säger: tyvärr... då går det inte
sen tittar han på plånboken i min hand som är uppvikt och ser både leg och kort.
men du har ju leg...
jo visst, svarade jag tveksamt. men det är inte mitt...
nähä, så du ska köpa öl utan leg och betala med ett kort som inte är ditt?
hmm, jo jag tänkte det... (är det inte så det går till??)
vems plånbok är det då? har du hittat den?
på sätt och vis... (inte läge att skoja men min mun går av sig själv...)
han ser än mer bekymrad ut när jag fortsätter:
alltså, det är min sambos...
aha, okej okej. jag förstår. okej okej, men nästa gång du visar leg?
självklart, jag kommer in imorgon o visar det.
okej, bra bra.
(så fick jag skriva mitt personnummer och D:s + min namnteckning... undrar om det är giltigt vid en kontroll??!!)
angående flytten så har jag kommit på att när man hyr ut möblerat borde det väl finnas en soffa?!
och en soffa från typ 1980 som fyra ungar vuxit upp i vilket lämnat spår av både det ena och det andra kanske inte känns så aktuell? jag hittade en soffa på blocket, en röd skinnsoffa, rätt sliten men billig och hel. vill köpa den men slippa krångla med släp o grejer... med turen på min sida inser jag att den står kanske 500 meter från gamla lägenheten... ahaaa, då kan jag ju köpa den, bära hem den och sen känna mig nöjd... en tanke återkommer dock var femte minut för tillfället... =
kan man bära en soffa genom stan?
en röd, sliten 3-sitsig skinnsoffa?
fråga: skulle D gå med på att bära detta åbäke med mig genom city?
om jag kommer på ett superbra secret move så kanske... :)
i alla fall, har ju beställt lite grejer på internet och minns inte vad det var.
ringde upp företaget i fråga och bad dem skicka en orderbekräftelse.
hon: jajemen, det fixar vi. vad har du för mailadress?
jag: jo... hmm... flowerpower... sen hann jag inte längre innan telefonisten började skratta.
jag igen: eeeh, jo alltså, jag har haft den jättelänge o så... (varför måste jag förklara mig för henne egentligen?)
hon: jaja, det är helt okej, det är bra, svarade hon med skrattet i strupen. (vilken tur att jag fick hennes godkännande, vad hade jag annars gjort?)
jag måste byta... måste växa upp lite... men det är så smidigt att ha den som alla jag känner vet om...
jag har andra, jag har en så seriös jobbmail man kan ha men... känns inte som jag vill använda kommunens mail-adresser till privata grejer... eller? inte för att jag snuskmailar eller så men ändå... man vet ju aldrig...
i fredags när jag cyklade hemåt från min syster stannade jag till för att köpa lite folköl.
tog första bästa kiosk som ligger närmast nya hemmet, en sån där liten utländsk affär med allt mellan himmel och jord.
hade inte min plånbok men väl D:s så jag hoppade in där.
mannen i kassan var väldigt hjälpsam och trevlig.
sen när jag skulle betala säger han:
du har väl leg med dig?
öööh, hmm, nej det har jag inte... men alltså, jag är 26...
han ser bekymrat på mig och säger: tyvärr... då går det inte
sen tittar han på plånboken i min hand som är uppvikt och ser både leg och kort.
men du har ju leg...
jo visst, svarade jag tveksamt. men det är inte mitt...
nähä, så du ska köpa öl utan leg och betala med ett kort som inte är ditt?
hmm, jo jag tänkte det... (är det inte så det går till??)
vems plånbok är det då? har du hittat den?
på sätt och vis... (inte läge att skoja men min mun går av sig själv...)
han ser än mer bekymrad ut när jag fortsätter:
alltså, det är min sambos...
aha, okej okej. jag förstår. okej okej, men nästa gång du visar leg?
självklart, jag kommer in imorgon o visar det.
okej, bra bra.
(så fick jag skriva mitt personnummer och D:s + min namnteckning... undrar om det är giltigt vid en kontroll??!!)
angående flytten så har jag kommit på att när man hyr ut möblerat borde det väl finnas en soffa?!
och en soffa från typ 1980 som fyra ungar vuxit upp i vilket lämnat spår av både det ena och det andra kanske inte känns så aktuell? jag hittade en soffa på blocket, en röd skinnsoffa, rätt sliten men billig och hel. vill köpa den men slippa krångla med släp o grejer... med turen på min sida inser jag att den står kanske 500 meter från gamla lägenheten... ahaaa, då kan jag ju köpa den, bära hem den och sen känna mig nöjd... en tanke återkommer dock var femte minut för tillfället... =
kan man bära en soffa genom stan?
en röd, sliten 3-sitsig skinnsoffa?
fråga: skulle D gå med på att bära detta åbäke med mig genom city?
om jag kommer på ett superbra secret move så kanske... :)
