mellan himmel och jord

det är en sak jag reagerat på, egentligen är det många saker men en speciell sak jag tänker på just nu.
varje morgon, eftermiddag och kväll rastar jag min lilla jycke.
hon har alltid älskat promenader men senaste veckan/veckorna har hon segat, rikgit bönat och bett om att slippa.
hypernojjiga curlingmamman tog genast sitt knytte o for till veterinären.
jag är alla veterinärers dröm, jag vill kolla allt
fästingar har ju varit rejält tända på min lilla tjej i sommar så det blev blodprov o tillhörande analys.
inga sjukdomar här inte; skönt!!!
så vad då? hon segar ju fortfarande... ingen känd anledning ännu.
nu till saken jag tänkt på.
varje promenad vi tar så är det ett mycket konstigt beteende som slår mig.
mitt eget.
stackars liten sitter där utelämnad och gör sina mest privata behov och jag... jag observerar varje steg i processen.
nu till frågan:
varför står jag och tittar på när min hund bajsar?
jag märker ju direkt när hon är klar och går därifrån
jag är inte senil så till den grad att jag hinner glömma att hon bajsat eller var hon gjort det
svar:
jag har ingen aning.
jag tittar på henne och observerar tecknen på att det är dags och när hon sätter sig fint på huk
så riktigt tokstirrar jag på händelseförloppet.
jag följer hela grejen, från the exit-place tills det landar på marken.
sen tar jag upp det och låtsas som ingenting.
det är inte intressant, inte kul, inte nåt... bara en (skit-)sak jag uppmärksammat.

nu är det torsdag, imorgon börjar mitt jobbpass...
fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag natt.
skolan börjar måndag.
slutsats: jag kommer att dö.
levande död är vad jag kommer att vara på onsdag där det är över.
tips från coachen:
D och alla andra som kan tänkas beröras av detta:
håll er undan. ifrågasätt ingenting i min närhet dessa dagar.
stryk mig medhårs dessa dagar.