mellan himmel och jord

ärligt talat, jag ljuger.
jag sitter här i köket och ljuger
för mig själv.
jag intalar mig att jag faktiskt håller på med tentan
fast jag i ärlighetens namn tillbringat 1,5 timme framför
datorn och sysslat med allt annat.
ändå känns det som jag pluggar.
jag har boken brevid mig.
tentan ligger mitt i blickfånget
word-dokumentet är öppnat men nerklickat.
jag tror att jag pluggar
men jag får ingenting gjort.
ergo: JAG LJUGER FÖR MIG SJÄLV.
det är typ som när man tänker:
nej men jag va inte så full igår
(sanning: minns inte...)
eller:
nej men så mycket godis åt jag ju inte, vi delade
(sanning: D tog 2-3 bitar av 1/2-kilospåsen)
eller klassikern:
telefonen ringer.
sover du?
nej nej, absolut inte.
(sanning: klubbad säl).

ibland kanske man behöver ljuga lite för sig själv.
det kanske inte är så farligt med en vit lögn här o var.
men i det här fallet, när inlämningsdagen närmar sig med
stormsteg och jag inte kommit nån vart är det idiotiskt.
plötsligt kommer jag stå där utan nåt att lämna in.
då hjälper det föga att jag TROR att jag gjort den.
crap...

sista exempel-lögnen tycker jag är lite intressant.
det är en klassisk grej som i princip alla ljuger om.
varför? är det fult att sova?
är det ohyfsat att säga att man faktiskt gör det?
i do not know.

sant eller inte, nu ska skrivas tenta.

ps. finland, ni borde skärpt era vapenlagar redan förra
året. en sån här katastrof borde inte behöva ske 2 gånger
för att makthavare ska inse fakta. så jävla hemskt.