mellan himmel och jord

sverige har egenskaper och traditioner. vissa mer märkliga än andra.
äta rutten fisk med finare(?) namnet surströmming till exempel.
fixeringen vid vädret, det går att prata om i tid och otid.
att vara lagom, inte sticka ut, heja jante.
lite lätt likgiltighet inför i princip allt
saker som gör sverige sverige men som säkerligen väcker skräckblandad förtjusning hos omvärlden.
en konstig men ack så kär en är midsommar.
år efter år där man traditionsenligt skall klä en fallosymbol i blomster och gröna blad,
äta rå fisk, färskpotatis, dricka snapsar etc etc.
är man extrem fantast av denna dag åker nationaldräkten på och får vem som helst som tar på sig detta schbrak att se ut som teskedsgumman och hennes små vänner med fula hattar
som om inte detta vore nog "ska" man även leta reda på sju olika sorters blommor och lägga under sin kudde.
låt mig formulera min fundering:
varför?
tänkte först ge mig in i en klurig frågeställning men i slutändan bygger hela grejen runt just ordet varför?
vem vill vakna med 7 geggiga halvruttna döda blommor under sin kudde? och kanske ha drömt en dröm om sin pappa, kusin, katt eller hund?
är det då mannen i ens liv?
om så är fallet, vill man verkligen veta det?
och varför sju? tänk miljövänligt, nöj dig med tre... (eller har jag hjärntvättats av reklamen med samma melodi som rubriken på detta inlägg?!)
dagen ska även firas med att skutta runt den trädklädda penis-wanna be:n och låtsas vara en groda.
hur skoj är det på en skala? blir vad man gör det till som allt annat i guess.
sen sitter sverige och funderar över varför inget annat land firar midsommar!?
ööhm... jag tror jag fattar varför.
så det enda jag kan svara på min fråga är följande:
varför?
därför.

och så snapsen såklart, den utgör ett starkt argument för detta spektakel.
midsommar är annars en helg som jag faktiskt gillar om vi bortser eller åtminstone kisar från ovan nämnda.
vad finns då kvar?
en (förhoppningsvis) trevlig sommarkväll med vänner och familj.
alkohol underlättar och komplicerar det hela på ett charmant vis, ett svenskt vis a la:
nu sjunger vi att vi är små humlor bzz bzz, super skallen i bitar, tänker att det minsann alltid var fint väder förr om åren men inte numera, och i värsta fall vaknar på midsommardagen brevid någon helt annan än den vi drömmer om, och spenderar midsommardagen med ågren, kallsvett och huvudvärk som ger sig lagom till kräftskivan i augusti då ett liknande scenario utspelar sig.
som jag ser fram emot detta, år efter år... gör det mig till en sjuk människa?
eller gör det mig bara till svensk?

det mesta skulle kunna bli tradition i sverige bara snapsen, ölen, alkoholen över lag var en given ingrediens (förlåt bosse). kanske låter lite cyniskt, missförstå mig rätt, jag gillar midsommar mm.