mellan himmel och jord

måste man censurera sin skrift?
det stod i nån kvällstidning för ett par dagar sen
att det är viktigt att tänka sig för när man bloggar
eller facebookar... så sant ja visst men med lite
sunt förnuft förstår man väl det ändå eller?
det finns kvar, det går att spåra osv osv.
framtidens kändisar kommer få ett helvete eftersom
det kommer finnas så mycket och lättillängligt material att
gräva fram om dom. grävandet behövs inte ens...
det bara ligger där på dr Phils favvo-ord: cyberwebben...
kanske innebär det slutet för paparazzi och skvallerjournalister
eftersom allt redan ligger där o vem som helst kan söka.
folk lägger ju mer än gärna upp vulgo-bilder o skriver om än den ena
än den andra sexuella eller fylleskandalen för att väcka uppmärksamhet.
D har berättat om sin tid som telefonist på ett mkt känt telefon- och bredbandsbolag.
tjejer ringde seriöst dit o bad om hjälp, när de fick veta att det skulle ta tid eller
kosta si och så mkt gav de honom sin hemsideadress för att få det gratis/snabbare.
hemsidan bestod såklart av pix på dem med ytterst lite eller inga kläder alls...
mesen D slog snällt upp sidan och sa: mhmm, vilka fina bilder men...
lite självrespekt hade han så de fick ingen rabatt (säger han till mig åtminstone men jag
har mina tvivel... ) hur kan tjejer göra så?
ett par av tjejerna har varit med i såpor av typen paradise hotel eller liknande, nån som är förvånad?
snacka om desperat o bekräftelsebehov a la carte.
vet inte om jag ska tycka synd om dem eller bara konstatera att de har issues.
nåt fel är det på världen. nåt eller några...

igår körde jag runt på min 91-åriga farfar.
jag är normalt inte farfars favorit men igår var jag det.
för en stund åtminstone.
normalt är jag ganska långt ner på stegen.
på hans födelesedag t ex ringde jag för att gratulera.
farmor svarade och ropar till farfarn att det är till honom.
jasså säger han och börjar sakta röra på sig.
sen en paus och frågan vem det är...
det är ditt barnbarn, J...
jaha, njae, jag orkar inte.
inget konstigt med det men igår, då var jag favvon.
jag njöt av rampljuset, mina 15 minuites of fame
o vi åkte o köpte hummer på smögenbryggan medans
D fixade hans tv. jag stod högt i kurs. väldigt högt.
nu är jag på min ordinarie plats. det är helt okej.
ett minne för livet.
min morfar var trött på tjejer. alltså inte på så vis att han
var in to other sailors men han hade 8 barnbarn varav 7 tjejer.
gissa om lillebror var en välkommen gäst, sistfödd i den sidan av släkten
o allt. han föddes med morfars silversked i munnen.
han fick julkort o födelsedagskort minsann,
mina måste ha kommit bort på posten.
konstigt.

igår hade vi skaldjursfrossa med krabbor, räkor, hummer och kräftor.
det är sjukt gott.
folk från en del andra länder har svårt för att vi äter kräftor här i svea rike.
slamdjur o allt vad det kallas men i såna länder äts ofta hundar o råttor som delikatesser,
kanske även skalbaggar och syrsor så... kasta inte sten i glashus liksom...
(för övrigt är jag fördomsfri...nästan... )