mellan himmel och jord

samtal mellan mig och två roliga tjejer i klassen, Miia och Maya
under en föreläsning då allt är roligare än just föreläsningen:
(på min namnsdag bör tilläggas eftersom det är just poängen...)
jag: hmm, en sån här dag kan det vara lämpligt att fundera över
vem som har namnsdag till exempel...
Miia: jasså... varför då?
jag: njae... bara för att... varför inte liksom??!!
Maya anar ugglor i mosen och tar upp sin kalender... (fusk...)
Miia gissar hej vilt och är verkligen engagerad i leken:
Björn... nej... Birgit gissar jag på...
Maya börjar flina och säger grattis.
Miia: men vaddå? vad gissa du på nu då?
jag: gissa...
Miia: men nu hänger jag inte med... vaddå grattis?
eller ja menar... (en stunds tystnad...) JAHAAAA...grattis.
eller vaddå? du har namnsdag eller?
jag: mmm... de kan man säga...
Miia: jaha ja, men... grattis då.

en annan rolig grej med miia:
m: men, va väger du egentligen? eller får man fråga sånt?
jag: jo.. det får man väl... eeehm, 60 nånting, 65 kanske...
m: såpass? (vem säger såpass år 2008?) vi gissade på 55..
jag: aha, så ni gissar på sånt?
m: jo men vi tänkte på det här med att göra slut om nån blir tjock..
om vi säger att du går upp 20 kilo... men du, för att göra det här säger
vi att du väger 55 som vi tänkt innan... om du då går upp till 75 kilo... tycker du att du
är tjock då? eller nä... de funkar ju inte nu... glöm det.

råkade gäspa under föresläsningen, har ju liksom inte sovit ännu
men det kunde ju inte föreläsaren veta...
mitt i alltihopa, alltså mitt i min djupa sköna gäspning säger han:
du som gäspar, vet du vad tidigare forskning fyller för funktion?
jag: nej nej, inte alls
(vid mitt tillstånd var det svårt nog att sitta still och andas samtidigt...)
resten av föreläsningen gick åt till att dölja gäspningar...
det är fan inte det lättaste.
det är egentligen dumt ju att ta illa upp för en gäspning.
det är ju bara en signal om att hjärnan behöver mer syre för att
orka arbeta... det är väl positivt eller?
what did i miss?
äääh, minns ändå knappt vad som sas...
att va såhär trött är som att vara konstant full...
men inte på ett bra sätt...
som jag konstaterat för en tid sedan:
mitt liv, en halvkass fylla...