mellan himmel och jord

D har varit sjuk i veckan.
han är typ jämt sjukt, asball.
D´s gener kommer resultera i
väääldigt många VAB-dagar den
dagen the off spring anländer.
väääldigt många!
jag blir ofta förbannad när D är sjuk,
som den älskvärda person jag är.
ryck upp dig för fan, skärp dig,
kom igen nu, geeee diiiiig.
lite sådär; det kunde varit betydligt värre...
så har det låtit samtliga dagar D varit
hemma från jobbet.
jag säger att det inte är så farligt,
nääästan oavsett vad det är.
D dör typ, oavsett vad det är.
nu hade han fått höra av nån sjuksköterska
att om man har ont i halsen ska man inte anstränga
sig överhuvudtaget tills det gått över.
sånt gör mig arg, var det verkligen nödvändigt att säga det?!
för det hon inte vet är att D tolkar det ordagrant.
han har legat på soffan sedan han fick höra det.
hon menade säkerligen typ springa marathon, verklig
fysisk ansträngning men D sög åt sig och tolkade det
till att han inte ska röra sig typ.
herregud, sjåpa lagom.