mellan himmel och jord

ytterligare en alldeles för nära kontakt med herr och fru polis idag.
man brukar säga att en gång är ingen gång och två gånger
är en vana.
det här är i så fall en mycket, MYCKET dålig vana.
me no like at all!
i alla fall, körde min stilla (?) lunk till jobbet och grejade med stereon samt
pratade i telefon med lillebror under tiden, multitasking a la carte!
framför mig ser jag ett blåljus snurra och det tar säkert 2 sekunder innan jag
reagerar. 2 sekunder är ganska lång tid när man kör bil.
jag svamlar till lillebror:
oj, polis... oj... eeh, vi hörs. polis. kram... hej.  och så la jag på o slängde telefonen.
jag stannar bilen och vet inte alls vad jag ska göra.
för en gångs skull hade jag bälte och D har instruerat mig att inte ta av mig det
innan polisen sett att jag har det på mig så jag bara sitter där.
när poliskvinnan väl står vid min dörr tittar jag fånigt på henne och liksom visar händerna.
rörelsen är som hämtad ur cops och talar om att:
nej nej, jag har inga vapen...
(är det inte så man gör???)
hon säger ingenting, jag säger ingenting. jag fortsätter i sann cops-anda och
tar långsamt långsamt av mig bältet och går ur bilen.
-gå bort till min kollega där borta, säger hon samtidigt som hon viftar med
lasergrejen och visar hastigheten.
jag har som vanligt inte mina brillor på mig (trots att dom var sååå viktiga att inhandla...)
och har ingen aning om vad grejen visade.
de sekunder som promenaden på 3 meter tar hinner jag fundera över om jag kommer bli av med
körkortet och/eller hur saftiga böter jag kommer få. om jag utgår från
hur jag brukar köra på den vägen kommer jag inte ha något körkort de närmsta 30 åren.
mannen jag får tala med lyser mig i ansiktet och jag är beredd att slänga mig på marken
och vrida armen bakom ryggen på mig själv liksom för att visa hur samarbetsvillig jag faktiskt är.
-erkänner du?
-eeehh... ja, det gör jag väl... ja jo men det gör jag!
-bra, då får du skriva på här.
(jag önskar jag kunde visa min underskrift för jag har nog aldrig skrivit så fult i hela mitt liv,
jag har nog aldrig darrat så mycket sammanlagt under hela mitt liv).
nåväl, jag erkände, skrev på och åkte vidare.
D, min betalda bot blir din julklapp i år! merry christmas love! :)
satana perkkäääläääää...
onödigt, tråkigt, surt... visst... men om man slår ut det på alla gånger jag kört
för fort på de år jag haft mitt körkort så blir det en obetydlig summa!
(jag vet jag vet, vem är det jag försöker lura? det här inlägget skulle kunna bestå
av 98% svordomar men jag väljer att stå över lagen... eller är det inte det jag gör?)
en sista tanke blir ändå; har inte polisen annat att göra en fredagkväll?
finns det verkligen inget viktigare? jag menar inte att fortkörning är en bagatell men
i jämförelse med annat som händer på fredagkvällar kanske det inte är så big deal?
anyway, inget jag säger kan få boten att försvinna.
jag har en månad på mig.
tack för det televerket...
over and out.

ps. den registrerade hastigheten var alltså 97... 97 jävla kilometer i timmen.
7 kilometer för fort. den absolut lägsta högsta hastighet de får ta någon för.
jag hade ärligt talat hellre åkt dit för 110km/h, då hade det ju i alla fall
varit nåt att snacka om... lagen om alltings jävlighet.