mellan himmel och jord

om man lever som om gud inte finns
så är det verkligen bäst att man har rätt.
supa, svära, ligga runt, ha begärelser inte bara till
min nästas hus utan till varenda jävla hus som kanske
har nån krona mer än mig och/eller snyggare bil osv.
vad säger man då om det skulle visa sig att det var fel?
gud sitter där på en pinne som en fågel i bur
tillfällig sinnesförvirring brukar funka eller kanske bibelns
"egna ord"; döm icke och du skall icke bli dömd.
men... det kanske är gud som får/ska döma?!
inte full koll... men sannolikheten känns vääääälidigt liten
att det skulle visa sig vara fel. gubben med skägg känns...
inte sådär jättetrolig... lite lätt avlägsen...
det typiska svenska borde nog vara
lite smått smyg-troende.
inte fullt ut men ändå inte noll koll,
bara lite lätt smygande tro...
helgardering liksom, nä jag tror inte att jag tror,
men efter svaret sagts högt garderar man sig genom att snegla
upp mot skyn och mimar: förlåt!
bara ifall att...
neutralt men lutar ändå lite åt den säkra sidan.
neutralt men ändå fegt.. det är lite svenskt.
det har varit mycket prat på sistone om just
den säkra sidan...
att svenskar är trygghetsnarkomaner.
att leva farligt och/eller go crazy är typ att handla på lidl för
den kulturella matupplevelsen...
det är konstigt det där. på ett sätt kan jag tycka att det är att leta
problem där det inte finns, vad är det att göra en stor grej av?
folk vill vara trygga, so what?
å andra sidan ligger det nog en poäng i det hela,
anitbakteriell tvål som sopar så rent att egna bakterifloran slås ut
och risken att bli sjuk istället ökar,
försäkringar till höger och vänster, bolag bara pumpar ut info om olika
alternativ och ändå när man sitter där i skiten är det inte en enda jävel
som har lust att punga ut cashen.

läs det finstilta... vem fan gör det?!