mellan himmel och jord

var barnvakt åt världens ljuvligaste killar igår,
min systers tre söner som är 2, 4 och 5 år gamla.
heeelt lovely.
för enkelhetens skull kan vi kalla dem lilla, mellan och stora.
stora och mellan har kommit till det stadiet i livet där man
inser att allting är en tävlan, allt går att tävla om.
igår gick det upp för mig att det verkligen gäller allt.
precis allt.
killarna och deras föräldrar har varit magsjuka,
det började förra helgen och höll i sig ett par dagar in i denna vecka.
stora killen säger om detta:
jag kräktes faktiskt mest!
mellankillen, som är vet att det är sant men som på
intet sätt vill vara sämre säger uppgivet:
man får faktiskt inte säga så, man måste inte det.
stora killen säger:
nej jag vet det men jag gjorde faktiskt det.
mellankillen, med ännu mer tårar i halsen säger:
men jag kräktes faktiskt före dig!
1-1 eller vad ska man säga?!
sen upprepades samma diskussion ett par gånger innan de
liksom verkade inse att de inte skulle komma längre i diskussionen.
det går att tävla i och om allt helt enkelt.
sen följde en kväll av lek, pannkakor, dunderklumpen och läggdags.
helmysig kväll.

den där dunderklumpen föresten, det är en konstig filur det.
vem har kommit på idén till den filmen?
den är väl från 70-talet nångång?
måste varit nåt konstigt i systemet på upphovsmakarna...
beppe wolgers, nyttjade han olagliga substanser eller
var han bara allmänt speciell på den här tiden?
sjukt rolig filmi alla fall.
(var man inte lite rädd för dunderklumpen när man var liten?)
peace love and understanding liksom... :)