den gula fläcken i snön...
aah, fick tillbaka tentan och klarade den med ett plus i kanten.
dvs. vg. blev givetvis jätteglad över det men sekunden efter kom tanken åh nej...
inte för att jag inte vill ha bra resultat men för att jag inte klarar av att inte få det.
lagen om alltings jävlighet
det är jävligt nu men det blir värre...
behöver jag fortsätta eller är det uppenbart var jag är på väg?!
jag vill uppnå bra resultat, självklart, vem vill inte det?
problemet är att jag i princip alltid ställer för höga krav på mina egna prestationer och är det inte bäst så är det lika med skitdåligt.
då är allt värdelöst om det inte är det bästa.
av den anledningen har jag ägnat tentorna som varit så lite tid och ansträngning som möjligt för att undvika att hamna i den karusellen.
och för att då kunna känna att; huh, godkänt alltså, det är ju bra. (den tanken skulle aldrig kunna slå mig om jag ansträngt mig). godkänt på en prestation jag ägnat den tid och ansträngning jag nu haft över till annat är inte i närheten av gott nog för mig. jag måste vara bäst om jag anstränger mig för att inte, av mig själv, bli klassad som den gula fläcken i snön.
nu blev det som det blev och jag sitter och är fundersam. varför inte bara vara glad?
jo för nu måste jag vara bäst
tur att det är ett helt sommarlov där jag kan släppa krav och måsten och bara hinna glömma detta betyg.
kanske till och med hinna vara glad över det nån vecka och sen glömma...
nu kanske det väcks en tanke i någons huvud... åååh, orka, vilken puckad brud, inga i-landsproblem för det.
men jo, det är det och såna måste man få ha ibland.
jag är en i-landstjej och därav i-landsproblem.
inte konstigare än så.
och det är ju inte så att jag säger att det inte finns andra problem här i världen
jag VET att det finns så sjukt mycket värre saker att drabbas av.
bad hair day till exempel
hur jobbigt är inte det på en skala???!!!
(hoppas innerligt att detta inlägg tas med en rejäl nypa salt för annars blir jag idiotförklarad snabbare än jag hinner säga hippopotomonstrosesquippedaliofobi...
(och ja, jag googlade för att få fram det ordet, sånt grönskande ordförråd har jag inte av naturen...)
betyder för övrigt fobi för långa ord... ironiskt att benämningen för det är så långt i sig.
mycket sånt som är korkat, dyslexi är ett annat sådant exempel
varför inte stava det på ett vis så de som har det åtminstone har en liten chans att få till det rätt?
bara stavningen är ju diskriminerande, de små liver har ju inte en susning att få till det...
en artikel jag läste för en tid sedan hade rubriken:
Över 500 000 svenskar lider av dysleksi
(vet inte om det var menat med en gnutta ironi men tidiningar brukar väl inte vara så skämtsamma? om vi bortser från kvällstidningar som skulle göra vad som helst för att sälja)
nåväl (ett alltför sällan använt ord, slå ett slag för nåväl du med!!) nu blir det back to work
och back to i-landet!
det är jävligt nu men det blir värre sen!
dvs. vg. blev givetvis jätteglad över det men sekunden efter kom tanken åh nej...
inte för att jag inte vill ha bra resultat men för att jag inte klarar av att inte få det.
lagen om alltings jävlighet
det är jävligt nu men det blir värre...
behöver jag fortsätta eller är det uppenbart var jag är på väg?!
jag vill uppnå bra resultat, självklart, vem vill inte det?
problemet är att jag i princip alltid ställer för höga krav på mina egna prestationer och är det inte bäst så är det lika med skitdåligt.
då är allt värdelöst om det inte är det bästa.
av den anledningen har jag ägnat tentorna som varit så lite tid och ansträngning som möjligt för att undvika att hamna i den karusellen.
och för att då kunna känna att; huh, godkänt alltså, det är ju bra. (den tanken skulle aldrig kunna slå mig om jag ansträngt mig). godkänt på en prestation jag ägnat den tid och ansträngning jag nu haft över till annat är inte i närheten av gott nog för mig. jag måste vara bäst om jag anstränger mig för att inte, av mig själv, bli klassad som den gula fläcken i snön.
nu blev det som det blev och jag sitter och är fundersam. varför inte bara vara glad?
jo för nu måste jag vara bäst
tur att det är ett helt sommarlov där jag kan släppa krav och måsten och bara hinna glömma detta betyg.
kanske till och med hinna vara glad över det nån vecka och sen glömma...
nu kanske det väcks en tanke i någons huvud... åååh, orka, vilken puckad brud, inga i-landsproblem för det.
men jo, det är det och såna måste man få ha ibland.
jag är en i-landstjej och därav i-landsproblem.
inte konstigare än så.
och det är ju inte så att jag säger att det inte finns andra problem här i världen
jag VET att det finns så sjukt mycket värre saker att drabbas av.
bad hair day till exempel
hur jobbigt är inte det på en skala???!!!
(hoppas innerligt att detta inlägg tas med en rejäl nypa salt för annars blir jag idiotförklarad snabbare än jag hinner säga hippopotomonstrosesquippedaliofobi...
(och ja, jag googlade för att få fram det ordet, sånt grönskande ordförråd har jag inte av naturen...)
betyder för övrigt fobi för långa ord... ironiskt att benämningen för det är så långt i sig.
mycket sånt som är korkat, dyslexi är ett annat sådant exempel
varför inte stava det på ett vis så de som har det åtminstone har en liten chans att få till det rätt?
bara stavningen är ju diskriminerande, de små liver har ju inte en susning att få till det...
en artikel jag läste för en tid sedan hade rubriken:
Över 500 000 svenskar lider av dysleksi
(vet inte om det var menat med en gnutta ironi men tidiningar brukar väl inte vara så skämtsamma? om vi bortser från kvällstidningar som skulle göra vad som helst för att sälja)
nåväl (ett alltför sällan använt ord, slå ett slag för nåväl du med!!) nu blir det back to work
och back to i-landet!
det är jävligt nu men det blir värre sen!
Kommentarer
Trackback
