premiär
en vän ville att jag skulle skriva en blogg.
på frågan varför svarade denna underbara människa att jag är klok och rolig, hur mycket bättre kan det bli?
jo du H, i och med detta premiärskriv kommer jag tyvärr att motbevisa dig
vare sig jag vill eller inte.
klok? jag är blond så folk runt omkring mig har inte så höga förväntningar. det är enklare då
rolig? snarare klantig och förvirrad.
trots detta är dina ord en fin komplimang och jag tänkte prova på det här. 50% av min familj har dyslexi, den "egenskapen" har undgått mig än så länge men vi får väl se nu.
brukar tycka att jag hänger med rätt bra men det här med bloggande har inte hittat sin väg in i min hjärnverksamhet.
jag har läst linda rosings blogg men längre än så har jag inte kommit
har jag då missat nåt? återstår att se.
appropå det här med dyslexi så kan jag inte låta bli att småskratta (okej, asflabba) när jag tänker på mailkedjan jag hade med mina tre syskon förra sommaren. vår farfar skulle fylla 90 och vi ville överaska honom med en tripp ut till en ö med sjöräddningens båt och besättning då han varit en stolt medlem där sedan förra seklet typ.
min lillebror P1 inledde det hela med att skriva att vi borde tacka sjöräddningen, förslagsvis med något i bakvägen.
smygsnuskig som jag är kunde jag inte låta bli att påpeka att det här med bakvägen fick han sköta.
storasyster P2 hängde snabbt med på skämtet och skrev något i stil med att hon är gift så därför hade hon automatiskt frikort från alla former av utomäktenskapliga bakvägar.
lillebror greppar inte snuskanspelningarna på en gång och skriver sitt förslag ännu en gång men lite annorlunda:
jag menar ju att vi fixar en kaka men klanka på min stavning ni, vi tackar dom backvägen menar jag.
som om inte det vore nog avslutar han sitt mail med att ge en liten klapp på axeln till P2 som löd:
ps. P2, vi ska hålla ihop du och jag, dyslektikerna i familjen så kasta inte sten i glasshus.
behöver jag förtydliga hur mycket syster J och jag själv roade oss åt dessa mail?
det härliga är att inför varje storhelg under året inträffar dessa mailbombningar och jag lär mig aldrig.
varje gång loggar jag in på mailen och konstaterar: huh, 23 nya mail på ett dygn, nu har jag fått spam på den här mailen också.
efter ett snabbt tryck på inkorgen och när jag lika fort ögnat igenom avsändarlistan konstaterar jag att det har dragit igång. även denna storhelg, i år igen. det kan handla om födelsedag, jul, påsk, midsommar osv osv osv.
mina syskon in action.
i love it! i love them! (nästan jämt)
hmm, det här inlägget var menat som en monolog där jag skulle argumentera för och emot bloggande men det här var ju rätt kul. testar ett tag så får vi se.
fråga= måste jag själv komma ihåg namnet på bloggen? mitt närminne är bortblåst och eftersom jag glömmer bort vad jag letar efter när jag söker efter det kommer jag nog inte återfå det inom den närmsta tiden.
på frågan varför svarade denna underbara människa att jag är klok och rolig, hur mycket bättre kan det bli?
jo du H, i och med detta premiärskriv kommer jag tyvärr att motbevisa dig
vare sig jag vill eller inte.
klok? jag är blond så folk runt omkring mig har inte så höga förväntningar. det är enklare då
rolig? snarare klantig och förvirrad.
trots detta är dina ord en fin komplimang och jag tänkte prova på det här. 50% av min familj har dyslexi, den "egenskapen" har undgått mig än så länge men vi får väl se nu.
brukar tycka att jag hänger med rätt bra men det här med bloggande har inte hittat sin väg in i min hjärnverksamhet.
jag har läst linda rosings blogg men längre än så har jag inte kommit
har jag då missat nåt? återstår att se.
appropå det här med dyslexi så kan jag inte låta bli att småskratta (okej, asflabba) när jag tänker på mailkedjan jag hade med mina tre syskon förra sommaren. vår farfar skulle fylla 90 och vi ville överaska honom med en tripp ut till en ö med sjöräddningens båt och besättning då han varit en stolt medlem där sedan förra seklet typ.
min lillebror P1 inledde det hela med att skriva att vi borde tacka sjöräddningen, förslagsvis med något i bakvägen.
smygsnuskig som jag är kunde jag inte låta bli att påpeka att det här med bakvägen fick han sköta.
storasyster P2 hängde snabbt med på skämtet och skrev något i stil med att hon är gift så därför hade hon automatiskt frikort från alla former av utomäktenskapliga bakvägar.
lillebror greppar inte snuskanspelningarna på en gång och skriver sitt förslag ännu en gång men lite annorlunda:
jag menar ju att vi fixar en kaka men klanka på min stavning ni, vi tackar dom backvägen menar jag.
som om inte det vore nog avslutar han sitt mail med att ge en liten klapp på axeln till P2 som löd:
ps. P2, vi ska hålla ihop du och jag, dyslektikerna i familjen så kasta inte sten i glasshus.
behöver jag förtydliga hur mycket syster J och jag själv roade oss åt dessa mail?
det härliga är att inför varje storhelg under året inträffar dessa mailbombningar och jag lär mig aldrig.
varje gång loggar jag in på mailen och konstaterar: huh, 23 nya mail på ett dygn, nu har jag fått spam på den här mailen också.
efter ett snabbt tryck på inkorgen och när jag lika fort ögnat igenom avsändarlistan konstaterar jag att det har dragit igång. även denna storhelg, i år igen. det kan handla om födelsedag, jul, påsk, midsommar osv osv osv.
mina syskon in action.
i love it! i love them! (nästan jämt)
hmm, det här inlägget var menat som en monolog där jag skulle argumentera för och emot bloggande men det här var ju rätt kul. testar ett tag så får vi se.
fråga= måste jag själv komma ihåg namnet på bloggen? mitt närminne är bortblåst och eftersom jag glömmer bort vad jag letar efter när jag söker efter det kommer jag nog inte återfå det inom den närmsta tiden.
Kommentarer
Trackback
