nu snart tack... gärna igår...
sitter och väntar på besked om sista tentan. den meningen lät missvisande för det är ju naturligtvis inte det enda jag gör, det har ju trots allt gått tre veckor sedan snart sen jag lämnade in den och riktigt så deprimerande liv har jag inte.
tre veckor alltså, det är den maximala tiden det får ta innan en tenta lämnas tillbaka, rättad givetvis...
bara för att man har tre veckor på sig, måste det ta tre veckor?
måste man vänta in i det sista?
jobbar alla bättre under press?
o.s.a-datum t ex, hur många lämnar inte sitt svar sista dagen eller till och med några dagar för sent?
eller lämnar tillbaka böcker först när biblioteket skickat påminnelse och man snällt får betala tre kronor i böter?
eller när man ska på middag/fest och värden/arna säger att maten är klar 19:00 men kom gärna innan, hur ofta kommer man tidigare än just 19:00 då?
jag är en sån, en sista-minuten-människa och nog många med mig.
det är en sak när det är jag som ska svara/lämna/anlända men en helt annan när det är jag som väntar.
då minsann grymtar jag illa och tycker att det är dålig stil att inte snabba på.
det är skillnad på folk och folk... eller?
resultaten på den här tentan, sista tentan på första läsåret är i viss mån avgörande för hur min sommar kommer se ut.
kommer jag glömma bort att jag faktiskt är student eller kommer jag bada med socialtjänstlagboken som flytkudde?
ska jag få ledigt även i hjärnverksamheten eller ska regler för bidrag repeteras sommaren igenom?
ge mig resultatet nu!!!
hellre ett ärligt nej än ett falskt ja...
jag vet ju hellre än att gå runt i ovisshet och tro att det nog gått vägen.
finns det något värre än att tro att något gått bra för att senare få veta att det gick åt skogen?
(jo jo, allt är ju relativt så det är klart att det finns värre men ändå)
ge mig bara tentan, 26 juni får jag godkänt hur som helst om de inte lämnat ut den, men hur kul är det egentligen?
då får jag ju aldrig veta om jag fattat rätt angående rätten till bidrag...
framtidsvisionen blir då: antingen en skojare som kommer till mitt kontor och får en jädrans massa pengar för att köpa en solresa till maldiverna eller ännu värre, en utblottad krake som inte får en krona för att jag minsann tror att han/hon inte har rätt till det...
3 tankar passerar i mitt huvud när jag skrev den sista meningen:
1. den meningen var på tok för lång, minns så väl hur min grundskolefröken alltid frågade mig var i meningen jag tänkt att läsaren skulle andas.. uppenbarligen skiter jag fortfarande i när läsaren andas.
2. jag kommer ALDRIG att arbeta som socialsekreterare på biståndsavdelningen så what´s the big deal om jag fattat?
3. när jag skrev han/hon, det finns ett nytt ord för att slippa göra det, nämligen hen. hen.. smaka på det h e n... H E N...
hur sjukt låter inte det? det låter som jag lider av förlamning i både stämband och ansikte och är oförmögen att uttala ord
hen... i don´t like it. annars är jag alltid för att effektivisera men i det här fallet slösar jag hellre 4 sekunder på att skriva han/hon än att skriva hen.
jag kommer aldrig att godta ordet hen.
samma sak är det med att stavningen på symptom moderniserats eller vad nu syftet är. symtom. det ser ut som en könssjukdom i skrift. tacka vet jag symptom, det är grejer det. (egentligen ser båda stavningarna konstiga ut men om man stirrar tillräckligt länge så ser vilket ord som helst mysko ut... not the point)
konklusion av detta inlägg:
1. ge mig tentan ffs
2. våga vägra hen
3. symptom heter och stavas det, sluta diskriminera p, det används redan för sällan...
det viktigaste är inte att vinna utan att förnedra
tre veckor alltså, det är den maximala tiden det får ta innan en tenta lämnas tillbaka, rättad givetvis...
bara för att man har tre veckor på sig, måste det ta tre veckor?
måste man vänta in i det sista?
jobbar alla bättre under press?
o.s.a-datum t ex, hur många lämnar inte sitt svar sista dagen eller till och med några dagar för sent?
eller lämnar tillbaka böcker först när biblioteket skickat påminnelse och man snällt får betala tre kronor i böter?
eller när man ska på middag/fest och värden/arna säger att maten är klar 19:00 men kom gärna innan, hur ofta kommer man tidigare än just 19:00 då?
jag är en sån, en sista-minuten-människa och nog många med mig.
det är en sak när det är jag som ska svara/lämna/anlända men en helt annan när det är jag som väntar.
då minsann grymtar jag illa och tycker att det är dålig stil att inte snabba på.
det är skillnad på folk och folk... eller?
resultaten på den här tentan, sista tentan på första läsåret är i viss mån avgörande för hur min sommar kommer se ut.
kommer jag glömma bort att jag faktiskt är student eller kommer jag bada med socialtjänstlagboken som flytkudde?
ska jag få ledigt även i hjärnverksamheten eller ska regler för bidrag repeteras sommaren igenom?
ge mig resultatet nu!!!
hellre ett ärligt nej än ett falskt ja...
jag vet ju hellre än att gå runt i ovisshet och tro att det nog gått vägen.
finns det något värre än att tro att något gått bra för att senare få veta att det gick åt skogen?
(jo jo, allt är ju relativt så det är klart att det finns värre men ändå)
ge mig bara tentan, 26 juni får jag godkänt hur som helst om de inte lämnat ut den, men hur kul är det egentligen?
då får jag ju aldrig veta om jag fattat rätt angående rätten till bidrag...
framtidsvisionen blir då: antingen en skojare som kommer till mitt kontor och får en jädrans massa pengar för att köpa en solresa till maldiverna eller ännu värre, en utblottad krake som inte får en krona för att jag minsann tror att han/hon inte har rätt till det...
3 tankar passerar i mitt huvud när jag skrev den sista meningen:
1. den meningen var på tok för lång, minns så väl hur min grundskolefröken alltid frågade mig var i meningen jag tänkt att läsaren skulle andas.. uppenbarligen skiter jag fortfarande i när läsaren andas.
2. jag kommer ALDRIG att arbeta som socialsekreterare på biståndsavdelningen så what´s the big deal om jag fattat?
3. när jag skrev han/hon, det finns ett nytt ord för att slippa göra det, nämligen hen. hen.. smaka på det h e n... H E N...
hur sjukt låter inte det? det låter som jag lider av förlamning i både stämband och ansikte och är oförmögen att uttala ord
hen... i don´t like it. annars är jag alltid för att effektivisera men i det här fallet slösar jag hellre 4 sekunder på att skriva han/hon än att skriva hen.
jag kommer aldrig att godta ordet hen.
samma sak är det med att stavningen på symptom moderniserats eller vad nu syftet är. symtom. det ser ut som en könssjukdom i skrift. tacka vet jag symptom, det är grejer det. (egentligen ser båda stavningarna konstiga ut men om man stirrar tillräckligt länge så ser vilket ord som helst mysko ut... not the point)
konklusion av detta inlägg:
1. ge mig tentan ffs
2. våga vägra hen
3. symptom heter och stavas det, sluta diskriminera p, det används redan för sällan...
det viktigaste är inte att vinna utan att förnedra
Kommentarer
Trackback
