mellan himmel och jord

inställningen är fan i mig a och o, det är trots allt inte bara massa skitsnack...
huh, visst är det konstigt hur ju äldre man blir desto mer upptäcker man att fler och fler
klyschor som man (iaf jag) alltid avskytt faktiskt stämmer?!
du får inte roligare än du gör dig
det som inte dödar härdar (gillar den inte men det gör den inte mindre sann...)
hellre en fågel i handen än tio i skogen (är det så den är? minns inte... o minns inte heller
varför jag skulle vilja ha en fågel i handen men säkert logiskt på något vis... i know, symbolik)
efter regn kommer sol...
ingen av dem är väl något man vill höra just i läget det känns som värst/tråkigast/
jobbigast osv men det ligger mycket i var och en av alla gamla talesätt...
men nu, till min poäng, kanske en av de viktigaste insikterna:
                      
ibland dyker det upp saker och ting som bringar lite ljus över en stundtals gråare
vardag, den här pärlan var en sådan. en grå och regning novemberdag var det
promenad som stod på tapeten. när vi går där, som mest försjunkna i
tankar om hur blöt och skitig vovven kommer vara när vi kommer hem och hur
kallt och ruggigt det faktiskt är denna dag så står plötsligt den här sköningen mitt på gatan.
 (givetvis inte mitt på gatan men det passade in på något vänster fast bilen stod till höger...)
om man inte kan se de små sakerna i vardagen kommer ingenting
att spela någon roll tids nog... vardagen är viktigare än man tror, det är ju trots
allt den man lever mest i... även om champagne o jordgubbar är helt okej (understatement)
vet inte om man kan säga att det är insidan som räknas, den såg om möjligt ännu värre ut.
i det här fallet gäller nog snarare att det inte är
vad du har som spelar roll utan vad du gör med det.
tips på hur man enkelt förgyllar vardagen a la jordgubbar o champagne:
frysta jordgubbar av märket euroshopper, nån tjuga på sin höjd +
en flaska cinzano typ.. .kanske sextio spänn... fejkad lyx för under 100-lappen
(varning för att det kan kännas grymt deprimerande dock när jordgubbarna visar sig vara
frysskadade och allmänt mosiga o äckliga och drickat erinrar om en tid med fjortisfylla...)

så sammanfattningsvis, generation efter generation som uttalat dessa klyschor hade inte fel
jag kommer att slå dem följe och föra dem vidare vilket jag svurit på för länge sedan att aldrig göra
och slutligen:
den som skrattar sist har förmodligen inte fattat skämtet...
alltid nåt...

ett tillägg som jag känner mig tvingad att göra appropå jordgubbarna förut...
verkligen ledsen på förhand för detta... det här tar "gå för långt" till en ny dimension
måste bara kommentera detta. sorry sorry...
har ni hört talas om det senaste i svenska bärodlingar? en korsning mellan
smultron och jordgubbar... smulgubbar...
ursäkta men,... hur äckligt låter inte det? är det bara jag som får upp en osmaklig
rent ut sagt skitäcklig bild på en mer eller mindre naken gammelgubbe insmetad i
smulor och sylt typ? eller om man tänker sig själva bäret, är det bara jag som ser en skrumpen
pungkula med massa smultronknottror på?! o en annan tanke, minns ni vad vissa föräldrar
valde att censurera det kvinnliga könet med för ord istället för MTV:s piiip? smulan kanske?
ringer det någon klocka och någon mer mindre trevlig bild föreställande en hög smulor i
en skål med mjölk och kanske lite socker som förslagsvis en gubbe sitter o smaskar på?!
nähä... de gick på tok för långt, kanske säger mer om mig då men jag i alla fall inte de
minsta sugen...känns som sagt som att jag gick aningen för långt nu men backa är inte
min grej... och om svaret är nej... ärligt??!! med lite ansträngning och koncentration på vad
en smulgubbe skulle kunna vara??!!
tänk tänk tänk
mmm, just de!!!