i have a confession

okej, jag har något att erkänna.
något som inte alls är likt mig
något som jag helst inte talar varken högt eller lågt om
något som inte är vare sig snällt eller rättvist
till saken...
here goes nothing...
såhär är det..
(i know, kom igen nu då för f*n, sätt igång nån j*vla gång)
här kommer avslöjandet:
j a g  d i s k r i m i n e r a r.
det finns ett slags folk jag generellt sett har svårt för
en människogrupp som jag inte litar på eller anförtror mig till, en grupp som jag (o-)medvetet hålla distans till.
det är ett folk som jag, när jag hör att de tillhör denna grupp, spetsar mina öron och genast tänker:
aha, så du är en sån du, då är det bäst att passa sig.
detta folk är de som tillhör gruppen kattmänniskor
that´s right, you heard me, k a t t m ä n n i s k o r
don´t like ´em...
alltså, alla regler har undantag så helt sant är det inte men på det stora hela så.
får jag höra att någon har hund/älskar hundar så tänker jag direkt:
men vilken härlig människa, så naturlig och pålitlig.
säger nästa att den föredrar katter blir tanken istället:
usch då, du är inte alls min typ av människa.
det ska mycket till för att jag ska avslöja något för en kattgillare.
opposits attract=my ass
kattfolk är lömska, de spinner som besatta när det passar dem och i nästa stund klöser de dig i ryggen.
mitt tips: lita inte på folk med katt
jag säger inte på något sätt att det jag tänker är absolut sanning (även om jag tycker det så kan jag ju inte göra det allmängiltigt...tyvärr...)
nu när jag skrivit det känner jag mig fri att fortsätta denna "livsstil" helt utan kritiskt granskade fog eller hållbara bevis
katter likt sina ägare är manipulativa
de sitter där o ser så söta ut på håll och ger dig en känsla av att "aha, vilken närhet vi har" och "det här är vänskap/kärlek etc.
de stryker sig mot benet när de går förbi och liksom lockar dig in i att tycka att det är en söt liten rackare vid din vad, men (!!!) när du vänder dig om för att se vart sötisen tog vägen upptäcker du snart till din fasa att den sitter fastbiten i din hälsena.
snopet för dig!!!
deras motsvarighet i mänsklig form skiljer sig inte avsevärt, beteendet är det samma men det yttrar sig på annat vis.
tips från coachen; du vet att du har att göra med en kattmänniska när:

+ni ses där det passar denne, trots att det är på andra sidan stan för dig och max 400 meter från kattens boende) 
+ du varje gång ni ses har en känsla av att något inte riktigt stämmer (eller inte stämmer alls)
+ du blivit smittad av fågelinfluensan då du var i katthemmet för att laga i ordning lite mat till personen som var sjuk och nu när du ligger halvt om halvt dödssjuk kan ni inte ses eftersom katten kan bli smittad då (som säkerligen var smittkällan från första början)
+ personen sitter på fester utan att dricka och du + alla andra känner er bevakade och mycket riktigt, dagen efter är alla inträffade pinsamheter under kvällen allmänt kända händelser.
+ tjänster och gentjänster inte gäller i relationen till denna vän
+ personen frågar personliga frågor som du svarar på med varierande djup men berättar ALDRIG något om sig själv.
+ du gång på gång påpekar att du inte orkar cykla 89 km enkel väg för att rensa kattlådan varje gång han/hon jobbar över och det per automatik gör dig till en dålig vän som stjäl all energi
+ ni ses på förfesten och denna säger: oj då.. din stackare, du har verkligen ingen aning... hmm, du kan låna nåt av mig. och du, jag har en pincett här så du kan ordna upp ditt unibrown lite snabbt (samtidigt som du snällt plockar bort 178 462 katthår från tröjan som räcks åt dig och med ett tårögt leende säger tack men nej tack)
+ en oidentifierbar obehaglig doft lägger sig som ett moln kring just ert bord strax efter att kattmänniskan anlänt (en lukt som är stört omöjlig att tvätta/vädra/parfymera/raggarduscha bort.)
+ det känns som du får en käftsmäll varje gång du träder in genom dörren till lägenheten där katten bor
+ du berättar något om dig själv som du vill ska stanna mellan er två och det snart är känt över hela stan. ursäkten lyder: jag visste inte att det var hemligt.

kort och gott, en kattmänniska:
+ bor nästan alltid i lägenhet
+ är i de flesta fall singel och kvinna
+ vill behöva/behövas men bara när det passar och är för självupptagen för att bry sig 24/7.
+ är självupptagen över lag
+ är opålitlig
+ kissar brevid om inte lådan som alltid varit god nog innan duger (fritt för tolkning fft)
+ ligger och gnyr i sängen efter uppmärksamhet men sticker innan du hinner komma (även där fft)
+ har ett otrevligt temperament som du inte blir klok på
+ alltid sätter sig själv i första rummet och du har tur om hon minns ditt namn
+ reser ragg i tid och otid (fft)
+ innesitter en orimlig stolthet som såras för allt och inget
+ inte passar tider, repsekterar överenskommelser, värderar vänskap eller ställer upp etc etc etc.

listan kan bli lång men jag har några nära som har katt så jag måste få plats med ett par
"såhär är det men... -rader" också
det finns många undantag men i 20-30 årsåldern är det snarare regel än undantag att det är såhär
ledsen men så illa är det.
ni som känner mig och har katt läser inte detta eftersom ingen vet om denna i dagsläget
(tur för mig att denna blogg är okänd så ingen kan peka ut mig... )
men...
ni har uppenbarligen egenskaper som väger över det faktum att ni är kattmänniskor,
antagligen kan jag ha överseende med detta eftersom ni med största sannolikhet kommer att komma till insikt.
alla gör misstag och alla har rätt till en andra chans.
mina nära cat-lovers, ni är fantastiska människor som övertygat mig om att ni är motsatsen till mina fördomar.



Fat people are harder to kidnap.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0