katafuckingstrofalt... ;)
tillbaka till verkligheten, tillbaka till jobbet.
3 dagars ledighet är över och nu väntar 2 vakna nätter innan långledighet=9 dagar.
det känns bra men ändå inte.
vill jobba, jag kan det här. vara ledig vet jag inte längre hur man gör...
att inte göra något kanske är grejen
men om jag inte gör något så finns jag ju i princip inte... eller?
helgen har inneburit många tokigheter.
jag loggade in på tradera i fredags morse, sjukt trött efter allt jobb.
hittade en resa till cypern för två och tänkte:
aaah, fett nice. den tar vi.
jag la mitt bud, kände mig toknöjd tills jag insåg att resan avgår från malmö vilket är typ 700 mil hemifrån...
(nej inte riktigt men 50-60 i alla fall och det är nästan samma sak!)
resten av helgen har inneburit kallsvettigt avvaktande på att någon ska bjuda över.
sent igår kväll gjorde någon det, tack HansoLena, jag vet inte vem/vilka ni är men ni gjorde mig en tjänst, i o u!!
vad mer då...
fredag, delade en vinare med D, grillade lax på en gräsplätt där man nog inte alls får grilla nu, marken under grillen var svart när vi var klara. förlåt moder jord, i´ll pay you back. kanske kan jag strö lite hundbajs där någon dag som kompensation! gödsel som gödsel=skit som skit eller? har jag missat nåt?
vi däckade framför tv:n och vaknade av telefonen.
vem f*n ringer så här tidigt??
aha, D:s ljuvliga mamma, klockan var kvart över tolv=13 timmars sömn.
välbehövligt!
sen då... segade hela lördagen tills klockan närmade sig 18:00
fest hos syster, 25 bast... (35 egentligen men vem räknar??!!) snygg som aldrig förr!
hon alltså, jag var sömnsvullen, ont i magen-svullen, skatbo-till-hår-aktig mm så jag räknades inte till snygg-kategorin.
sen fick jag dessutom för mig att jag skulle piffa till mig,
eftersom jag inte behärskar smink och tekniken för att applicera detta såg jag ut som en slampa från polen hela kvällen.
kanske var det därför jag hade så trevligt?!
det var girls only, underbar mat (töntigt uttryckt jag vet, men så säger man in min familj, allt annat är förolämpning... fantastiskt gott kommer man också undan med)
massa vin, cosmopolitans och rosa bubbel i kombination med helhärliga tjejer.
jag blev inspirerad, imponerad, fashinerad...
dvs. jag höll tal...
mitt livs första, helt oförberett... lite kladd på en servett framför mig, några (okej, rätt många) snabba klunkar från vinglaset o alla andra glas jag kom åt och sen så, jag var redo.
jag började med en klassiker; jag är ingen talare (mest på ironiskt vis men ändå...)
resten lät lite i stil med:
jag skulle kunna berätta om när hon lärde mig/hjälpte mig med det och det och det... MEN egentilgen vill jag bara säga tack, skål och grattis till personen som förgyller mitt liv. (precis här fick jag försmak av klimakteriet eller liknande för det tvingades bli ett abrupt slut på talet då mina tårkanaler som typ alltid är torrast i stan började överproducera. för att undvika en pinsam och ogrundad gråtattack tömde jag mitt glas och satte mig ner fortare än någonsin förr).
sen berättade jag vad det och det och det var för något, har hört att man ska lämna sin publik så de vill ha mer och det gjorde jag ju. alla ville ju veta... betyder det att jag lyckades eller bara att jag höll ett skit-tal?
jag vet inte men kul var det.
min syster lärde mig visa brösten med stil när hon stod i baren och en killkompis frågade henne vad hon ville ha.
hon slängde upp sina bröst på bardisken och sa: jag vet inte, vad tror du jag får för dom här?
(missförstå mig rätt, hon är inte billig på något sätt utan bjuder enormt mycket på sig själv och är en av de roligaste personer jag någonsin träffat, if you know her you love her. så är det bara!)
sen hem för att efterfesta bara att deltagarna; D, hans bror och nån mer vän hade somnat/dragit hem. brodern och D som var kvar hemma vaknar av att någon jobbig jävel (jag) buttar på dom, sjunger och säger att: det är NU festen börjar, kom igen nu!
visst, dom kom upp. jag var dock för rund under fötterna för att inse att jag var den enda som fortsatte dricka.
min dryckesstil funkar bara när andra intar lika mycket, annars blir jag bara a pain in the ass...
sagt och gjort, det blev en natt/morgon med pinsamma berättelser från min sida enbart eftersom de andra var så gott som nyktra, jobbiga sångförsök, diskussioner utan logik (även det från min sida...) tills de tröttnade totalt och somnade.
då var klockan närmare 8 på morgonen och jag tror att jag tänkte:
vilka tråkmånsar, jag sjunger lite till så kanske de kommer upp. det gjorde dom inte.
sur som jag blev tänkte jag sova i köket och slängde ut hela garderoben på golvet men de va för obekvämt så jag däckade i sängen.
jag vaknade vid 12 och kände att jag nog måste byta planet.
emigrera till saturnus kanske, det heter ju groggvirkes-tillverkarna så där måste de ju va bra skit.
medans jag på fullaste allvar funderade på detta kollade vi på film + typ 3 timmar ultimate fighting.
de va grymt, borde egentligen inte gilla sånt, känns inte politiskt korrekt
men å andra sidan, när är jag egentligen politiskt korrekt?
jag är vegetarian, har fadderbarn, är emot plågsamma djurförsök osv men ändå...
i like it, so hate me om de känns bättre...
de är ju frivilligt... (menar för dom som ställer upp i sån fighting men även att hata mig så...)
lite mycket blod i nån match, lite för snabbt avslut i nån annan men overall, de va grymt!
kunde trots min dödliga trötthet inte sova på kvällen sen så D o jag kollade på nån halvskum film som slutade 3.
när vi stängde av tänkte jag: jag kommer aldrig kunna sova...
nästa gång jag tittade på klockan va den 13:00 och officiellt måndag.
summa sumarum: bra fredag, kul lördag, katastrofal lördagnatt, slapp o nice söndag, skön måndag.
och nu är det jobb igen.
my life goes on. and on... and on...
västkusten på onsdag, D gillar att åka bil med mig direkt efter jag jobbat. vi sticker alltså halv 9 onsdag morgon, jag går av mitt pass 8... det här var en oerhört osann mening för han avskyr det, jag avskyr det. leia avskyr det.
men vi gör det ändå för vi älskar varandra vi tre.
vi låtsas gilla denna bilfärd för det är skönt att komma fram.
jag är som jag tidigare beskrivit en överjävlig bitch när jag har extrem sömnbrist men vi gör det ändå.
det är kärlek det...
avslutande sanning med modifikation:
om den du lever med inte lämnar dig när du är trött, då kommer det aldrig att hända... ;)
3 dagars ledighet är över och nu väntar 2 vakna nätter innan långledighet=9 dagar.
det känns bra men ändå inte.
vill jobba, jag kan det här. vara ledig vet jag inte längre hur man gör...
att inte göra något kanske är grejen
men om jag inte gör något så finns jag ju i princip inte... eller?
helgen har inneburit många tokigheter.
jag loggade in på tradera i fredags morse, sjukt trött efter allt jobb.
hittade en resa till cypern för två och tänkte:
aaah, fett nice. den tar vi.
jag la mitt bud, kände mig toknöjd tills jag insåg att resan avgår från malmö vilket är typ 700 mil hemifrån...
(nej inte riktigt men 50-60 i alla fall och det är nästan samma sak!)
resten av helgen har inneburit kallsvettigt avvaktande på att någon ska bjuda över.
sent igår kväll gjorde någon det, tack HansoLena, jag vet inte vem/vilka ni är men ni gjorde mig en tjänst, i o u!!
vad mer då...
fredag, delade en vinare med D, grillade lax på en gräsplätt där man nog inte alls får grilla nu, marken under grillen var svart när vi var klara. förlåt moder jord, i´ll pay you back. kanske kan jag strö lite hundbajs där någon dag som kompensation! gödsel som gödsel=skit som skit eller? har jag missat nåt?
vi däckade framför tv:n och vaknade av telefonen.
vem f*n ringer så här tidigt??
aha, D:s ljuvliga mamma, klockan var kvart över tolv=13 timmars sömn.
välbehövligt!
sen då... segade hela lördagen tills klockan närmade sig 18:00
fest hos syster, 25 bast... (35 egentligen men vem räknar??!!) snygg som aldrig förr!
hon alltså, jag var sömnsvullen, ont i magen-svullen, skatbo-till-hår-aktig mm så jag räknades inte till snygg-kategorin.
sen fick jag dessutom för mig att jag skulle piffa till mig,
eftersom jag inte behärskar smink och tekniken för att applicera detta såg jag ut som en slampa från polen hela kvällen.
kanske var det därför jag hade så trevligt?!
det var girls only, underbar mat (töntigt uttryckt jag vet, men så säger man in min familj, allt annat är förolämpning... fantastiskt gott kommer man också undan med)
massa vin, cosmopolitans och rosa bubbel i kombination med helhärliga tjejer.
jag blev inspirerad, imponerad, fashinerad...
dvs. jag höll tal...
mitt livs första, helt oförberett... lite kladd på en servett framför mig, några (okej, rätt många) snabba klunkar från vinglaset o alla andra glas jag kom åt och sen så, jag var redo.
jag började med en klassiker; jag är ingen talare (mest på ironiskt vis men ändå...)
resten lät lite i stil med:
jag skulle kunna berätta om när hon lärde mig/hjälpte mig med det och det och det... MEN egentilgen vill jag bara säga tack, skål och grattis till personen som förgyller mitt liv. (precis här fick jag försmak av klimakteriet eller liknande för det tvingades bli ett abrupt slut på talet då mina tårkanaler som typ alltid är torrast i stan började överproducera. för att undvika en pinsam och ogrundad gråtattack tömde jag mitt glas och satte mig ner fortare än någonsin förr).
sen berättade jag vad det och det och det var för något, har hört att man ska lämna sin publik så de vill ha mer och det gjorde jag ju. alla ville ju veta... betyder det att jag lyckades eller bara att jag höll ett skit-tal?
jag vet inte men kul var det.
min syster lärde mig visa brösten med stil när hon stod i baren och en killkompis frågade henne vad hon ville ha.
hon slängde upp sina bröst på bardisken och sa: jag vet inte, vad tror du jag får för dom här?
(missförstå mig rätt, hon är inte billig på något sätt utan bjuder enormt mycket på sig själv och är en av de roligaste personer jag någonsin träffat, if you know her you love her. så är det bara!)
sen hem för att efterfesta bara att deltagarna; D, hans bror och nån mer vän hade somnat/dragit hem. brodern och D som var kvar hemma vaknar av att någon jobbig jävel (jag) buttar på dom, sjunger och säger att: det är NU festen börjar, kom igen nu!
visst, dom kom upp. jag var dock för rund under fötterna för att inse att jag var den enda som fortsatte dricka.
min dryckesstil funkar bara när andra intar lika mycket, annars blir jag bara a pain in the ass...
sagt och gjort, det blev en natt/morgon med pinsamma berättelser från min sida enbart eftersom de andra var så gott som nyktra, jobbiga sångförsök, diskussioner utan logik (även det från min sida...) tills de tröttnade totalt och somnade.
då var klockan närmare 8 på morgonen och jag tror att jag tänkte:
vilka tråkmånsar, jag sjunger lite till så kanske de kommer upp. det gjorde dom inte.
sur som jag blev tänkte jag sova i köket och slängde ut hela garderoben på golvet men de va för obekvämt så jag däckade i sängen.
jag vaknade vid 12 och kände att jag nog måste byta planet.
emigrera till saturnus kanske, det heter ju groggvirkes-tillverkarna så där måste de ju va bra skit.
medans jag på fullaste allvar funderade på detta kollade vi på film + typ 3 timmar ultimate fighting.
de va grymt, borde egentligen inte gilla sånt, känns inte politiskt korrekt
men å andra sidan, när är jag egentligen politiskt korrekt?
jag är vegetarian, har fadderbarn, är emot plågsamma djurförsök osv men ändå...
i like it, so hate me om de känns bättre...
de är ju frivilligt... (menar för dom som ställer upp i sån fighting men även att hata mig så...)
lite mycket blod i nån match, lite för snabbt avslut i nån annan men overall, de va grymt!
kunde trots min dödliga trötthet inte sova på kvällen sen så D o jag kollade på nån halvskum film som slutade 3.
när vi stängde av tänkte jag: jag kommer aldrig kunna sova...
nästa gång jag tittade på klockan va den 13:00 och officiellt måndag.
summa sumarum: bra fredag, kul lördag, katastrofal lördagnatt, slapp o nice söndag, skön måndag.
och nu är det jobb igen.
my life goes on. and on... and on...
västkusten på onsdag, D gillar att åka bil med mig direkt efter jag jobbat. vi sticker alltså halv 9 onsdag morgon, jag går av mitt pass 8... det här var en oerhört osann mening för han avskyr det, jag avskyr det. leia avskyr det.
men vi gör det ändå för vi älskar varandra vi tre.
vi låtsas gilla denna bilfärd för det är skönt att komma fram.
jag är som jag tidigare beskrivit en överjävlig bitch när jag har extrem sömnbrist men vi gör det ändå.
det är kärlek det...
avslutande sanning med modifikation:
om den du lever med inte lämnar dig när du är trött, då kommer det aldrig att hända... ;)
Kommentarer
Trackback
