mellan himmel och jord

nu står jag inför ett val... ett egentligen självklart val men för mig är aldrig nånting självklart av någon obegriplig anledning.
antingen säger jag att jag inte kan jobba under de här 9 dagarna jag har ledigt from imorrn och åker på semester med D till västkusten o bara slappar, badar o tar de lugnt.
eller...
så säger jag ja till mer jobb, blir ofrivilligt singel eftersom D säkerligen tröttnat, ensamhushållare samt dör av trötthet.
det borde vara ett självklart val...
men icke sa nicke... o micke också om de nu bara ska gå ut på att det rimmar... ricke säger också icke... fjantigt rim... javisst sa en sadist, o nej sa leila k, jajamen sa sven... de borde ju också vara minst lika värdiga uttryck... men icke sa nicke...
okej, tappade tråden... det självklara valet är inte så givet givetvis. när är väl livet så enkelt?
det är inte det att jag gillar att komplicera saker och ting, det bara blir så...
gång på gång på gång på gång på gång...
D är nog redan sjukligt trött på mig och min trötthet, det skulle vem som helst vara
men han säger ingenting...  oftast...
i lägen som skulle få vem som helst att gå i taket över orättvis behandling av en övertrött och råbitchig brudjävel så skakar han mest på huvudet och småler... o säger: men sov nu istället...
om det inte vore för hans hantering av det hela skulle tredje världskriget utspelas hos oss varenda dag...
eller ja, först tredje, sen fjärde, sen femte osv givetvis men ändå.
det är bra att han gör så men i stunden, när jag är så sjukt förbannad på honom eftersom det självklart hans fel att jag inte kan somna (??) så är det sjukt provocerande. det är i såna lägen jag säger åt honom att dra...
nu kanske nån tänker, stackars kille, han förtjänar nån bättre
och ja, han gör nog kanske det men jag kompenserar med att ha sjukt stor k... nej de funkar inte att säga så som tjej.
det kommer man ju inte ens undan med som kille så jag vet inte vad jag tänkte.
jag ger mig, visst, han är kanske värd bättre men så länge han inte förstår det själv så är ju inte jag så dum att jag talar om det...
i´m not a loser liksom... det är ju för hans skull som jag inte säger nåt... eller typ i alla fall... på ett ungefär...
allt är ju relativt...


det är aldrig för sent att ge upp!!!