mellan himmel och jord

ibland undrar jag varför så många är så rädda för att diskutera...
att diskutera är ju inte samma sak som att vara osams.
visst, man tycker olika, annars skulle man ju inte ha något att diskutera men man är ju inte ovänner.
D gillar inte alls att diskutera. om min åsikt skiljer sig från hans vill han inte prata mer om den saken.
varför? han vill inte att vi ska bli ovänner.
diskussioner är ju berikande... och befriande... intressanta... roliga... och ibland galet irriterande...
D, du gillar säkert inte att jag skriver att du tycker så, jag håller inte med om det så nu pratar vi inte mer om detta... eller hur?! ;)

samtidigt är det en annan grej när det gäller prat och samtal över lag.
det är så många som vill säga saker.
alla möjliga saker om alla möjliga intressant och ointressanta ämnen.
det är så många som har massor att säga.
det är helt okej. fortsätt. keep up the good work.
sen finns det personer som faktiskt har något att berätta.
det är lätt att säga något och svårare att berätta.
det man säger tror man och det man berättar vet man... eller?
jag har en gammal kompis (alltså hon är inte gammal, vår vänskap är).
hon är rolig att prata med för hon har mycket att säga.
sen att hon några timmar in i kvällen inte kan prata med ögonen öppna eftersom hennes koordination sträcker sig till att kunna stå och andas på samma gång när hon druckit alkohol är en annan sak.
när vi sitter kan hon både andas, sitta och prata, till priset av stängda ögon.
det gäller att prioritera...
sen har jag familj och vänner som är intressanta och berikande att prata med för att de har något att berätta.
råd från personer som har något att berätta kan jag ta till mig.
råd från dem som har mycket att säga ger jag inte så mycket för.
nackdelen om man nu måste finna en sådan kanske kan vara att vissa tror sig vara allvetande inom vissa områden.
de har upplevt dittan och datten (skumt uttryck... låter inte som så mycket att uppleva...) och tror sig därför besitta en vishet större än någon annan. kanske är det så, kanske inte.
det är skillnad det där, säga eller berätta.
vilket väger tyngst? berätta har mer bokstäver i sig så det borde rimligtvis vara det...
att bara höra dem som berättar funkar ju inte i längden, inte heller bara de som säger saker.
är det det man menar med mångfald?
jag är för mångfald.
normalt säger jag massor och berättar en del. sena kvällar är det tvärtom tyvärr...
det jag måste komma ihåg är att det nog finns en anledning till att jag har två öron och en mun.
lyssna dubbelt så mycket som du pratar själv... det ska bli mitt nya mantra, de måste nog bli det...
innan jag ska träffa vänner brukar jag ibland prata av mig innan. förlåt leia för att skit du tvingas höra.
det är för att mamsen ska ha vänner kvar.
detta brukar dock inte lyckas eftersom jag ändå lyckas söla mig hes under en kväll.
den enda som skulle bli ledsen om jag tappade rösten är nog jag själv.
sorgligt egentligen...

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det,
när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.