mellan himmel och jord

ibland när jag går med leia vill jag aldrig sluta gå.
idag var en sån dag.
allt är bara perfekt, som idag.
himlen är ljusgrå, värmen är inte så varm, benen funkar, leia bajsar o kissar som hon ska.
perfa!!!
apropå perfa, jag har i allmänhet lite svårt för förkortningar.
jag är ingen språkbevararpolis på något sätt, eller jo lite när det gäller förkortningar
men just att införa, eller snarare tillföra "nya" ord är jag helt för.
hur skulle jag annars komma undan med "fett nice", "my ass att det är så", "what the fuck" osv...
kanske kommer jag inte undan med det eftersom jag nog i min ringa ålder (26) är på tok för gammal för att säga nåt av ovanstående men ändå...
hur som helst, åter till orden jag inte gillar så mycket... sammanslagningar, förkortningar, slang på väl fungerande ord...
frulle (hur jobbigt är det på en skala att säga frukost?)
brallor (byxor är t o m kortare så varför? nu kanske ingen sagt brallor sen 1987 men ändå...)
plånka (inte vackert ord...)
chirre (ett allt för väl använt ord av några klasskamrater, chips o dipp...)
klassisar (är det så jobbigt att säga klasskompisar? hur ofta säger man det?)
listan kan bli lång men jag ger mig här...
sen tycker jag att det är lite smålarvigt att allting ska ha ett namn, måste allt heta något?
som kompisar som bor ihop, måste det vara kombo? kan man inte bara säga att man bor med en polare?
visst, i rättvisans namn kanske det är rätt då sambo, särbo osv redan finns. men sambo, är inte det sammanboende?
är inte det vad alla utom särbo:na är? kan inte det ordet då funka för alla?
om allt måste ha ett eget ord för att verkligen placera människor i fack, vad blir det härnäst på boendefronten?
pluggbo? stubo? hobo? bibo? transbo? senbo? 

amelia har i varje nummer ett "trendigt" nytt ord, tex garbo. att göra en garbo betyder att man drar sig undan.
lite för klämkäckt o snitsigt för mig. varje nummer kommer ett sådant ord.
det var även där jag såg frulle första gången för typ 10 år sedan om jag inte missminner mig.
(jo jag vet att amelia inte riktar sig mot 16-åringar som jag var då men kanske har jag alltid varit en kärring-wanna-be... eller inte alls...)

apropå spåkpolis så innesitter jag den mycket irriterande egenskapen att vilja rätta andra
t ex när folk säger osocial. visst, det är ju inte som att vara helt ute o cykla men det är ju inte rätt.
ibland lyckas jag vara tyst men i mitt huvud ekar asocial asocial asocial... det är svårt att vara tyst när det är fel.
är det snällt att vara tyst? är det bäst att låta andra säga det dom tror är rätt för att vara snäll?
när någon säger sig vara okonsekvent i sitt resonemang och tycker själv att han/hon låter genomklipsk...
är det då inte snällare att lite diskret påtala för personen att klipskheten kommer fram bättre om
denne säger sig vara inkonsekvent?`jag vet inte, ibland säger jag nåt och ibland inte. men stör mig, det gör det alltid.
jag är ingen besserwisser, jag är en messerschmitt... eller tvärtom... eller inte alls...

efter den perfekta promenaden ligger en dimma av inte allt för perfekt svettodör vart jag än går.
antingen är det en lukt som förföljer mig eller så kommer den från mig...
in i dimman...
eller där är jag ju, nästa anhalt: duschen!

fake it til you make it.
(och ja, jag är medveten om att en sann språkpolis aldrig skulle börja en ny mening i skrift med liten bokstav, jag har en bit kvar med andra ord...)