mellan himmel och jord

läste någonstans att det mest provocerande du kan säga till en svensk är:
nej tack, jag dricker inte. (bosse ringholm, you should know!)
först tänkte jag; nej, men så är de ju inte, de stämmer inte alls.
men efter en stunds grunnande och lite självransakan kom jag fram till att precis så är det nog.
om jag sitter o dricker vin tillsammans med någon och när vi ska beställa för femte gången så säger denna:
en vatten tack.
då vet jag direkt, det finns inga tvivel...
jaha, då var kvällen slut. det var ju trevligt... inte...
den tanken kommer auto när den jag dricker med inte längre dricker.
för let´s face it, hur kul är det att sitta o dricka med någon som inte dricker?
vem vill öppna sitt fulla hjärta för ett nyktert?
inte jag...
eller om man sitter o pratar om att gå ut o så säger den man pratar med:
men jag är nog nykter i såna fall...
min tanke, lika mogen som förra tanken:
jaha, då skiter vi i det. ingen idé att gå ut om det ska vara så.

det är inte så att jag inte kan ha kul utan alkohol, klart jag kan,
men om jag ska ta några öl med någon vill jag ju inte vara den enda som intar ölen.
varför ska man då gå och ta några öl om 50% av sällskapet inte tar några?
då kan vi väl gå på bio, ta en kaffe, gå o käka nånstans?!
man kan ju inte ta några öl om man inte tar några?
det vore ju typ som att åka utomlands tillsammans fast den ena inte åker...
jag gillar inte att prata med nyktra personer när jag är full. kanske för att jag vet allt för väl vad man själv tänker när det är jag som är nykter o försöker förstå vad den fulla personen framför mig säger... vill jag att någon ska tänka så om mig?
självklart inte.
som sagt, öppna mitt packade hjärta för ett icke alkoholhaltigt? nej tack...
kanske är det larvigt men så funkar det ju.
jag kan sitta hemma själv o ta några öl framför tv:n utan problem men jag vill ju inte bjuda på mig själv på det sättet inför andra tror jag.
jag bjuder i o för sig alltid på mig själv, mer eller mindre men att göra det full inför nyktra är lite väl utsatt...
om (när) jag gör bort mig o de andra är fulla kan man alltid skylla på att de minns fel etc men är någon nykter har man inget att sätta emot.
i normala fall så bjuder man ju på sig själv under kontroll, det kan bli för mycket även då men under the influence har man ju ingen sportslig chans att hindra sig själv, att stoppa det som kommer ut... då bjuder man hej vilt och vaknar utblottad typ... (alltså på sig själv, pengar är bara pengar o sånt löser sig ju alltid på ett eller annat vis)
att förneka det uppenbara är inte så klokt alltid... eller, det är det ju aldrig...

de gånger jag varit nykter o andra fulla, det är så man fylls av en helt ny dimension av självinsikt och det är då, just i den stunden man lovar sig själv att aldrig mer dricka för såhär vill man ju inte bete sig.
men så blir det onsdag/fredag/lördag eller någon annan dag i veckan och man tänker istället:
jaja, men jag blir ju inte så, jag blir ju mest rolig...
sanning med modifikation, that is how i like it.

hellre rik och frisk än sjuk och fattig!