det är bara att neka...
appropå det senaste inlägget... eller ja, det här är ju det senaste så det förra inlägget, det näst senaste kanske är mer rätt...
förra inlägget alltså, angående gasutsläppet för att specifiera mera.
förra inlägget alltså, angående gasutsläppet för att specifiera mera.
jag var på ica skeppet här på v-kusten med D för två dagar sen.
till saken hör att D hatar att gå i affärer och har efter viss kritik från mig bestämt sig för att inte gnälla om det.
tack D för det. har inte lyssnat så mycket på det ändå eftersom jag inte är så förtjust i gnäll men ändå, tack.
dock gav jag honom all anledning att gnälla denna gång.
efter att ha fightat oss igenom butiken, förbi alla svettiga turister o mer eller mindre aströtta anställda så stod vi äntligen i kön.
äntligen... eller ja... det var en oändlig kö, ännu mer svettiga turister och kassabiträde som såg ut att vilja var som helst utom där hon satt. stackars tjej.
väl i denna jobbiga kö så känner jag hur det rör sig innanför navel.
oj, jag måste bara kolla på boken där borta sa jag till D och pep iväg. (skitbra ursäkt by the way)
vid bokstället ett par meter bort släppte jag på spänningarna i magen och gick tillbaka till min plats i kön.
D tittar trött och irriterat på mig och säger: too fast. (jag hade alltså gått tillbaka innan doften från min baksida vädrats bort.)
jag låtsades inte förstå alls och han frågar:
har du fesä? (fisit med dialekt)
det var liksom lönlöst att försöka neka till brottet.
mmm, sa jag och började gapflabba.
han skämdes och verkade plötsligt inte känna mig alls.
i ärlighetens namn klandrar jag honom inte...
jag låtsades inte känna mig själv heller först men så mindes jag det som alla jämt säger (inte alla och långt ifrån jämt men ändå...)
"tjejer fiser inte o behöver aldrig gå på toaletten"
haha, tänkte jag toknöjd, alla tror att det är D. jag skrattade halvt ihjäl mig samtidigt som jag gav menande och suckande blickar mot dem som stod runt omkring o rynkade på näsan och jag nickade åt D:s håll och skakade på huvudet.
ojojoj mumlade jag till kassörskan som inte hade nån chans att komma undan och nickade återigen mot D:s håll.
sen gick jag därifrån och har inte återvänt ännu trots min relativt osunda passion för mataffärer och inköp på dessa.
ännu en grej på liseberg, några stackare som sitter fast 48 meter upp i luften.
hoppas att de njuter av utsikten...
nu borde det verkligen minska med turister där tills jag kommer dit, om jag kommer dit...
hello africa, tell me how you´re doing
(var har dr alban tagit vägen? såg en artikel där han uppgav att han saknar 90-talet. konstigt tycker jag, fastande inte han där? det trodde jag... )
till saken hör att D hatar att gå i affärer och har efter viss kritik från mig bestämt sig för att inte gnälla om det.
tack D för det. har inte lyssnat så mycket på det ändå eftersom jag inte är så förtjust i gnäll men ändå, tack.
dock gav jag honom all anledning att gnälla denna gång.
efter att ha fightat oss igenom butiken, förbi alla svettiga turister o mer eller mindre aströtta anställda så stod vi äntligen i kön.
äntligen... eller ja... det var en oändlig kö, ännu mer svettiga turister och kassabiträde som såg ut att vilja var som helst utom där hon satt. stackars tjej.
väl i denna jobbiga kö så känner jag hur det rör sig innanför navel.
oj, jag måste bara kolla på boken där borta sa jag till D och pep iväg. (skitbra ursäkt by the way)
vid bokstället ett par meter bort släppte jag på spänningarna i magen och gick tillbaka till min plats i kön.
D tittar trött och irriterat på mig och säger: too fast. (jag hade alltså gått tillbaka innan doften från min baksida vädrats bort.)
jag låtsades inte förstå alls och han frågar:
har du fesä? (fisit med dialekt)
det var liksom lönlöst att försöka neka till brottet.
mmm, sa jag och började gapflabba.
han skämdes och verkade plötsligt inte känna mig alls.
i ärlighetens namn klandrar jag honom inte...
jag låtsades inte känna mig själv heller först men så mindes jag det som alla jämt säger (inte alla och långt ifrån jämt men ändå...)
"tjejer fiser inte o behöver aldrig gå på toaletten"
haha, tänkte jag toknöjd, alla tror att det är D. jag skrattade halvt ihjäl mig samtidigt som jag gav menande och suckande blickar mot dem som stod runt omkring o rynkade på näsan och jag nickade åt D:s håll och skakade på huvudet.
ojojoj mumlade jag till kassörskan som inte hade nån chans att komma undan och nickade återigen mot D:s håll.
sen gick jag därifrån och har inte återvänt ännu trots min relativt osunda passion för mataffärer och inköp på dessa.
ännu en grej på liseberg, några stackare som sitter fast 48 meter upp i luften.
hoppas att de njuter av utsikten...
nu borde det verkligen minska med turister där tills jag kommer dit, om jag kommer dit...
hello africa, tell me how you´re doing
(var har dr alban tagit vägen? såg en artikel där han uppgav att han saknar 90-talet. konstigt tycker jag, fastande inte han där? det trodde jag... )
Kommentarer
Trackback