bomber, trekanter & provision...
låt mig måla upp bilden av en jul för många år sedan, kanske 1996...
jag var ca 14 år och kraftigt outvecklad...
min kropp var platt överallt, inklusive ställen jag inte ville skulle vara platta.
kroppsbehåringen sträckte sig till ljusa fjun på armar och ben.
jag gick i sjuan, hade handsvett och var allmänt nervös inför vad andra tyckte och tänkte om mig.
jag hade inhandlat en endaste bh i mitt liv, en svart med kupor så små att det knappt kan kallas för bh
mer bröstvårtedöljare än något annat... (till råga på allt så lyckades jag med bedriften att ramla ur provhytten när jag provade denna svarta skapelse men det är en annan historia... )
hur som helst, på julaftonskvällen sitter vi där, hela familijen och har vår årliga utdelning.
hos oss går det till så att ett paket öppnas i taget och tillhörande obligatoriska rim uppläses och kommenteras, gissas osv. buskul... eller inte men så är det, jag vet inget annat och är nöjd som det är.
plötsligt, ett paket till mig. jag minns inte rimmet (förträngt genom åren säkert) men det var från mina storasystrar.
de såg så nöjda och hemlighetsfulla ut och såhär i efterhand kan jag se på mina mental pictures att jävligheten lös ur deras ögon. föga anade jag då det jag vet idag.
jag var så förväntansfull, en klapp från de två jag såg mest upp till på denna jord.
jag slet upp pappret och fann till min förskräckelse en bh och tillhörande trosor.
systrarna tjöt av skratt och låg dubbelvikta på golvet.
man skulle ju kunna tycka att det räckte där men om man känner min familj så vet man bättre.
nu ska här provas, kom igen nu, va inte så fjantig. kolla så att det passar osv.
sagt och gjort. jag stod där i ett par vita trosor och en bh runt bröstkorgen och två kupor med väldans massa tyg hängande från dem trots att det måste ha varit en A--- kupa...
knallröd i ansiktet fick jag visa upp hur fint det var och systrarnas hysteriska skrattanfall fördubblades.
just som jag tror att det inte kan bli värre kommer de två på att det är fotodags.
och inte bara på mig, de med sina fylliga tuttar ska stå iförda underkläder brevid mig och så ska vi ta kort.
det här är ett tillfälle att minnas... för dem...
hur som helst så togs det kortet och det har gett dem många skratt genom åren.
det försvann mystiskt för rätt många år sedan nu... mer än så säger jag inte.
mental picture igen, två fräscha tjejer i 20 nånting-åldern med klyfta o former och så lilla jag i mitten.
plankan i mitten liksom.
jag förstår nu hur kul det var för dem då men jag minns hur inte kul jag tyckte att det var.
jag skulle ha gjort samma sak.
jag skulle göra samma sak om tillfälle gavs.
uj uj uj. 2 år och ett par p-pillerkartor senare så small det till och jag hade bomber.
för första och enda gången i mitt liv hade jag bomber.
på riktigt.
de poppade upp, exploderade och försvann men jag hade dem en tid i alla fall.
de bh-ar jag hade då har jag kvar, kan vara bra att ha om jag måste tillverka en bebisvagga eller så nån dag...
jag fick såna där typiska p-pillerformer och en kroppsuppfattning av en helt annan värld som inte alls såg expansionen. det resulterade i 4 bröst, ni vet sådär snyggt som de blir när man har en för trång bh..
ett par storlekar för små linnen och byxor så det putar ut från ställen man inte ens trodde var möjligt.
nu när jag tänker på det är jag väldans nöjd över att tonårstiden är över.
jag klagar ibland på att jag måste stå med armarna sträckta mot himlen för att pupparna ska sitta på rätt ställe men jämfört med pubertetstiden så är det ett problem jag gärna lever med.
tack o lov att den tiden aldrig kommer igen.
aldrig aldrig aldrig.
puh, man borde få medalj för att ha överlevt den tiden!
föresten så läste jag i nån tidning om tecken på att man blivit gammal... som främsta tecken var om man svarade ja på frågan:
håller du i brösten när du springer i trappor?
herregud, skojar du eller, jag håller krampaktigt fast i dom för att inte hela jag ska fladdra iväg. jag måste alltså vara lastgammal eller???
en annan grej var på twilfit, jag stod där blottad i provhytten och kände mig som på den ovan nämnda julaftonen. i provhytten kommer expediten in och frågar vad jag vill ha...
ja du, förutom världsfred, stopp på svälten o snyggare bröst mm så vet jag inte... en bh kanske??!!
jo, jag vill ha en såndär snygg och sportig trekantsbh... svarade jag tvekande...
kvinnan synar mig uppifrån och ner med ett kort stopp på boob-area och svarar:
mhmm, men den tiden är nog förbi!
VA???!!!
jag har en stark önskan om att personalen på twilfit ska börja jobba på provision för det kan de omöjligt göra idag.
om de gjorde det skulle hon lett och sagt:
ja visst, självklart, snygg o sportig trekantsbh till snygga o sportiga tuttar
det svaret ville jag ha.
jag kan leva med den lögnen
i wont tell if you don´t...
men men, sanning svider ibland men är bra att ha.
tell me lies, tell me sweet little lies...
(yep, de va fleetwood mac de!)
jag var ca 14 år och kraftigt outvecklad...
min kropp var platt överallt, inklusive ställen jag inte ville skulle vara platta.
kroppsbehåringen sträckte sig till ljusa fjun på armar och ben.
jag gick i sjuan, hade handsvett och var allmänt nervös inför vad andra tyckte och tänkte om mig.
jag hade inhandlat en endaste bh i mitt liv, en svart med kupor så små att det knappt kan kallas för bh
mer bröstvårtedöljare än något annat... (till råga på allt så lyckades jag med bedriften att ramla ur provhytten när jag provade denna svarta skapelse men det är en annan historia... )
hur som helst, på julaftonskvällen sitter vi där, hela familijen och har vår årliga utdelning.
hos oss går det till så att ett paket öppnas i taget och tillhörande obligatoriska rim uppläses och kommenteras, gissas osv. buskul... eller inte men så är det, jag vet inget annat och är nöjd som det är.
plötsligt, ett paket till mig. jag minns inte rimmet (förträngt genom åren säkert) men det var från mina storasystrar.
de såg så nöjda och hemlighetsfulla ut och såhär i efterhand kan jag se på mina mental pictures att jävligheten lös ur deras ögon. föga anade jag då det jag vet idag.
jag var så förväntansfull, en klapp från de två jag såg mest upp till på denna jord.
jag slet upp pappret och fann till min förskräckelse en bh och tillhörande trosor.
systrarna tjöt av skratt och låg dubbelvikta på golvet.
man skulle ju kunna tycka att det räckte där men om man känner min familj så vet man bättre.
nu ska här provas, kom igen nu, va inte så fjantig. kolla så att det passar osv.
sagt och gjort. jag stod där i ett par vita trosor och en bh runt bröstkorgen och två kupor med väldans massa tyg hängande från dem trots att det måste ha varit en A--- kupa...
knallröd i ansiktet fick jag visa upp hur fint det var och systrarnas hysteriska skrattanfall fördubblades.
just som jag tror att det inte kan bli värre kommer de två på att det är fotodags.
och inte bara på mig, de med sina fylliga tuttar ska stå iförda underkläder brevid mig och så ska vi ta kort.
det här är ett tillfälle att minnas... för dem...
hur som helst så togs det kortet och det har gett dem många skratt genom åren.
det försvann mystiskt för rätt många år sedan nu... mer än så säger jag inte.
mental picture igen, två fräscha tjejer i 20 nånting-åldern med klyfta o former och så lilla jag i mitten.
plankan i mitten liksom.
jag förstår nu hur kul det var för dem då men jag minns hur inte kul jag tyckte att det var.
jag skulle ha gjort samma sak.
jag skulle göra samma sak om tillfälle gavs.
uj uj uj. 2 år och ett par p-pillerkartor senare så small det till och jag hade bomber.
för första och enda gången i mitt liv hade jag bomber.
på riktigt.
de poppade upp, exploderade och försvann men jag hade dem en tid i alla fall.
de bh-ar jag hade då har jag kvar, kan vara bra att ha om jag måste tillverka en bebisvagga eller så nån dag...
jag fick såna där typiska p-pillerformer och en kroppsuppfattning av en helt annan värld som inte alls såg expansionen. det resulterade i 4 bröst, ni vet sådär snyggt som de blir när man har en för trång bh..
ett par storlekar för små linnen och byxor så det putar ut från ställen man inte ens trodde var möjligt.
nu när jag tänker på det är jag väldans nöjd över att tonårstiden är över.
jag klagar ibland på att jag måste stå med armarna sträckta mot himlen för att pupparna ska sitta på rätt ställe men jämfört med pubertetstiden så är det ett problem jag gärna lever med.
tack o lov att den tiden aldrig kommer igen.
aldrig aldrig aldrig.
puh, man borde få medalj för att ha överlevt den tiden!
föresten så läste jag i nån tidning om tecken på att man blivit gammal... som främsta tecken var om man svarade ja på frågan:
håller du i brösten när du springer i trappor?
herregud, skojar du eller, jag håller krampaktigt fast i dom för att inte hela jag ska fladdra iväg. jag måste alltså vara lastgammal eller???
en annan grej var på twilfit, jag stod där blottad i provhytten och kände mig som på den ovan nämnda julaftonen. i provhytten kommer expediten in och frågar vad jag vill ha...
ja du, förutom världsfred, stopp på svälten o snyggare bröst mm så vet jag inte... en bh kanske??!!
jo, jag vill ha en såndär snygg och sportig trekantsbh... svarade jag tvekande...
kvinnan synar mig uppifrån och ner med ett kort stopp på boob-area och svarar:
mhmm, men den tiden är nog förbi!
VA???!!!
jag har en stark önskan om att personalen på twilfit ska börja jobba på provision för det kan de omöjligt göra idag.
om de gjorde det skulle hon lett och sagt:
ja visst, självklart, snygg o sportig trekantsbh till snygga o sportiga tuttar
det svaret ville jag ha.
jag kan leva med den lögnen
i wont tell if you don´t...
men men, sanning svider ibland men är bra att ha.
tell me lies, tell me sweet little lies...
(yep, de va fleetwood mac de!)
Kommentarer
Trackback
