mellan himmel och jord

flyttandet är i full gång, det packas och städas och förvånas.
har jag såhär mycket grejer?
är allt det här mitt?
vem har stökat till så?
vem har organiserat kaos i garderober + alla andra utrymmen?
är det verkligen jag som inte har dammat på så länge?
o så ett konstaterande:
det måste vara någon annan.
någon som har tagit sig in i min lägenhet, vräkt in damm på alla mina hyllor o lampor, kastat matrester bakom spisen och istället för att sno något så har denna någon slängt in hur mycket grejer som helst.
förnekelse är det enda rätta i ett sånt här läge.
(i alla fall när alternativet är att erkänna sig som skitgris...)
denna någon kanske är mitt alterego men det är inte jag... eller?

i lördags käkade vi kräftor i nya lyan. det gick utmärkt men väckte några tankar...
hur kommer det sig att man, trots flera dagars prat om det och trots vuxenheten i att tina kräftorna lååångsamt i kylskåpet i flera dagar innan för bästa smak osv. ändå står där en timme innan kalaset börjar helt ofärdig?
klockan 19 var det sagt, 18:05 placerade jag mig i köket för att fixa allt... (med allt menar jag allt för direkt när det var dags för den lagom roliga matlagningen kom D på att han verkligen verkligen var tvungen att åka iväg o hämta diskstället... prioriteringar...)
jag sprang o handlade, skrubbade potatis, hackade sallad, la upp kräftor, spolade potatis i kallvatten + slängde in dem i frysen eftersom de skulle vara svala när de förvandlades till potatissallad, skar bröd, rostade bröd osv osv...
D kom hem, blandade lite groggar och torkade svetten i min panna när folket anlände. perfect timing.
allt var uppdukat och faktiskt, tro det eller ej, ganska fint. (tillräckligt fint upplagt med dukar, serveringsfat, servetter mm för att jag skulle få grym vuxenångest och svepa en öl bara för att... men... det var en 2.8 vilket bara ökade mina poäng..)
hur som helst, D snor allt fokus genom att säga; varsågoda, jag har blandat varsin drink till alla.
(jag då, min cred? hallå? försvann jag?)
men visst, samtliga blev glada över drinken... kul D, verkligen kul. (den var god dock så du är förlåten).
min vän E slog sig ner vid bordet och precis när jag stoppade första kräftan i munnen började hon berätta om hur dålig i magen hon blir av laktos och hur mycket hon kräks av det... the perfect conversation for a good apetite... resten av kvällen var jag extremt noga med att se till så att hon inte fick i sig minsta mjölkprodukt...

några timmar och dubbelt så många öl senare kommer D och hans sångfågel-syster på standard-idén:
SINGSTAR.
(i hate singstar, varje gång jag tar ton står det typ "you suck" på skärmen och som världens sämsta förlorare så slänger jag vanligtvis micken och tjurar iväg).
men visst, återigen kul D, jättekul idé.
dom sjöng och jag skrålade. dom skattade och jag försökte dölja min surhet med varierande resultat.
klockan 5 stupade jag med hedern i behåll.
jag lärde mig mycket den kvällen:
1. det går att bli klar fort som satan när nöden kräver
2. laktosintoleranta människor är väldigt toleranta gentemot kombinationen kräkprat+mat.
3. diskställ är tydligen väldigt viktiga för en lyckad kväll
4. jag ska aldrig sluta mitt vanliga jobb för att bli singstar-stjärna
5. om det finns risk för att det blir en fåordig kväll med för mycket tystnad; bjud en laktosintolerant
6. gå inte och lägg mig klockan 5 de få nätter jag inte får betalt för att vara vaken...

sammanfattningsvis bra och trevlig helg.

yeay, premiär-läsningen är avklarad och med gott betyg verkar det som, lovely!
jag minns rosbuketterna =)
(prestationsångesten reser ribba... o inte på sådär smygporrigt sätt utan bara vanligt...)

en gång i tiden var jag schitzofren men vi mår mycket bättre nu...