mellan himmel och jord

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men färdas dit.

jag har sett människor dö.
jag har sett själen lämna deras kropp
och hur friden fyllt deras ansikte.
mitt i all sorg är det en vacker syn.
en lugnade syn.
en syn som övertygar mig om att något bättre väntar.
alla smärtor och krämpor blåser bort
och på en kort sekund är det plågade ansiktet
förbytt mot en vacker och harmonisk människa
som plötsligt ser många år yngre ut än alldeles nyss.
det är en syn och en förändring jag önskar alla som
befinner sig i livets slutskede.
jag försöker så hårt att önska dig det farfar men det är svårt.
det är svårt för jag vill så gärna ha dig kvar och det
lugna fina ansiktet skulle innebära att du inte längre finns hos mig.
det är din vilja att lämna detta bakom dig nu,
det är lugnande att veta. du är nöjd med det liv du levt. du är mätt nu.
mätt på livet. jag önskar dig din vilja men aj vad det gör ont.
lilla stora gamla farfar, du kan inte alltid finnas här men
ändå är det svårt att förstå att du i detta nu svävar mellan
det som varit och det som komma skall.
jag önskar dig en lycklig resa.

helt sjukt va tiden går brukar det heta.
i´ve got news, tiden går inte, den springer fanimej.
tankarna kring liv och död snurrar för tillfället som
en favvo-skiva på repeat.
det är inte jobbigt, det är livet.
det är svårt, sen är det lätt.
det är jobbigt, sen är det bra.
det är... det är livet.
bebis växer och sparkar.
farfar ligger för döden.
lilla lilla bebis.
lilla lilla väldigt stora farfar.
vilken kontrast.
ett nytt liv inuti mig.
ett gammalt liv nära mig.
något gammalt, något nytt.
ni fattas mig både men på helt olika sätt.
du gamle man, du fattas mig för att jag inom kort
aldrig kommer få se dig igen.
du lilla bebis, du fattas mig utanför min kropp men
ni är båda ständigt inom mig.
den ena bildligt och den andra bokstavligt.