life life life.
livet upphör aldrig att förvåna.
saker och ting händer varje dag som får
mig att fundera på vad det är som sker egentligen,
på gott och ont.
ibland händer saker som inte får hända, som är svåra att förstå
och där sökandet efter meningen blir svår. om något får en mening
är det lättare att gå vidare, det ger en tröst som är svår att leva utan.
ibland är det lite för mycket mörker och det ljusa är svårt att se,
trots det så finns det alltid ljus någonstans, överallt.
människor man tar för givna sitt liv försvinner och lämnar ett
hål som aldrig går att fylla.
ibland dyker någon upp från ingenstans och stannar
för alltid.
livet är allt annat än förutsägbart, hur tråkigt det än kan kännas ibland.
homeostas är ständigt eftersträvansvärt.
är det för mörkt orkar man till slut inte försöka se något annat
och är det för ljust blir minsta blinkning otäck eftersom man har så mycket att förlora.
jag har svårt för att vara glad, jag får anstränga mig för att låta mig själv vara lycklig.
hur dumt är inte det på en skala?
hur idiotiskt kan det bli?
istället för att njuta av lyckan jag får oroar jag mig konstant för att den ska försvinna och
således missar jag många fina stunder.
varför inte bara njuta?
bara vara...
jag får ibland känslan av att livet i perioder är för bra för att vara sant.
de stunderna tänker jag sönder min tillvaro tills jag lugnt kan känna att
det inte är så bra som jag tror att det är och att jag faktiskt kan vara lugn.
det hela hänger på rädslan att förlora något jag bryr mig om.
det mesta bottnar i följande;
någon sa en gång till mig att aldrig ha mer än jag klarar av att förlora.
länge länge levde jag så men nu har jag börjat tänka om.
faktum är att det är inte mycket man kan ha om man ska klara av att förlora det.
faktum är att man knappt kan ha någon/någonting alls.
det är otäckt och oerhört svårt att ändra på hela sin livsinställning
men jag har ingenting att förlora på det.
att leva efter ovan nämnda devis innebär ett ensamt och fattigt liv.
det är slöseri med liv.
det är ensamt och sorgligt att leva så, det går inte att leva fullt ut med en sådan inställning.
det är slöseri med liv och inget annat.
m jackson är borta och världen fortsätter snurra,
det ger mig hopp om livet.
saker och ting händer varje dag som får
mig att fundera på vad det är som sker egentligen,
på gott och ont.
ibland händer saker som inte får hända, som är svåra att förstå
och där sökandet efter meningen blir svår. om något får en mening
är det lättare att gå vidare, det ger en tröst som är svår att leva utan.
ibland är det lite för mycket mörker och det ljusa är svårt att se,
trots det så finns det alltid ljus någonstans, överallt.
människor man tar för givna sitt liv försvinner och lämnar ett
hål som aldrig går att fylla.
ibland dyker någon upp från ingenstans och stannar
för alltid.
livet är allt annat än förutsägbart, hur tråkigt det än kan kännas ibland.
homeostas är ständigt eftersträvansvärt.
är det för mörkt orkar man till slut inte försöka se något annat
och är det för ljust blir minsta blinkning otäck eftersom man har så mycket att förlora.
jag har svårt för att vara glad, jag får anstränga mig för att låta mig själv vara lycklig.
hur dumt är inte det på en skala?
hur idiotiskt kan det bli?
istället för att njuta av lyckan jag får oroar jag mig konstant för att den ska försvinna och
således missar jag många fina stunder.
varför inte bara njuta?
bara vara...
jag får ibland känslan av att livet i perioder är för bra för att vara sant.
de stunderna tänker jag sönder min tillvaro tills jag lugnt kan känna att
det inte är så bra som jag tror att det är och att jag faktiskt kan vara lugn.
det hela hänger på rädslan att förlora något jag bryr mig om.
det mesta bottnar i följande;
någon sa en gång till mig att aldrig ha mer än jag klarar av att förlora.
länge länge levde jag så men nu har jag börjat tänka om.
faktum är att det är inte mycket man kan ha om man ska klara av att förlora det.
faktum är att man knappt kan ha någon/någonting alls.
det är otäckt och oerhört svårt att ändra på hela sin livsinställning
men jag har ingenting att förlora på det.
att leva efter ovan nämnda devis innebär ett ensamt och fattigt liv.
det är slöseri med liv.
det är ensamt och sorgligt att leva så, det går inte att leva fullt ut med en sådan inställning.
det är slöseri med liv och inget annat.
m jackson är borta och världen fortsätter snurra,
det ger mig hopp om livet.
