mellan himmel och jord

det blev som jag trodde med videofilmen
med mig själv när jag ska försöka kommunicera
på ett bra vis.
läraren pausade mitt i och frågade vad jag tänkte:
- att jag aldrig mer ska prata...
det var slutsatsen efter dagen.
sluta prata.
sluta jiddra, börja trolla.
gör om, gör rätt!
imorrn får jag en ny chans, då är det dags igen.
då ska jag låtsas vara kurator på en familjerådgivning och
hjälpa ett par som har problem...
ska bli intressant...
läraren, som är kurator, frågade även vem som ville spela
en av de två som ingår i ett förhållande och som har tappat känslorna
för den andra.
jag svarade, i vanlig tro att jag är lite lustig;
-det kan jag vara, jag är bra på att tappa känslor...
är det bra att säga till en kurator?
är det smart?
nu låg det ingen mening i det hela men vet ju inte han...
det skulle kunna vara smart om det hade varit menat som
en inbjudan, alltså inbjudan till samtal av typen:
se mig, hör mig, hjälp mig, förstå mig...
det var det inte. inte alls.
det vara bara ett torrt, inte alls roligt försök till skämt.
men nu får jag stå mitt kast,
det är ingen högoddsare att tippa på att jag kommer
bli föremål för en mindre analys under morgondagen.
mental note: skämta inte med kuratorer...
förtydligande: skämta inte alls.