mellan himmel och jord

föresten, när jag var liten var det många som trodde
att jag var en kille...
kanske var det mitt korta hår...
eller mina badshorts...
eller mina turtles-jeans...
jag vet faktiskt inte men det hände rätt ofta
att "folk" sa:
tjena grabbar! till mig och lillebror.
hej hej sa vi.
jag har nog aldrig varit en tjej-tjej.
aldrig varit intresserad av typiska
tjej-grejer.
när dom andra tjejerna på dagis hade vita skridskor
med rosa ludd hade jag blåa skenor man spände på skorna.
när tjejerna lekte häst i skogen
lekte jag krig.
tjejerna samlade på barbie-kort och jag hade flest fotbollsbilder av alla.
jag stötte kula med killarnas kula och tjejena kastade liten boll
när tjejerna i klassen började med smink gick jag i
mysbrallor och min trasiga jacka som jag gillade så mycket.
när tjejerna grät för att leonardo di caprio dog i titanic
hade jag för länge sen tröttnade på världens kanske segaste film.
när tjejer gillar dirty dancing har jag svårt att inte gäspa.
citat som "nobody puts baby in a corner" får mig att vilja hoppa från balkongen.
pretty woman är inget annat än en slö film med konstigt budskap.
en prostituerad som finner stora kärleken i sin torsk... verkar det vettigt?
är det verkligen en fin story? romantiskt?
och så vidare, unt so weiter.
the list goes on...
men jag ger mig nu.