say something funny
imorse när jag kom hem från jobbet
och låg i sängen utan att kunna sova
tänkte jag:
nu måste jag fan skriva nåt kul snart.
att ha en blogg är ändå lite prestationsångest,
trots det uppenbara faktum att ingen läser.
känslan kvarstår, jag vill prestera.
punkt.
vad jag än gör är det så så inget konstigt i det.
men...
jag trodde imorse, dödstrött som jag var, att jag
kommit på värsta roliga storyn att skriva om.
japp, det är taget.
det blir bra.
så tänkte jag.
sen somnade jag.
sen vaknade jag.
nu kan jag för mitt liv inte minnas vad det var...
vet inte vad som är mest oroande, att jag inte förstår vad det roliga är utan
att jag faktiskt inte vet vad det var som skulle vara roligt att skriva
alternativt det faktum att jag ens måste fundera över vad som är värst av de två
grejerna. den ena ger ju den andra...
anyway.
efter allt detta skitprat, ordbajsandet kan jag bara konstatera:
nepp, det blev inget roligt denna gång heller.
punkt.
